Tove Lifvendahl blev känd som ordförande i Moderata ungdomsförbundet, men lämnade politiken för journalistiken. Det är också de två sfärerna som står i centrum för hennes anförande under Alandica debatt.
– De två sfärerna definierar utrymmet för de andra, säger hon. Men vi lever i en tid då aktörerna utmanas och ifrågasätts, det uppstår missnöje och alternativ uppstår, säger hon.
Det är utgångspunkten för hennes anförande. I den politiska världen har de traditionella partierna utmanats av nya strömningar både i Norden och i världen, symboliserade av till exempel Sverigedemokraterna i Sverige och Donald Trump i USA.
Delat samhälle
Tove Lifvendahl menar att både de etablerade politiska partierna och de traditionella massmedierna har varit dåliga på att adressera de problem som väljare och läsare upplevt i sin vardag. Det har delat samhällen i olika grupper som upplever olika verkligheter.
– Migrationsdebatten i Sverige är ett typexempel på människor som inte förstår varandra. De som inte röstade på SD kan inte förstå hur de som gjorde det kunde göra det valet. Sverige har blivit ett land med många verkligheter, säger hon.
Godkänner inte frågan
Hennes egen yrkeskår, journalisterna, får utstå kritik för att inte ha kunnat hantera de nya strömningarna. Tove Lifvendahl beskriver en åsiktskorridor där debattens utrymme är begränsat och definitivt.
– Det blir ett bekymmer om folk frågar om saker som ”eliten” inte godkänner som en legitim fråga. Vi måste svara också på de obekväma frågorna, men också säga att vi inte accepterar frågeställningen.
Hon ser två stora utmaningar för politiker och journalister.
– Dels måste man fokusera på att skapa en samhällsgemenskap. Den politiska utmaningen i det är att skapa gemenskap i ett diverserat samhälle.
– Den andra utmaningen är att överbrygga klyftorna när det gäller förståelse och upplevelser i samhället.
Hur ska vi som journalister göra för att överbrygga de klyftorna när de olika lägren har så olika uppfattning om verkligheten?
– Vi har en skyldighet att försätta oss i obekväma situationer, säger Tove Lifvendahl.
Hon berättar att hon läst en intervju med en mycket sympatisk amerikansk kvinna som bodde i bergen i Montana, och utmanade Lifvendahls och mediernas bild av en typisk Trump-suporter.
– Vi ”vet” ju vilka som röstar på Donald Trump. Men det intressanta är att hitta dem som inte motsvarar våra förväntningar. Det är inte bara en del lågutbildade mannen på landsbygden som röstar på Trump eller Sverigedemokraterna. Deras väljare finns överallt, bland akademiker, på myndigheter...
Betalar för kvalitet
Hon menar att om inte journalistiken vågar utmanar, utan skyr det som motsäger gängse norm, vänder sig en stor skara människor till alternativa medier. 
– De har varit bra på att hitta en marknad vi inte fanns.
Tove Lifvendahl säger att folk har visat sig vilja betala för kvalitativ journalistik, men då måste också medierna jobba hårdare. Ett exempel är att inte låta politiker ”komma undan med så mycket”, säger hon.
– Politiker kommer undan med att ha en principlös hållning. Vi måste hålla dem ansvariga för att svara varför de, till exempel, byter hållning i en fråga. Det är inte fel att byta åsikt, men då måste de förklara varför.
Hon tar Centerpartiet i Sverige som exempel, där partiet inte vill avsätta S-ministern Annika Strandhäll i en missförtroendeomröstning för ett par veckor sedan.
– Men de gjorde samma sak med en annan minister för två år sedan. Man kan sätta politisk övertygelse åt sidan för att nå ett mål, men då måste man också hållas till att svara på varför.
Hålla i uppdraget
Däremot vill hon inte se att de traditionella medierna går de alternativa till mötes och blir mer släpphänta med att följa de pressetiska reglerna, till exempel gällande att namnge brottslingar.
– Nej, då förlorar vi vår legitimitet. I grunden är en fri och obunden press en av de viktigaste vaccinationspunkterna ett samhälle har. Vi måste se till att hålla hårt i uppdraget och skydda det från bluffmakare, säger Tove Lifvendahl.

Jonas Bladh