Andreas Remmer säger att det fanns flera skäl till att han blev både förvånad och skeptisk när Pafs vd Christer Fahlstedt för ett tag sedan erbjöd honom jobbet som ny direktör för land- och fartygsverksamheten. Dels hade han ett halvår tidigare valts in i Pafs styrelse, dels är det inte ett tydligt steg uppåt att gå från vice vd i ett börsbolag till en direktörstjänst inom landskapsägda Paf.
–  Jag tänker inte sticka under stol med att jag tyckte att det var konstigt att få frågan. För det första sitter jag redan i styrelsen, och jag har aldrig varit med om att gå rakt från styrelsen till en operativ roll. För det andra funderade jag över vad det skulle innebära att gå från att vara vice vd i ett börsbolag till den här rollen. 
Andreas Remmer säger att det i huvudsak var två saker som ändå fick honom att tacka ja: dels sålde Christer Fahlstedt in uppdraget på ett bra sätt, dels ger jobbet honom möjlighet att fortsätta i styrelsen för bland annat Ömsen, där han är ordförande, Optinova samt Veritas. Om han hade valt att jobba inom ett börsbolag skulle det inte ha varit lika enkelt att fortsätta med den typen av uppdrag.
– Så jag ändrade mig efter att jag diskuterat saken med Christer Fahlstedt och sett vad som finns i pipelinen. Jag tyckte att det han sade lät väldigt intressant. Det handlar om komma in, titta på helheten och göra om på ett positivt sätt. Paf har en jättebra utgångsposition med sin land- och fartygsverksamhet, något som konkurrenterna saknar. Den här fördelen måste vi utnyttja och göra bättre, vilket blir mitt uppdrag. Med det här vill jag inte säga att min företrädare har gjort något fel, tvärtom har han byggt upp allt det här på ett bra sätt, men vd:n vill hitta en växel till. 
I en intervju med Ålandstidningen förra veckan sade Christer Fahlstedt att Andreas Remmer kommer in med ”en stor hunger och drivkraft”. Och visst framstår Andreas Remmer både som driven och hungrig – när han pratar om vad uppdraget på spelbolaget går ut på knackar han bestämt fingertopparna i bordet.
– Personalen har inte fått den här informationen än eftersom jag ännu inte träffat dem, men jag kommer inte in för att montera ner, utan för att bygga upp. Land och fartyg ska bli en mycket starkare pelare i Paf som tar större plats och som presterar bättre. Det här handlar bland annat om att titta på nya vägar, nya möjligheter och olika teknikskiften som kommer. Även om det är en fysisk miljö i dag så måste den på ett eller annat sätt digitaliseras. 
Var som i ett vakuum
Den energi Andreas Remmer har inom sig just nu står i ganska stor kontrast till hur han kände för ett halvår sedan, då hans kropp ganska tydligt signalerade att det var återhämtning som behövdes. Han sade upp sig från Viking Line den 31 oktober, stannade kvar hela den tre månader långa uppsägningstiden och gjorde sin sista arbetsdag på rederiet den 31 januari. Före det hade han många år inom bankvärlden i Singapore och Hong Kong bakom sig.
– När du jobbat så hårt i så många år hamnar du som i ett vakuum när du slutar. Jag minns att jag i princip bara skottade snö den första veckan och försökte komma på vad som skulle bli nästa steg, men jag hade egentligen ingen aning. Eftersom jag har jobbat så mycket har det ackumulerats en lista på saker jag borde göra hemma, men de två första månaderna blev inget gjort, jag bara skottade snö för det var något som måste göras. Det är först nu på slutet som jag har börjat beta av saker på listan. Jag tror kroppen och hjärnan sade ifrån – du behöver sitta ner, bearbeta saker och ge dem tid att landa. Det var mycket på hårddisken som skulle spelas tillbaka, sorteras och funderas på. 
Ålandstidningen träffar Andreas Remmer i hans barndomshem på Havsgatan i Mariehamn – i huset med den långa listan på saker som borde göras. Innan familjen flyttade in för snart fem år sedan totalrenoverades det.
– Vi har havsutsikt 22 timmar om dygnet, förutom när Birka ligger inne. Så härifrån kan jag ha bra koll på shippingen!
Trots det nyrenoverade hemmet och trots att familjen bland annat består av två barn som går i hög- och mellanstadiet säger Andreas Remmer att de hade kunnat bli aktuellt med ytterligare ett utlandsäventyr. 
– Jag har levt och jobbat i fem olika länder så jag var egentligen inte orolig över att inte hitta något, men i och med att vi som familj etablerat oss här på Åland blev det lite mer komplicerat. Men det var absolut ett alternativ att flytta utomlands. Båda mina barn är födda utomlands och om vi hade kört ett till utlandsuppdrag skulle det ha varit nu, medan vi fortfarande är en homogen familj och innan barnen börjar på gymnasiet eller på ett universitet. 
Svår moralisk avvägning
Varför Andreas Remmer slutade på Viking Line har han egentligen aldrig kommenterat och det vill han inte göra nu heller.
– Egentligen bestämde jag mig för att säga upp mig den dag jag sade upp mig. Å andra sidan är det ju även en process som leder fram till ett sådant beslut, men jag vill gärna undvika att prata om det här. Jag har fortfarande en jättebra relation till Viking Line och även de andra rederierna har jag en bra relation till. De rederier som tidigare var mina konkurrenter blir ju mina kunder nu.
Hur var det att jobba kvar tre månader efter att du hade sagt upp dig?
– Det blev ju lite konstigt – jag hade ju suttit mitt inne i allt och sedan ebbade allt ut vartefter. På slutet handlade rollen mer om att bara överföra information till de som skulle ta över. När jag var mitt i det kändes det som om de här tre månaderna gick väldigt långsamt, men nu när jag tittar tillbaka känns det som om det gick snabbt.
Varför gick du inte till ett annat rederi eller en bank, men tanke på din bakgrund?
– Dels finns det inte så många rederier och banker på Åland, dels hade det varit svårt att gå till ett annat rederi med tanke på den roll jag haft inom Viking Line. Jag tänker inte gå in på om det finns ett konkurrensförbud eller inte, men eftersom jag ändå haft full insyn i Viking Lines verksamhet skulle det hela tiden uppstå svåra moraliska avvägningar.
På tal om moral: hur tveksam var du till att börja jobba inom en hårt kritiserad spelbransch?
– Spel har aldrig varit något jag har tänkt jobba med, varken i en styrelse eller operativt. Men mitt halvår i styrelsen för Paf har fått mig att inse att det alltid kommer att finnas spel. Så om du ska hålla på med det här är det lika bra att vara bäst i klassen i en moralisk mening. Paf är i den absoluta toppen vad gäller att ta ansvar och dessutom går pengarna till det åländska samhället och inte ett riskkapitalbolag, vilket gör det enklare. 
– Så jag kände egentligen inte någon tveksamhet, jag kom ju från en bransch som handlar med taxfree. Det finns många som anser att vi inte ska hålla på med varken taxfree eller spel, men då glömmer de bort att konsekvenserna om vi inte håller på med de här sakerna blir ännu värre. Det blir otroligt svårt att få den åländska välfärden att rulla utan de här sakerna, men då har vi också ett ansvar att förvalta det på bästa sätt. 
Både jobba operativt och strategiskt
Andreas Remmer återkommer flera gånger till att det är helheten av att både kunna sitta i olika styrelser och jobba operativt i Paf som lockar. Han säger att det inte hade varit lika intressant att bara jobba för Paf eller bara sitta i olika styrelser.
– Det känns riktigt bra att börja jobba operativt för Paf. Det är en fantastisk möjlighet att få fundera på strategier och långsiktighet i olika styrelser, men att bara jobba strategiskt som 45-åring? Nej, jag har mycket kvar att ge operativt. Den här lösningen ger mig en unik möjlighet att både jobba operativt och strategiskt. 
Det finns tydliga band mellan de olika bolag Andreas Remmer är engagerad i. Han sitter i styrelsen för Optinova, som ägs av Trygve Eriksson och där Jan-Mikael von Schantz är styrelsens ordförande. Trygve Eriksson är förvaltningsrådets ordförande i Ömsen, där Andreas Remmer är ordförande för styrelsen, och i Pafs styrelse är det Jan-Mikael von Schantz som svingar ordförandeklubban.
Vad säger du till de som anser att du blivit kompis med de som styr i de här bolagen och sedan blivit handplockad till de olika uppdragen?
– Det kan man säkert tro, men så har det inte gått till, åtminstone inte enligt min subjektiva tolkning. Jag blev rekryterad av landskapsregeringen till Pafs styrelse och jag vet inte hur diskussionerna gick. Jag kan inte göra så mycket åt vad folk tror, bara säga att jag jävat mig i alla beslut som rör min nya roll i Paf och överlåtit det till mina styrelsekollegor att fatta besluten.

Ålandstidningen