Ansvaret för integration blir mycket mer påtagligt för kommunerna efter att mottagningscentret på Åland läggs ned i september. Men kunskapen om hur brett integrationsarbetet kan vara finns inte alltid i kommunerna, trots att Ålands integrationslagstiftning har funnits sedan 2012. Det säger Helena Flöjt-Josefsson, biträdande chef för mottagningscentret på Åland.
Kommunerna ansvarar alltjämt för integration som gäller den normala kommunala verksamheten, det vill säga att anpassa nyanlända till skola, barnomsorg och annan kommunal verksamhet.
– Men vem i kommunen kontrollerar vad barnens vårdnadshavare behöver för att kunna bli en del av samhällsgemenskapen? Eller vem stöttar de som redan har arbete? säger Helena Flöjt-Josefsson.
I kommunerna finns med andra ord inte så många som har integrationsansvar. Det är endast Mariehamn som har integrationssamordnare.
– Kommunerna skulle behöva få till en ny typ av samordning när det gäller integrationen av samma orsak som KST startade upp, säger hon.
”En möjlighet”
De som varit på Åland i minst ett år kan söka hemkommun och gå över till det kommunala integrationsspåret. Det har redan över 100 personer på Åland gjort. Kommunerna får ersättning från NTM-centralen.
Det här ser Vilppu Palmberg, som är migrationssakkunnig för Egentliga Finlands NTM-central som både en risk och en möjlighet.
– Om de blir kommuninvånare får kommunerna också ekonomiskt stöd för det från staten och då kan kommunen utöka sitt invånarantal. Å andra sidan har de asylsökande fått väldigt bra service från mottagningscentret och jag tror knappast att kommunerna har kapacitet att ge exakt samma servicenivå.
Tror du att fler kommer att lämna Åland och flytta över till något annat mottagningscenter i Finland eller tror du att fler kommer att söka hemkommun på Åland?
– Min erfarenhet säger att om man till exempel har barn i skola eller på dagis och om vardagen fungerar så tror jag de flesta vill stanna på Åland. Att behöva byta språk och komma till ett finskt mottagningscenter kan kännas som ett stort hinder.
Just detta är enligt Helena Flöjt-Josefsson den stora utmaningen.
– Det krävs eget boende för att kunna beviljas hemkommun och hinner man inte få det innan mottagningscentret läggs ned så ordnas boendeservicen genom Migrationsverket nära en annan förläggning någonstans i Finland, säger hon.
Fakta
• 320 personer är inskrivna på mottagningscentret på Åland, varav en tredjedel är barn.
• När en asylsökande hör till mottagningscentret lyder man under den så kallade mottagningslagen. Så fort personen får hemkommun lyder man under integrationslagstiftningen.
• 100 personer har redan fått hemkommun på Åland och får service via kommunen. De med tillfälligt skydd kan ansöka om hemkommun efter ett år i Finland. För att kunna söka om hemkommun måste man ha en hemadress. Man behöver också ha ett eget hyreskontrakt.
• 70 procent bor i bostäder hyrda av Röda Korset, utspridda i tio kommuner.
Köpa tjänster
Vilppu Palmberg säger att kommunerna behöver fundera på om det skulle vara möjligt att köpa in tjänster från en annan kommun när det gäller integrationen, exempelvis Mariehamn.
– Om inte det är ett alternativ behöver de fråga sig vem som ska vara integrationsansvarig i kommunen.
Han säger att två nyckelfrågor är bostäder och attityder.
– Det behöver finnas bostäder, också kommunala. Men också kommunens och samhällets attityd är viktig, att ukrainarna känner att de är välkomna och kan bidra till samhället. Det här är en bra möjlighet att få nya invånare till Åland.
