Filosofisk, mångordig och vältalig. 
Lukas Syberyjski ger direkt ett intryck av hög intelligens och en avslappnad gentlemannastil när vi träffar honom utanför Filmstaden på Hötorget mitt i Stockholms hjärta.
Han har tagit sig in till Drottninggatan från Solna där han bor tillsammans med sin sambo för att ta en fika och prata om det som komma ska – utmaningen på andra sidan Ålands hav där han ska föra grönvitt in i nästa era.
Men vem är då denna Lukas Syberyjski? För den åländska fotbollspubliken är han relativt okänd och på pappret rätt oprövad som huvudansvarig på högsta nationella nivå.
För att få en bild av denna 38-åring måste vi backa bandet hela vägen till året 1981 och ett kommunistiskt Polen som från december månad det året styrdes utifrån krigslagar i två år framöver. 
Då, den 2 juli år 1981 fick Ryszard och Anna en son, Lukasz Syberyjski.
Och i tidig ålder fann Lukasz kärleken till fotbollen och hans första fotbollsminne utspelar sig i ett vardagsrum hemma hos mormor och morfar.
– Kärleken till fotbollen har funnits sen jag var liten. När jag var tre spelade jag och morfar i vardagsrummet hos dem och mormor fick lite alltför ofta komma in och titta uppfordrande på oss. Vi hade vitrinskåpet som ett av målen och när jag sköt bollen förbi min morfar så skallrade det i kristallglasen. Sen har allt jag tänkt mig bli varit med fotbollen i åtanke. Jag ville bli läkare för att åka med till VM som läkare för landslaget. Jag ville bli journalist för att bevaka just fotbollen vid stora händelser och så vidare, säger Lukas Syberyjski samtidigt som han smakar på sitt gröna te han just fått framför sig.
Flyttade till Sverige
Nästan åtta år efter Lukas födelse fick pappa Ryszard jobb i Sverige och familjen flyttade till Skövde.
– Polen i slutet av 80-talet var i ett specifikt politiskt läge och det var vanligt för familjer att söka sig ut bakom järnridån och in till västvärldens möjligheter. Jag hade en väldigt härlig och trygg uppväxt i Sverige. Ständigt med fotbollen runt mig.
I Sverige blev första klubben Skövde AIK.
På seniornivå hann Lukas representera både Skulltorps IF och IFK Skövde. Han försökte sig även på att ta plats i ett division 2-lag men där tog det stopp.
– Att kalla det spelarkarriär känns generöst. Det var spel i division 4 och ett kort test på division 2-nivå. Men mer kvalité fanns det inte i kroppen. Det har jag insett nu men då var det många ursäkter till varför det inte räckte hela vägen. Jag hade inte det som krävdes för att lyckas vilket är skönt att veta nu.
Hur skulle du beskriva dig som spelare?
– Hade jag fått beskriva mig själv när jag var spelare så hade jag sagt att jag var en spelare med en skicklig vänsterfot och bra speluppfattning. Det var min syn på mig själv. Men om jag hade sett mig själv i dag, som tränare, hade jag sagt att jag var en fegis, inte speciellt snabb som bara litade på min vänsterfot. 
Slutade spela
Efter säsongen 2005 flyttade Lukas Syberyjski till Stockholm och samtidigt sattes det punkt för tiden som spelare.
Men tiden på och vid en fotbollsplan var långt i från förbi. 
Vid sidan av sina studier, där han slutligen tog en kandidatexamen i journalistik, tog kärleken till sporten honom in på en annan bana – tränarstråket.
– I och med att jag bodde i Solna redan då, sökte jag upp AIK för att se vad jag kunde få hjälpa till med. Jag pluggade och hade mycket tid över så jag förkovrade mig i fotboll. Gick min första utbildning i hantverket fotbollsskap i AIK och nässlade mig in i Väsby United. Där hjälpte jag till som en form av lagledare men hade många hattar och blev även en typ av assisterande sportchef. En hjälpreda till Thomas Lagerlöf (tränare i dag för Djurgårdens IF som tog SM-guld under hösten) och Mikael Hjälmberg i drygt två säsonger. Sen blev det i AIK:s regi för Ursviks IK:s U17-lag där jag hade huvudansvaret samtidigt som jag fortsatte att gå förbundets tränarutbildningar. Sen hamnade jag i Sirius som assisterande i U19-laget som spelade i juniorallsvenskan, efter det Brommapojkarna som matchcoach till U21 och sen tillbaka till AIK som assisterande tränare i U19 med ansvar för videoanalyser. Då förkovrade jag mig mycket i det taktiska delarna och i den hjälp som videogranskning erbjuder.
Ett halvår i IK Frej
Efter att nästan i ett decennium haft ansvar på olika håll för ungdomslag på olika nivåer var det dags för ett nytt kapitel i tränarkarriären för Lukas Syberyjski.
Till säsongen 2019 väntade en ny utmaning i Superettan och IK Frej.
– Min kära kollega Stefan Ohlsson fick managerjobbet i klubben och tog med mig där jag var tränare, säger Lukas.
Men tiden i IK Frej blev inte så långvarig som det först planerats för. Blott sex månader senare, efter negativa resultat och en placering under kvalstrecket, arbetsbefriades Lukas Syberyjski.
Hur kändes det att få ofrivilligt måsta lämna?
– Jag lämnade med två känslor. Dels var det stor sorg. Sorg kring att inte få fullfölja den här utvecklingsresan som jag såg individer göra. Hur de blev bättre och tydligare i sina roller. Andra känslan var självklart stor besvikelse att inte få vara kvar.
– Det råder inga tvivel på att vi blev bättre och bättre. Vi drev på en process för utveckling rätt hårt och vi hade spelarna med oss. Man såg utvecklingen men samtidigt finns det siffror som alla ser och det som man mäts efter. Resultaten på matchtavlan. Och när det gick emot oss som de gjorde, vi tog en poäng på fem matcher och hamnade under kvalstrecket för första gången, så fick jag lämna.
IFK hörde av sig
Efter att ha fått lämna IK Frej blir nu IFK Mariehamn Lukas Syberyjskis nästa uppdrag.
– Jag har jobbat på min Pro-utbildning där jag haft olika moduler där man är på Bosön för olika delar i ledarskap, fotbollsfys och andra delar av tränarskapet. Jag har förkovrat mig mera i yrket och rest runt lite och besökt andra klubbar. Inte så mycket som jag önskat men lite har det blivit.
Hur blev det IFK Mariehamn?
– De tog kontakt med mig. Efter det var det ett intervjuförfarande och efteråt tog de beslut att jag var rätt man utifrån vad jag hade sagt. Gissar jag.
En del kanske känner att du är ett oprövat kort på den nivån. Känner du själv någon press över det?
– Ja, en del press känner man alltid. Och det tycker jag är bra. Det finns människor som tycker det är extremt viktigt hur det går för laget. Men det betyder inte att man släpper de grundpelare man har i sitt hantverk och sitt ledarskap. För det här kommer att handla om att maximera enheterna, göra varje spelare så bra man kan och få det till en helhet. Att de som stöder laget blir nöjda. Det ska synas att det är lika viktigt för oss som det är för dem. Oavsett om det är en träning under en snöig tisdag i januari eller om det är i en match i fullt skolsken på Wiklöf Holding Arena. Det ska synas i vårt beteende.
Vad var första känslan när du fick jobbet som huvudtränare för IFK?
– Det var spänning. Nog med ett sus i bröstkorgen. Och kanske med lite adrenalinpåslag, säger Lukas Syberyjski och ler där han sitter lätt framåtlutad i en av stolarna.
Hur ser din fotbollsfilosofi ut?
– Filosofin byggs på tämligen enkla byggstenar. Det byggs på logiska förutsättningar. Ett mål i ena änden, dit vi vill komma hela tiden medan vi har ett mål i andra änden, målet vi vill skydda. Det är steg ett. Sen finns det önskvärda beteenden hur vi ska nå det, där människor vet och känner att de blir bättre. Att vi ska framåt, oavsett om vi har bollen eller inte.
Litar på Mattsson
Just nu har IFK Mariehamn en halv trupp att tillgå och arbetet med att bygga IFK anno 2020 är i full rörelse.
Ett arbete som sköts av Peter Mattsson i första hand. 
För Lukas Syberyjski har den senaste tiden gått ut på att sätta sig in i arbetet som väntar.
– Jag har gjort ett digert arbete framför datorn. Jag har skaffat mig en bild av ligan, av spelarna i ligan och jag har en ganska bra koll på de som finns i IFK:s trupp just nu. Vilka egenskaper och färdigheter de besitter. Jag vet hur jag vill träna dem för att maximera så att alla enskilda ”jag-kvalitéer” blir så bra som möjligt för att driva laget. 
Kontakten med övriga i IFK-ledningen är tät och Lukas Syberyjski känner stort förtroende för övriga i ledarstaben och på kontoret.
– Det är Peter Mattsson som leder jobbet med spelarrekryteringar och med den erfarenheten han har  och det han satt in mig i så känner jag mig fullständigt trygg i processen. Jag har en roll där jag blir ständigt uppdaterad och konsulterad. Jag måste vara ödmjuk och veta att Peter Mattsson har koll och det är jag helt övertygad om att han har. Vi bygger utan stress.
Och om du har någon intressant spelare du gärna vill se i IFK?
– Då flaggar jag för den men det är Peter som ansvarar för rekryteringen. 
Har du flaggat för någon spelare?
– Det kanske jag har, säger Lukas Syberyjski finurligt.
Vad ser du för egenskaper i den spelartrupp som IFK har?
– Det finns en riktning i samtliga spelare som är kvar. En känsla för att vilja ta tillbaka bollen, en känsla att vilja ta den framåt. Och det kommer vara A och O. 
Kunskap i huset
I IFK Mariehamn får Lukas Syberyjski ärva nästan hela Peter Lundbergs tränarstab. 
Endast Kristoffer Weckström är borta. Att ha den kontinuiteten är viktig för Lukas Syberysjki.
– Så länge de känner en drivkraft och känner att de har bestämmanderätt samt viljan så är det ovärderligt att få ha kvar killar som Daniel Norrmén och Johan Sundman. Det är jätteviktigt med den kunskapen i huset.
När man pratar med en ung fotbollspelare och frågar om målsättningar och förhoppningar med karriären landar det ofta i drömmar om att en gång stå på de största arenorna och de stora matcherna.
Men en lugn och sansad, välformulerad Lukas Syberyjski ger något helt annat svar på frågan om målsättningar på sin tränarkarriär.
– Jag tror att sånt kan vara bedrägligt. Först och främst måste man gräva där man står och göra det så bra man kan. Det är spelet. Viktigast är det jag har framför mig. Jag vill träna spelare som vill bli så bra som de kan och jag vill göra det för människor som tycker att det är extremt viktigt. Ju bättre spelarna blir, desto bättre måste jag bli. Och jag vill att laget ska spela en fotboll som berör.
Uppstarten
Redan i morgon kliver Lukas Syberyjski iland på Åland för att installera sig.
Och dagen efter, på måndag, är det dags för första träningen.
– Jag börjar mitt jobb den 1 januari men kommer att vara där och iaktta. Jag vill att spelarna ska lära känna metoderna och hur vi vill träna samtidigt som jag vill lära känns dem. Vi ska sätta en tidig grund och det kan vi göra redan under dessa två veckor i december när vi tränar. Men den riktiga uppstarten sker i januari.

Jonas Abrahamsson