För denna ledarsida har det under en längre tid varit tydligt att det funnits ett missnöje bland regeringsblockets lagtingsledamöter med den sittande landskapsregeringens förda politik.
Det blev även tydligt inför och under budgetdebatten att missnöjet växt sig allt starkare. Missnöjet ventileras numera även i offentligheten och flera lagtingsledamöter har känt sig tvingade att visa på en avvikande linje. Detta för att kunna visa för sina väljare att man vill mer och visa handlingskraft.
För oppositionen har detta givetvis varit mumma. Även de har varit medvetna om den interna kritiken och man har sett framför sig en spricka som kunde leda till en ny regeringskonstellation.
Det är dock en dröm som har svårt att förverkligas under pågående mandatperiod. Visst finns det olika åsikter i regeringsblocket och visst har olikheterna dryftats på ett öppet sätt som inte vanligt på Åland. Men vad medför det de facto för det verkliga samarbetet?
När denna regering tillträdde var man tydlig med att man ville ha en förändring av den förda politiken. Partierna var även tydliga med att det breda regeringssamarbetet skulle medföra ett större spelutrymme för enskilda lagtingspolitiker. Med det sagt fanns det redan från början en konsensus kring att avvikelser från den lagda linjen skulle tillåtas. Detta till skillnad från förra mandatperioden där dåvarande regeringskonstellationen talade om en ”kassaskåpsöverenskommelse” där linjen skulle hållas oavsett. Ett beslut som kostade partierna väldigt mycket i förtroende gentemot sina egna väljare och där flera av mandatperiodens ministrar, sedan fick ta kostnaden genom att inte komma in i lagtinget eller tappa väldigt många röster.
Med allt detta i beaktande har det hittills varit svårt att tro att den sittande regeringen skulle splittras. Visst finns irritation mellan partierna och enskilda lagtingsledamöter, men det är något som kan ses som normala spelregler för befintliga regeringspartier. Däremot håller det inte hur länge som helst utan verklig politik måste till. En politik med reformer och konkreta sparförslag. Den beställningen står klar och tydlig efter veckans budgetdebatt. Men det är inte där skon klämmer.
Budgetdebatten avslöjade en djupare spricka. En spricka i grundläggande värderingar, som till exempel i synen på jämställdhet, där Obunden samlings Stellan Egelands utspel gällande jämställdhetsbonusen väckte minst sagt motstånd hos övriga partier i regeringskonstellationen. Men även vice lantråds Harry Janssons (C) öppna fråga om Obunden samlings regeringsduglighet visar på djupgående motsättningar.
Realpolitiska skillnader är en sak, men skiljelinjer i frågeställningar gällande värderingar är svårare att överbrygga. Därför var det rätt naturligt att lantrådet Veronica Thörnroos (C) i gårdagens Ålandstidningen tydligt framförde att Obunden samling behöver fundera över sin regeringsmedverkan. Det går inte att regera ihop om värderingarna ligger för långt ifrån varandra.
Vi ska komma ihåg att det inte heller är första gången som Obunden samling ställer till det för sittande regering. Utspelen har varit många och Obunden samlings lagtingsledamöter har många gånger en annan syn på många grundläggande frågor. Frågor som bygger på värderingsgrunder som till exempel synen på klimat och miljö men även jämställdhet.
Det har heller inte varit en hemlighet att Hållbart initiativ haft svårt att omfatta många av de utspel som Obunden samling gjort och nu när även centerns lagtingsgrupp genom vice ordförande för centerns lagtingsgrupp Robert Mansén öppet och tydligt valde att göra en markering mot Stellan Egelands syn på jämställdhet så börjar Obunden samling på allvar närma sig kanten för regeringssamarbetet.
I det stora hela står det klart att sittande regering i budgetarbetet inte spelat som ett lag. Flera partier och lagtingsledamöter känner sig överkörda och det hämmar samarbetet. Det står även klart att budgeten som den ligger kommer att ha det svårt att klara en behandling i finans- och näringsutskottet där en majoritet ser ut att ha en annan syn på budgeten än sittande landskapsregering. Hur regeringen ska klara den utmaningen blir intressant att följa och det mesta talar för att vi kommer att få se en fortsättning i ärendet fram tills dess att budgeten åter igen ska upp till behandling i lagtinget i mitten av december.
Och allt detta kan kryddas med att Obunden samlings tid som regeringsparti börjar närma sig ett slut. Om de ska lyckas hålla sig kvar i regeringen krävs en helt annan inriktning och ett helt annat sätt att samarbeta, men inte minst en någorlunda gemensam värdegrund med övriga regeringspartier. Det är tydligt efter veckans budgetdebatt.
