Li Krig öppnar dörren till lägenheten på Lotsgatan.– Det är ingen av er som är allergisk mot katter?Den norska skogskatten Burken gör ett tappert försök att slinka ut i trappuppgången. Han flyttade in i samma veva som Li blev sjukskriven, och är i dag ett viktigt sällskap för henne under dagarna.Li slår sig ner i soffan och börjar berätta. Hennes historia inleds våren 2018. Li jobbar som färdtjänstchaufför i familjeföretaget och börjar känna att vänster sida av kroppen blir svagare. Först handen och sedan foten och så småningom benet.– Men jag går inte till läkaren om jag inte har ena foten i graven och också den andra halvvägs dit, så jag ignorerade det och livet fortsatte som vanligt.Hennes symtom förvärras dock under sommaren och under hösten märker Li att hon börjar tappa saker och att hon vinglar. Men hon skjuter fortfarande bort tanken på att det kan röra sig om något allvarligare. Både på jobbet och på fritiden tar hon till små knep för att klara vardagen.  – Jag lärde mig att lyfta med högern, använda axeln på vänster sida i stället för att använda handen och så vidare.Akut remissI september 2018 besöker hon en läkare i ett annat ärende. Kvinnan drar med fingrarna över Lis ansikte och frågar om beröringen känns på samma sätt på båda sidor.Det gör den inte.Läkaren konstaterar också att Li är svagare i vänster sida av kroppen och remitterar henne vidare. Den sista februari i år, nästan ett år efter att besvären började, besöker Li en neurolog.– Jag fick en riktig käftsmäll och var tvungen att inse hur svag jag var. Jag hade ju ignorerat problemen så mycket jag kunde, men nu bröt jag ihop totalt.Li får en akut remiss till magnetröntgen dagen efter men något kommer att hända som gör att hon missar sin tid.– Jag står på Esso och det är en halvtimme kvar till min röntgen. Min kollega Tim, som senare i och med allt det här blev min pojkvän, märker att jag blir konstig. Jag hör vad alla säger, men kan inte svara.Sedan rasar Li ihop på marken utanför bensinstationen.Inga svarHon förs med ambulans till sjukhus där man inledningsvis tror att det handlar om en stroke. En skiktröntgen görs men den visar ingenting och Li skrivs in på medicinavdelningen. Under helgen förlorar Li all rörelseförmåga på vänster sida av kroppen men inga fysiska förklaringar kan hittas.– På måndagen kom läkaren, och här blev det lite tokigt eftersom han inte var specialist på neurologiska skador, in och sade att det inte fanns någonting de kunde hjälpa mig med och att jag skulle få lämna sjukhuset. Jag satt där i en rullstol och fattade ingenting. Hur ska jag ta mig till bilen? Vart ska jag ta vägen? Jag var ju förlamad på vänster sida.En magnetröntgen görs och det tas även ryggmärgsprov för att utesluta att det rör sig om till exempel borrelia.– Sedan skickade de hem mig.Många frågorLi lutar sig tillbaka i soffan. Katten Burken har lagt sig på vardagsrumsgolvet och det vilar ett lugn över rummet. Annat var det den första tiden efter att hon skrivits ut. Li flyttar in hos sin mamma Mia Rostedt och hennes man Peter Nylund medan sonen Liam bor hos sin pappa.Några dagar senare får hon ett sjukintyg i sin hand. På det står det att hon inte är i behov av rehabilitering. Någonstans i hennes bakhuvud moler samtidigt tanken ”tänk om det handlar om något psykiskt?” Frågan har visserligen lyfts av en läkare, men Li vill inte tro att det stämmer.– Jag ville hitta en fysisk förklaring – för vem vill kollapsa för att man är stressad? Jag förstod inte heller varför jag inte behövde någon form av rehabilitering. Musklerna tar ju inte hänsyn till om det handlar om något fysiskt eller psykiskt, de tänker ju inte ”ja ja, det här är nåt psykiskt, då förtvinar vi inte.”Äntligen hjälpEfter sex veckor i rullstol tröttnar hon och kräver att en läkare vid hälsocentralen ska remittera henne till rehabavdelningen. Det efter att både en privat neurolog i Åbo och en privat fysioterapeut sagt att hon är i behov av sådan hjälp.– Det här var på en onsdag. Redan måndagen därpå fick jag en tid. På rehab blev de ställda, i efterhand har de sagt ”hur har vi inte vetat om att det fanns en ung människa i den här situationen?”Li får börja med att lära sig att sitta utan stöd av rullstol eller kuddar. Hon lär sig på egen hand att breda en smörgås, att öppna en mjölktetra och laga mat med bara en hand.– Mitt team på rehab, fysion, ergon och socialkuratorn  räddade mig både fysiskt och psykiskt. Jag sade till dem ”inget daltande, jag må bli sur och tvär, men linda inte in något”. De har kört öppna kort med mig.Hon beskriver hur arg och frustrerad hon var den där första tiden.– Hade jag inte haft min familj och Tim (Lund reds anm) hade jag inte klarat det här. Jag förstår inte hur de har orkat med mig.Men det tar inte många veckor förrän hon lär sig ta sig fram med rullstolen, även om hennes vänstra sida fortfarande är i princip obrukbar.– Ni skulle ha sett när jag kom rejsande i korridorerna, säger hon och skrattar.Höga kravLi har fått en diagnos, funktionell hemipares orsakad av stress. Enkelt uttryckt handlar det om att hjärnan och kroppen inte riktigt kopplas samman.Men när hon tänker tillbaka på våren 2018 ser hon inte att hon skulle ha missat några varningssignaler. Åtminstone inte några utöver styrkebortfallet som hon inledningsvis ignorerade.– Jag kände mig inte stressad, det gjorde jag inte.Det finns dock händelser i hennes barn- och ungdom som har varit jobbiga för henne, och som hon inte bearbetat ordentligt. Kanske har det bidragit till stressen?– Jag är dålig på att prata om saker, säger hon på sitt rättframma vis.  Hon påpekar att många som drabbas av stressyndrom är högpresterande med stora krav på sig själva. Det är något som stämmer in även på henne.– Ska jag göra något ska jag göra det bäst. Det kan vara en positiv egenskap men ibland kan man dra det för långt. Allt behöver inte vara så perfekt hela tiden.Dålig finmotorikI hallen står en krycka lutad mot skohyllan. I somras klarade hon sig utan den i några veckor, efter att ha rest sig ur rullstolen i maj. Livet lekte men sedan kom ett bakslag.– Jag kunde fortfarande köra bil men sedan september har jag haft kryckan permanent.I dag vinglar Li fortfarande lite när hon går. Vänster hand fungerar inte som den ska, den darrar och finmotoriken är dålig. Hon är sjukskriven och går på rehabilitering en gång i veckan men längtar tillbaka till färdtjänstjobbet, som hon nu konstaterar att hon sett både från chaufförs- och kundsidan.Tack vare att Li och hennes före detta sambo har en så fin relation har hon däremot aldrig oroat sig för att sonen  inte ska ha det bra.– Det har hjälpt mig jättemycket. Det är en sak att sitta i rullstol och inte kunna röra sig, men att inte kunna ta hand om sitt barn har absolut varit det tyngsta.Det är förstås svårt att förklara för en tvååring varför mamma inte kan göra samma saker som förr. Men kanske har han ändå, på barns vis, förstått att hon är sjuk.– Han har aktat min vänstra sida och varit försiktig gentemot mig.En utmaningLi berättar att hon alltid har varit en person som det händer mycket kring.– Jag har alltid varit en sån som har många järn i elden och som är väldigt energisk. Det har alltid varit fart och fläng runt mig.Hon känner att hon sakta men säkert börjar få mer energi. Det svåra, säger hon, är att känna sina nya gränser, att veta hur mycket kroppen orkar med. Bara att gå till postlådan och tillbaka kan vara en utmaning vissa dagar.– När jag har energi kör jag på i 140, jag känner inte själv när det håller på att ta stopp.Li Krig kommer troligen att återhämta sig, åtminstone är det beskedet som läkarna har gett henne.– De säger att jag ska bli helt frisk men ingen vet när. Ingen vet hur länge det tar eller vad som krävs.Hon delar med sig av sin historia för att öka kännedomen om vad stress kan göra med kroppen. Kanske kan hennes erfarenheter hjälpa någon annan.– Stress måste tas på allvar. Man ska aldrig, och det har jag lärt mig den hårda vägen, ignorera symtomen.

Annika Kullman