Förra veckan kunde Ålandstidningen rapportera att landskapsregeringen (LR) under fjolåret har ingått 21 avtal om frivilligt biotopskydd under 2024. Det inbegriper cirka 72,6 hektar natur i tio kommuner. Allt på frivillig basis, men där LR betalar ut 98.735 euro för att marken ska skyddas.
Lösningen möjliggjordes genom att LR skapat förutsättningar för markägare att skydda specifika naturtyper i skogsmiljö som inte omfattas av lagstadgat skydd. Markägare kan således frivilligt freda områden från åtgärder som försämrar livsmiljöns naturvärden och få ekonomisk ersättning för det.
Att Åland har denna lösning är bra. Äganderätten behöver inte övergå till landskapet och biotoper skyddas. En så kallad vinn-vinnsituation för både natur, det privata ägandet och för landskapets ekonomi.
Många gånger utmålas offentligt ägande som den enda lösningen på de miljö- och klimatfrågor vi står inför. Även om dessa röster inte hörs så ofta på våra öar så andas många förslag på EU- och nationell nivå just detta, och tyvärr även mycket av vår egna lagstiftning inom området. En lösning med offentligt ägande skulle inte bara bli dyrare utan även frånta var och en av oss vårt ansvar för problematiken.
Denna ledarsida har i omgångar lyft behoven av Ålandsspecifika lösningar som är ekonomiskt hållbara. Men de behöver också vara kulturellt hållbara i den åländska kontext de ska verka. Dit hör inte lösningar som stora offentligt ägda naturreservat. De passar inte vårt samhälle.
Trots detta dyker det med jämna mellanrum upp förslag där man förespråkar landskapsägda lösningar.
I slutändan är dessa förslag inte sprungna ur våra specifika behov. Förslagen har dessutom sällan en koppling till det lilla samhälle vi lever i eller den nedärvda respekten för skog, mark och hav som finns bland den klara majoriteten av ålänningar. En respekt som inte ska föraktas. För har din familj gått på ett specifikt skogsskifte i flera generationer så vårdar du det du ska förvalta ömt. Du vill inte bli den som förstör för kommande generationer. Det här är en enorm styrka i vårt lilla samhälle. En styrka som nu tas tillvara med fredande av biotoper enligt landskapets lösning.
Lösningen är dessutom ekonomiskt rimlig för inblandade parter. Markägaren får en summa för att skydda marken i tio år. Kostnaden är på en rimlig nivå för landskapet i relation till om nämnda mark skulle behöva köpas in, administreras och handhas.
Så trots att det kan finns olika åsikter om hur vi bäst skyddar vår natur, är det uppenbart att Ålands modell med frivilligt biotopskydd är både ekonomiskt och kulturellt hållbar. Det är en lösning som passar våra specifika behov och förutsättningar.
Nu ska vi inte tro att Åland på något sätt är unikt med denna lösning. Liknande finns på annat håll i Europa, och också internationellt.
Men det är glädjande att se att LR väljer att ta den här vägen och att markägarna tar lösningen till sig. Lösningen passar de åländska förhållandena alldeles utmärkt. Det här visar att vi inte behöver vara så räddhågsna utan tro mer på oss själva och på viljan att förbättra både miljö och klimat.
Vi behöver inte stora, byråkratiska lösningar för att skydda vår natur. Genom att tro på våra egna förmågor och värna om våra traditioner kan vi skapa en hållbar framtid för Åland.
Daniel Dahlén
