Felicia Lindbäck minns hur hon som barn brukade låna sin mammas symaskin för att sy om sina kläder. Klädesplagg fick ny design, väskor skapades och Felicia älskade att göra om och testa på att skapa egna alster. Intresset följde med upp i tonåren, och efter att ha gått ut sociala linjen vid Ålands yrkesgymnasium gick hon vidare till hantverkarlinjen vid Ålands folkhögskola.

– Det första året var ett basår då man fick prova på det mesta, och till det andra året valde jag inriktning sömnad. Och jag föll verkligen för det.

Intresset växte

Åren på folkhögskolan gav mersmak, och Felicia packade ihop sitt flyttlass för att bege sig över till Stockholm. Där studerade hon modevetenskap vid Stockholms universitet dagtid, medan hon tillbringade kvällarna vid Tillskärarakademin.

– Vid den utbildningen var det mer fokus på mönsterkonstruktion, och tillsammans med modevetenskapen fick allt en annan vändning. Innan var allt med sömnad för mig mest på kul, men nu fick det en mer moderiktig inriktning.

Dubbla utbildningar i ett svep gav Felicia en längtan efter att lära sig ännu mer. Vid sidan av hantverket har hon alltid haft ett intresse för psykologi och människan, så hon fortsatte vid universitetet och tog en beteendevetarkandidat.

– Det är mitt andra stora intresse, och en trygghet att ha något att falla tillbaka på en dag om jag längtar efter det.

Den första beställningen

Under sina studier i Stockholm frågade hennes lillasyster om hon kunde sy hennes karonkaklänning. Lillasystern hade hittat en specifik klänning som inte gick att få tag i.

– Det var då väldigt populärt på röda mattan med klänningar i stilen ”nude spets”. Det var en coutureklänning som inte fanns att få tag i som massproducerad.

Felicia tog sig an uppdraget med glädje, och klänningen gjorde succé på karonkabalen. Det började snabbt ramla in förfrågningar om att sy fler karonkaklänningar.

– Men jag bodde i Stockholm då ännu, så jag tackade nej.

Några år senare gick flytten tillbaka till Åland. Felicia kände att hon var på en plats i livet där det fanns utrymme och kreativ inspiration till att ta på sig några uppdrag.

– Jag registrerade mitt företag och började säga ja till förfrågningar som dök upp. Jag lade upp bilder på mina sociala medier, och fotografer från olika håll började höra av sig för att låna mina klänningar till olika fotograferingar.

Att klänningarna användes till just fotograferingar var något som gjorde Felicia extra glad. Med ett eget starkt intresse för att fotografera fick hon en stark drivkraft till att skapa plagg till konstnärliga fotoprojekt. Genom att låna ut klänningar till olika fotograferingar har hon själv kunnat använda bilderna på sitt Instagramkonto, och därav aldrig behövt marknadsföra sig mer än så.

– Jag har alltid bara sytt sådant som jag själv anser vara konstnärligt berikande. Jag har hittat min nisch i spets och vill följa den. Kreativa spetsklänningar med ett konstnärligt inslag. Jag tycker om att montera ner ett spetstyg, klippa ut blommorna ur det och sedan bygga upp stadga i klänningarna med dessa bitar. Eller ge tyget ett nytt mönster med spetsen.

Varje klänning Felicia skapar är ett eget individuellt konstverk.

– Det hade nog inte gått för mig att skapa två identiska klänningar.

Hittade sin nisch

När första förfrågan om att skapa en brudklänning kom tog Felicia emot den med skräckblandad förtjusning.

– Det var så läskigt att skapa första brudklänningen. Vilken ära att få göra det, men även ett så stort ansvar.

Felicias klänningar växte snabbt i popularitet, och förfrågningar från världens alla hörn trillade in. I dag samarbetar hon med personer i bland annat Stockholm, Helsingfors, Danmark, Norge och New York. Nu är brudklänningar hennes största nisch, och varje ny klänning hon tar an sig lägger hon väldigt mycket tid på.

– Jag lägger otroligt mycket tid på att lära känna personen som ska ha klänningen. Jag vill förstå hennes vision och önskan, vem hon är som person och hur hon vill känna sig i klänningen, vilken stil det kommer vara på bröllopet. Jag lägger även mycket tid på underlaget, materialet och färgerna. Ju mer tid jag sätter på detta desto snabbare går det sedan att sy ihop klänningen när jag har hela känslan med mig.

Att beställa en klänning från Felicia kräver att man är medveten om att det är ett hantverk man får.

– Jag vill ha minst sex månader från beställning till färdig klänning, och min målgrupp är de som verkligen vill ha en handsydd klänning och som uppskattar arbetet bakom den. Jag är så imponerad av alla som vågar beställa en klänning de aldrig sett på riktigt innan de får den för leverans. Det är ett stort ansvar jag bär på, men jag älskar det.

Konstnärligt skapande

För Felicia är det just det konstnärliga skapandet som ger henne extra energi att fortsätta skapa.

– Jag är lite tvetydigt inställd till modeindustrin och hela den världen. Jag tar hellre konstnärliga jobb där jag får lägga ner hjärtat i arbetet. Det jag skapar måste komma från hjärtat. Det är min drivkraft som gör att resultatet blir bra och håller hög standard.

Bland annat har Felicia varit del av utställningar där kreativitet fått flöda. I samarbete med Nordens institut på Åland ställde hon ut sina klänningar i ”Sjömännens älskarinnor”, och med fotografen Alice Åkerholm hade hon en utställning på Ulfsby gård som gick vidare till Godby bibliotek. Att den där första karonkaklänningen skulle bli ett heltidsjobb är ingenting Felicia någonsin hade kunnat tänka sig. Nu berättar hon med värme i rösten om sin tacksamhet för hur allting blev.

– Min vision var aldrig att börja sy på heltid, eller att det skulle bli ett helt företagande av detta. Nu är det min dröm. Jag älskar det jag gör, och jag älskar att få jobba hemifrån. Det är min egen drivkraft, och jag får sätta mina egna regler och rutiner. Jag är hemma när sonen kommer hem från skolan.

Mycket av sin tid tillbringar hon i sin egenskapade ateljé.

– Jag älskar att vara i ateljén när jag har något som jag genuint älskar att skapa. Att gå upp dit en fredagskväll med ett glas vin gör mig lycklig.

Allting nära hemma

När Felicia inte befinner sig i sin ateljé eller reser runt för att träffa sina kunder hittar man henne ofta i grannens stall där hennes unghäst står. Hästen köpte hon för två år sedan, och när han kom till henne var han endast tre år.

– Just nu skolas han in, och får mycket tid till att lugna ner sig och komma till ro.

Felicia har alltid haft ett starkt intresse för hästar, och har haft egen häst i omgångar med pauser under skoltiden.

– Det ger mig så mycket ro att ta med hunden på en promenad och gå via stallet för att pyssla och fixa med saker där.

Att hästen står hos just grannen är något som gör Felicia extra glad.

– Jag försöker samla allt jag älskar nära mig här hemma, säger hon.

För att varva ner och koppla av plockar Felicia även gärna fram papper och penna. Att sitta och måla och pyssla ger henne att helt annat lugn än vad kreativiteten i syateljén ger. På den fronten blir hon igenkänd för sina Filurer, som i dag finns på allt från tavlor till lerfigurer och muggar.

– Jag har alltid haft en massa Filurer i huvudet. Jag har alltid haft en väldigt livlig fantasi och jag absolut älskar sagovärldar. Det bara kommer till mig, alla dessa figurer och nu Filurer.

Utvecklas och förfina

I framtiden hoppas Felicia på att få loss mer tid till ett mer konstnärligt andrum, där hon skapar efter egen inspiration för konstnärliga ändamål. Samtidigt njuter hon av nuet, och ser fram emot alla roliga beställningar som väntar på att väckas till liv.

– För tillfället är jag lite mer ledig med vår fem månader gamla bebis, men tanken är att min sambo går på pappaledig i maj och då kommer jag starta upp mer igen. Jag har så många roliga projekt på gång med så härliga kunder. Jag är väldigt, väldigt, väldigt taggad på att komma i gång.

En dröm är även att i framtiden skapa sina egna spetstyger. Felicia strävar efter att fortsätta utvecklas och förfina sina tekniker. Med en stark strävan framåt vill hon ständigt bli bättre.

På frågan om vad framtiden för med sig skrattar Felicia och säger att hon bara väntar på att få ett frieri så att hon kan börja sy sin egen brudklänning.

– Jag har faktiskt aldrig sytt något åt mig själv så tänker att den ska få bli mitt livsverk, avslutar hon skämtsamt.