Kim Grandell växte upp med motorfordon i sin pappa Jussi Grandells butik och verkstad. Som tonåring hjälpte han till i butiken på sommarloven, och efter nästan tio år som heltidsanställd i den åländska butiken har han tagit verksamheten vidare och öppnat en egen butik i Uppsala. 
–  Företaget heter Sweet Bike, Jussis är inte lika gångbart i Uppsala, säger han och skrattar. 
På sidan av arbetet i Jussis fordonsbutik på Åland har Kim Grandell tävlat i enduro motocross på helgerna. Till slut blev det för mycket att pendla mellan Åland och Sverige, och då bestämde han sig för att flytta till Uppsala. 
–  Jag trivdes bra med mitt jobb på Åland men hamnade till slut i ett vägskäl där jag måste flytta om jag ville nå längre inom sporten. Då tänkte jag att gör jag det, så öppnar jag butik. 
I Uppsala finns både mycket tävlingar och banor, berättar han, och motorintresset i trakten är stort. 
Hur hinner du med tävlandet och butiken?
–  Jag hinner inte, men jag vill ju ändå. Endurotävlandet har nog blivit lite lidande i år eftersom jag har satsat så mycket på butiken. Jag jobbar alla dagar och tränar varannan kväll – två kvällar i veckan kör jag motocross och resten av dagarna gör jag fysträning. 
Blev ensam i butiken
Starten har varit tungrodd. Kim Grandell hade letat butikslokal i nästan ett år och var nära att tappa hoppet innan pusselbitarna föll på plats. 
– På en vecka hittade jag lokal och killar från Åland som skulle komma hit och jobba, och alla från Jussis lovade att komma hit och hjälpa till att sätta upp inredningen. 
Men i samma veva kom pandemin emot. 
–  Eftersom gränserna stängde kunde ingen komma hit och hjälpa mig. All butiksinredning och mycket av produkterna fanns på Åland. Det är alltid kostsamt att öppna butik, men nu blev det både dyrare och svårare att få hit alla grejer. Jag fick börja leta transporter och sedan ställa i ordning allting ensam. 
När Kim Grandell slog upp dörrarna till Sweet Bike i mitten av maj var han fortfarande ensam i både butik och verkstad och fick jobba hela dagarna med att betjäna kunder och packa upp varor. Servicejobb fick han göra kvällstid när butiken var stängd. 
– Jag vågade inte marknadsföra mig själv om det skulle komma mycket kunder när jag var ensam, men successivt har jag börjat göra mer reklam för butiken. Jag har fått jättebra respons av kunderna, men eftersom allt blev förskjutet blev säsongen kort. 
Annan efterfrågan i Uppsala
Coronakrisen har ändå slagit mindre hårt mot verksamheten än han förväntade sig. 
–  Jag var väldigt orolig över vad som händer när många blir arbetslösa och tävlingar ställs in, men vi har haft tur. Motorcykelåkandet har inte blivit lidande eftersom man ofta åker ensam, det är utomhus och hjälmen skyddar mot smitta. 
Har det aldrig känts övermäktigt? 
–  Jag har alltid tyckt om det jag gör, men det är klart att det kommer upp- och nerförsbackar. För att vara helt ärlig kände jag mig nere på botten när corona var som värst och frågade mig själv varför jag höll på och om jag verkligen vill göra det här. Men man klättrar alltid upp igen, och nu känner jag att jag är på väg tillbaka. 
Skiljer sig marknaden i Uppsala mycket från den åländska?
–  Motorcykelbranschen består i stort sett av motocrossar, vägmotorcyklar, mopeder och fyrhjulingar, och vi har alltid hållit på med hela bredden. Skillnaden i Uppsala är att de kör nyare crossar än på Åland vilket gör att det efterfrågas andra produkter. Man måste också tänka efter så att man har rätt reservdelar till nyare hojar. Jag har bara varit här en kort tid och jag lär mig varje dag, det är många bitar som ska fyllas igen. 
Blir du kvar i Uppsala nu? 
–  Inte kan jag sluta här, jag måste ju öppna fler butiker. Drömmen är att sluta i Spanien med en paraplydrink, säger Kim Grandell och skrattar och tillägger sedan i en allvarligare ton: 
–  Jag gör en grej i taget och sen får jag se om jag bygger vidare. Nu är jag ung och skiter det sig tänker jag hellre tillbaka på något som inte gick så bra än funderar hur det skulle ha varit om jag hade vågat testa. 

Jorunn Lavonius