Ett par dagar innan landskapsregeringen kallade till presskonferens för att presentera ett mycket svagt bokslut för 2024 (minus 17 miljoner, 13 miljoner sämre än året innan), lade Obunden samling ut en reklamfilm i sociala medier. I den talade sig partiledaren Marcus Måtar varm för Åland som det fina samhälle landskapet är.

Men till en del samlas frågetecknen. Måtar slog nämligen fast att: ”Vi har en offentlig ekonomi som är superstark”.

Låt vara att han sa det framför kameran innan bokslutet presenterades, och möjligen också innan landskapsregeringen (LR) beslöt att ge Lumparland krisstöd. Men nog måste väl också Måtar och Obunden samling ha insett att den offentliga ekonomin är allt annat än ”superstark”?

Det är dock inte första gången som Obundna proklamerar att det ekonomiska läget inte är så dåligt som de flesta andra anser. Inte sällan har man förklarat att ett budgetunderskott inte är hela världen eftersom de flesta bokslut ändå är någorlunda i balans. Och så har det förvisso varit de senaste åren, men allt som oftast beroende på att landskapet ”räddats” av engångsintäkter.

Problemet, som också de skarpa grabbarna i Ob förstås sett, är att utgifterna ökat i en stadig takt för landskapet. Man har helt enkelt anpassat sig till en större kostym, trots att de reguljära intäkterna inte stigit i motsvarande takt. I stället har landskapet dragit stora fördelar under några år då den så kallade puckeleffekten givit Åland extraordinära inkomster när det gamla ekonomiska systemet bytts mot det nya. Därtill har också andra engångsintäkter givit ”bonusmiljoner” till landskapets kassa.

Övergångspuckeln är nu passerad och den nya verkligheten är här. Den ger ett budgetunderskott på 29 miljoner, ett bokslut på minus 17 miljoner och en landskapskassa som sinar runt årsskiftet. Knappast ”superstarkt” …

Finansminister Mats Perämaa (Lib) konstaterade vid presentationen av bokslutet att det kommer krävas ordentliga insatser för att balansera budgeten till det uppsatta måldatumet 2030. LR har en hel del att bevisa i det arbetet, hittills är det ju mest sparkrav på ÅHS som presenterats medan såväl de egna verksamheterna som den egna förvaltningen kommit lindrigt undan.

Men det hårda arbete som återstår blir knappast lättare om det sås tvivel kring behovet av att förstärka den åländska offentliga ekonomin.

I och med att målet för en budget i balans är 2030 kommer också det arbetet att sträcka sig in i nästa mandatperiod och bli en fråga för nästa landskapsregering. Obunden samling står i dag starkt i opinionen och om partiet behåller sin ställning som andra eller tredje största parti blir Ob svårt att förbise i nästa regeringsbildning.

Måtars utspel om det ekonomiska läget gör dock att många kommer fråga sig om Ob är ett regeringsdugligt parti. Sist gick det inte så bra, och med en så diametralt motsatt bild av det ekonomiska läget är frågan om Ob ens vill ta det ansvar som en regeringssamverkan innebär.

Det ekonomiska läget är tufft, och det kommer krävas jobbiga beslut under flera års tid för att få ordning på den åländska offentliga ekonomin. Det allra bästa vore om regeringen och åtminstone de större oppositionspartierna kunde hitta en gemensam plan för hur landskapets ekonomi ska stabiliseras och lån till driften undvikas.

Men då måste man också enas om hur verkligheten faktiskt ser ut. Och den är inte superstark.

Jonas Bladh