Efter kommunvalet i oktober har säkert den uppmärksamme noterat att sammansättningen av partier ändrats i en rad kommuner. Nya majoriteter har uppstått i ett flertal kommunfullmäktige och med det så öppnas det såväl som stängs dörrar.
Däremot skvallrar sammansättningarna om att vi kan få se fler initiativ om kommunalt samarbete komma från en rad kommuner. Inte minst då vi ser vilken linje moderpartierna företräder.
Frågorna kring de åländska kommunerna har under en lång tid varit föremål för omfattande debatt, men på senare tid har vi börjat se någon form av konsensus träda fram bland våra politiska företrädare.
Visserligen står många partier ännu långt ifrån varandra, men fokus läggs allt mer på minsta gemensamma nämnare. Allt för att frågan ska avancera och nya lösningar hittas. Detta är i grunden något positivt som säkert är sprunget ur att de flesta börjar inse hur illa det är, vilket styrks bland annat av nyheterna i fredagens tidning om att Kumlinge kommuns kassa sinar och att Lumparland är kraftigt underfinansierad. Larmklockorna har förvisso hörts länge, men kanske öronen nu är redo att lyssna?
I den nytillträdda regeringen tas även frågan om kommunerna upp i regeringsprogrammet. Bland annat talar landskapsregeringen om att göra en översyn av lagstiftningen i syfte att skapa handlingsutrymme för kommunerna genom att minska onödig detaljstyrning och byråkrati. Ett riktigt bra förslag och en kan bara hoppas att LR i detta ärende har större öron än mun och verkligen lyssnar på den sakkunskap som kommunerna har i frågan. Vi hittar även förslag om samarbetsstöd och att en kriskommunlag ska tas fram för att skydda att inte enskilda individer ska hamna i kläm om kommunerna hamnar i akut ekonomiskt trångmål. Således finns det en hel del initiativ som torde vara lätta för såväl regering som opposition att ställa sig bakom.
Oavsett vilken politik landskapsregeringen för står kommunernas framtid trots allt i de kommunala företrädarnas händer. Det är de som representerar kommuninvånarna och den kommunala självbestämmanderätten är stark i vår lagstiftning och vår demokratiska tradition. Därför blir den politiska sammansättningen intressant att analysera för att kunna spå framtida utvecklingar.
Om vi fokuserar på kommunerna kring centralorten och tar en närmare titt på såväl Jomala som Lemland träder en intressant bild fram i spåren efter valet. I såväl Lemland som Jomala gjorde liberalerna ett bra val och stärkte sina positioner. Sammanlagt stärkte även moderaterna sin position när man gick fram i Jomala och behöll sina mandat i Lemland.
Kompletterar vi sedan bilden med Mariehamn, där liberalerna, moderaterna och socialdemokraterna stärkte sina positioner, börjar det bli intressant. Alla partier som vill se någon typ av kommunreform ta fart.
Det finns således en mycket stark väljarbas, som vill se en förändring i Mariehamn, Jomala och Lemland. Det ger de kommunala företrädarna en helt annan möjlighet att ta frågan om samarbete och kommunreform vidare.
I bland annat Jomala har frågan om sammanslagning med Mariehamn förvisso lyfts vid olika tillfällen, men frågan är om vi inte kommer få se den diskussionen ånyo ta fart. Eller är det så att de kommunala företrädarna när det väl gäller inte vill samma sak som deras partier länge har förespråkat på landskapsnivå? Det blir spännande att se.
Vilken väg detta än tar så skulle ett utökat samarbete mellan de tre nämnda kommunerna göra om den kommunala spelplanen i grunden. För inte minst på södra Åland är Jomala och Lemlands röster otroligt viktiga i vilken väg de åländska kommunerna väljer att ta. Väljer de att samarbeta med staden i en större omfattning vänds hela spelplanen upp och ner. Det är således upplagt för en spännande mandatperiod i frågan om de åländska kommunernas framtid.
Daniel Dahlén
