Helena, som egentligen heter något annat, har hamnat mitt i en härva av lagar och regler och svårigheter som gör att hon och hennes familj i dagsläget står utan hjälp. 
I september i år kopplade familjen in barnskyddet för att få hjälp efter att i flera år på egen hand ha försökt hjälpa Helena som inte har mått bra. De kände att 18-årsdagen började närma sig med stormsteg och att de behövde hjälp innan Helena blivit myndig. 
– Vi har haft henne hemma men i somras prövade vi att hon skulle bo själv. Vi tänkte att vi måste ge henne en chans, men hon klarade inte av det. Då fick vi panik eftersom vi kände att vi inte har mycket spelrum kvar, så då begärde vi hjälp från barnskyddet. 
Helena fick en plats på ett HVB-hem i Sverige. Där har hon varit under hösten, men för ett par veckor sedan rymde hon. Hon kom tillbaka till boendet, men de säger nu att de inte kan ha henne kvar. HVB-hemmet är ett öppet boende och Helena behöver få komma till ett låst boende för att kunna få den vård hon behöver. 
Men här uppstår ett problem. Åländska barn och ungdomar får endast placeras i Sverige om det sker frivilligt. Det får inte förekomma någon sorts tvångsvård. Det är endast i Finland som Åland kan placera ungdomar som behöver tvångsvård eller någon form av restriktioner.
– Och i Finland finns det inga platser. Barnskyddet säger att det finns en enda plats utanför Vasa. Men den uppfyller inte kraven. Det är blandat tjejer och killar där och den är öppen. Vi har sagt att den godtar vi inte, säger Helenas mamma. 
Hinner inte få vård
Men även om det skulle ha funnits en låst plats i Finland hade det inte ha räckt för familjen. För det finns ytterligare ett problem. I Sverige finns LVU, Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, som gäller fram till 18 års ålder men kan förlängas fram till 21 års ålder. I Finland skulle Helena, om hon lyckats få en låst plats, vara fri att gå när hon fyller 18. Helena fyller 18 tidigt 2020, och familjen tror inte att hon fram till dess har hunnit få den vård hon behöver.
Och det tror inte de boenden i Finland som barnskyddet har frågat om plats på heller. 
– En del boenden har sagt nej, det är för kort tid, de kommer inte hinna göra någonting. Man hinner inte ge ordentlig vård i Finland på den korta tiden.
Familjen är frustrerad, och läget är akut. Senast i helgen måste Helena ha fått ett nytt boende, längre än så får hon inte bo kvar på det boende hon är på i dag. Boendet sade upp Helenas plats i samband med rymningen, och efter uppsägningen har man två veckor på sig att flytta.
– Skulle hon ha varit svensk hade hon fått komma till ett annat ställe och blivit satt under LVU. Då hade hon kunnat hållas kvar fram till 21 års ålder, säger Helenas mamma. 
”Börjar få ont om tid”
Nu arbetar familjen för att få till en lösning. De vill inte flytta Helena till Vasa och barnskyddet på Åland kan inte göra något.
– Det måste gå att lösa. Vi har rätt enligt lag att få samma vård som i Finland. Bara man får tag på rätt person på rätt ställe, säger Helenas mamma som fortsätter: 
– Det här problemet har funnits i många år, det borde ha gjorts något för fem-sex år sedan. 
Tillsammans med Helenas syster har de sedan Helena rymde, och de fick beskedet att Helena inte får vara kvar, försökt få hjälp i Sverige. 
– Vi börjar få ont om tid nu.
Helenas syster som bor i Sverige har sedan rymningen varit i kontakt med ett flertal myndigheter, och nu senast med Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som är den myndighet i Sverige som utövar tillsyn över verksamheter inom socialtjänstområdet.
– Enligt en jurist där ska kommunen där Helena är placerad göra en enskild bedömning av Helena och kunna sätta henne under LVU. Juridiskt finns det inga hinder, säger Helenas syster. 
Kommunen har godkänt Helena så att hon har hamnat under SoL, den svenska socialtjänstlagen, därför bör det även juridiskt också gå att godkänna LVU på Helena. 
– Det är samma som gäller för exempelvis ensamkommande flyktingar. De har inte heller svenskt personnummer till exempel, men där går det bra att sätta in LVU. Varför skulle det inte gå för min syster?
 
(Flickan på bilden har ingenting med artikeln att göra.)

Petra Dahlgren