Förra veckan (den 24/3) debatterade lagtinget hur den ekonomiska grundtryggheten ska säkras för de klienter som Kommunernas socialtjänst (KST) har placerat utanför Åland. Dessa klienter blev i februari av med sin pension på grund av en lagändring i Finland och befinner sig nu i ett slags ”limbo”. Oppositionen ville få svar på vad landskapsregeringen tänker göra åt situationen. Svaren från ansvariga politiker var något förbryllande.
Nu fortsätter ärendet i social- och miljöutskottet.
Med tanke på debatten i lagtinget är det viktigt att utskottet tittar närmare på:
• Det förebyggande utkomststödet. I debatten lät det från regeringshåll som att man måste vara utblottad för att ha möjlighet till förebyggande utkomststöd. Det stämmer inte. Finns det alltså något som hindrar att KST, på ansökan, betalar förebyggande utkomststöd till dessa klienter?
• Vistelseorten. Det har varit fokus på att utkomststöd enligt lag bara kan ges till personer som har stadigvarande vistelse på Åland. Är det alltså omöjligt att göra tolkningen att åländska klienter, som har sina familjemedlemmar och livet i övrigt kvar på Åland, men av olika orsaker placerats utanför Åland av KST ändå kan anses ha sin ”stadigvarande vistelse” på Åland i allt väsentligt? Om lagstiftningen är så: varför inte förtydliga lagen i så fall, till exempel genom att lägga till att utkomststöd (och förebyggande utkomststöd) kan beviljas ”person som genom ett myndighetsbeslut placerats utanför Åland”? • Har det gått rätt till? Enligt gängse regler och konventioner ska den avsändande kommunen – i detta fall den åländska kommunen/KST – i samband med placeringsbeslut ha nära kontakt med den mottagande kommunen i till exempel Sverige. Detta har enligt uttalanden från KST i media inte skett. Även om placeringarna gjordes innan KST bildades så är detta fortfarande KST:s ansvar. Frågan är då: om saker inte gjordes rätt från början - har man då i efterhand gjort om och gjort rätt? Detta borde utskottet titta närmare på eftersom tillsynen av KST ligger under landskapsregeringen. • Vad händer om det blir avslag? Om FPA avslår de åländska klienternas rättelseyrkanden gällande pensionerna så att klienterna fortsättningsvis står utan pension: vilka åtgärder vidtar landskapsregeringen då? Socialministern nämnde att det finns en beredskap att lagstifta ifall FPA fattar nekande beslut. Det verkade dock vara diffust hurdan lagstiftning det i så fall skulle handla om.
Det var ganska förvånande att det från politiskt ansvarigt håll inte kunde ges mer konkreta besked kring de frågeställningar som oppositionen lyfte i debatten. Svaren var generella och handlade mest om att det ”jobbas hårt” och att socialpolitik är svårt. Det stämmer säkert. Men det räcker inte som svar i lagtinget.
Jag hoppas att utskottets arbete kastar mer ljus på de frågor som finns.
Alfons Röblom (HI)
