Jonas Bladhs ledare den 27 maj hade rubriken ”Omvärlden måste stoppa Israels attacker i Gaza”. Imponerande? Eller bara dygdsignaler, troget speglande president Biden (även när han fortsätter att leverera ammunition varigenom Israels blodbad dagligen kan äga rum, helt ohämmat). I en svag förhoppning om att Bladh och några av hans kollegor mot alla odds äntligen börjat se ljuset, började jag läsa hans artikel. Jag kom bara så långt som till hans fjärde mening, som lyder: ”Det hela började med terrorgruppen Hamas mycket blodiga och våldsamma attack mot Israel den 7 oktober i fjol …” när det blev omedelbart uppenbart att hela ledaren var baserad på en felaktig framställning av fakta. Enligt Bladh började historien den 7 oktober 2023; ingenting som faktiskt ledde fram till händelserna den dagen hände faktiskt.
Fel, fel och åter fel. Den närmaste orsaken till den palestinska motståndsstyrkans militära aktion den 7 oktober var vad som är känt för palestinier som Nakba (”katastrofen”). Från Wikipedia: ”Under Nakba 1948 fördrevs ungefär hälften av Palestinas övervägande arabiska befolkning, eller omkring 750.000 människor, från sina hem eller tvingades fly, först av sionistiska paramilitärer med olika våldsamma medel, och efter upprättandet av staten Israel, av Israels försvarsstyrkor. Detta inträffade i kölvattnet av dussintals massakrer riktade mot palestinska araber och avfolkningen av 500 städer och byar med arabisk majoritet, där många av dessa antingen helt förstördes eller återbefolkades av judar och gavs nya hebreiska namn. I slutet av kriget kontrollerades 78 procent av det totala landområdet i det tidigare obligatoriska Palestina av Israel och minst 15.000 palestinska araber hade dödats”.
Med ett ord, etnisk rensning som uppnåtts genom avskyvärt våld. Varje berättelse som utelämnar (eller till och med bara förringar) denna historia tjänar direkt den israeliska statens intressen, och alla som (liksom Bladh gör) tillhandahåller en sådan grovt bristfällig redogörelse fungerar – medvetet eller omedvetet – som israeliska lakejer. Eller, som Lenin skulle säga, som ”nyttiga idioter”.
Wikipedia igen: ”1896 publicerade (Theodor) Herzl broschyren Der Judenstaat, där han utvecklade sina visioner om ett judiskt hemland. 1897 sammankallade han den första sionistiska kongressen i Basel, Schweiz, och valdes till president för den sionistiska organisationen”.
Från den grundande händelsen sprang hela kedjan av följdhändelser fram till och inklusive det blodiga intrånget i israeliskt territorium av den militära flygeln av den demokratiskt valda regeringen i Gaza. Enligt internationell rätt (som givetvis både Israel och USA uppenbart ignorerar, och skamligt stöds i det av bland annat Finland) är Israel ockupationsmakten, som de ockuperade har allt rätt att motstå militärt medan icke-parter, alltså den civila befolkningen, inte får görs till offer för kollektivbestraffning.
Robert Horwood
