Efter en månad som vd för Ålands producentförbund känner jag en stor oro för det åländska jordbruket. Jordbrukarna, producenterna, lantbrukarna, bönderna, kalla dem vad du vill, är livsviktiga för Åland.
I många diskussioner får jordbrukarna ta stryk. Det kan gälla ekonomiska frågor – ”Bönderna har så mycket pengar”, det kan handla om miljö- och klimatfrågor – ”Algblomningarna är böndernas fel” och så vidare. Det gemene man inte vet är att det finska och det åländska jordbruket är det renaste i världen. Vi har de strängaste bestämmelserna när det gäller gödsling och besprutning. Många gånger får man höra att ”bönderna lyfter bara stöd och köper nya traktorer.” Det finns en fullt logisk förklaring till varför stöden behövs. Jordbrukarna behöver stöden för att säkerställa en livskraftig åländsk livsmedelsproduktion.
Nå, så varför lägger vi då inte ner det åländska jordbruket och importerar billigare produkter i stället? På den frågan finns det många svar. Det mest aktuella svaret handlar om självförsörjningsgraden som på Åland ligger på hela 59 procent. Det är högt om man jämför med andra nordiska öar. Med det oroliga världsläget just nu känns det synnerligen viktigt att vi behåller den höga graden av självförsörjning.
Man kan också lyfta hållbarhetsaspekten. Känns det faktiskt hållbart att importera produkter producerade i ett annat land där vi över huvud taget inte kan påverka hur dessa är producerade? Som med det mesta gäller även här regeln ”man får vad man betalar för” och ”billigt är sällan bra”.
Försvinner eller minskar jordbrukarna på Åland markant kommer även arbetstillfällen att minska. Det gäller de som jobbar på gårdarna men även många el-, vvs- och andra entreprenadfirmor kommer att märka av en minskad arbetsvolym. Dessutom kommer turistnäringen att drabbas då vår fina natur, som är en stor turistattraktion, kommer att se helt annorlunda ut med minskat antal betande djur och då kan vi även säga hej då till Skördefesten och Åland Grönskar, två välbesökta turistevenemang.
Vi måste komma ihåg att allt hänger ihop och det betyder att om det inte finns mjölkkor på Åland så finns det inget mejeri. Troligen minskar köttgårdarna markant om de inte försvinner helt och hållet eftersom tjurkalvarna som föds upp på köttgårdar kommer från mjölkgårdarna. Hur går det då med slakteriet? Om vi blir av med både mejeri och slakteri ändrar givetvis självförsörjningsgraden och till på det kommer även växtodlingsgårdarna att få det jobbigt då vallodling är en naturlig gröda i de flesta växtföljdsplaner.
Så kom ihåg att ett levande jordbruk är så mycket större än att se till att bönderna kan lyfta stöd!
Pia Eriksson
Vd, Ålands Producentförbund
