Juris licentiat Sten Palmgren, som före pensioneringen arbetade som lagstiftningsråd vid Justitieministeriet, skriver om problematiken i en artikel i tidskriften JFT som ges ut av Juridiska föreningen i Finland.
Texten tar avstamp i den oro som finns på Åland över att självstyrelsen har försvagats. Man anser att grundlagen har fått ”köra över” självstyrelselagen, till exempel genom vissa avgöranden från Högsta domstolen.
Sten Palmgren anser att det skulle vara bra att klarlägga förhållandet mellan grundlagen och självstyrelselagen, så att förtroendet för systemet är gott ”på bägge sidor om Skiftet”.
Varför skrev du den här artikeln?
– Jag blev i våras tillfrågad av tidskriften att skriva en artikel om Åland med tanke på självstyrelsens förestående jubileum. Dessutom hade landskapsregeringen ett hörande om den aktuella självstyrelselagsrevisionen i höstas. I samband med det ville jag skriva ner mina tankar i de här frågorna, säger han.
Inget entydigt svar
Mycket kort sammanfattat handlar problemet om i vilken utsträckning ändringar i landets grundlag kan påverka lagtingets lagstiftningsbehörighet.
Två principer står mot varandra. Å ena sidan kan självstyrelselagen bara ändras genom överensstämmande beslut i både riksdagen och lagtinget. De skulle innebära att ändringar som görs i grundlagen utan lagtingets medverkan inte kan leda till några avvikelser från självstyrelselagen.
Å andra sidan har riksdagen exklusiv behörighet att lagstifta om stiftande, ändring och upphävande av grundlagen.
Sten Palmgren skriver att det inte finns något entydigt svar på hur långt riksdagens behörighet att lagstifta om grundläggande rättigheter sträcker sig och vilka effekter det har på lagtingets lagstiftningskompetens.
Konkret exempel
I artikeln tar han bland annat upp Högsta domstolens avgörande om rösträttsåldern i kommunalval.
– Det är ett konkret exempel som tyder på vad problemet handlar om, säger han.
2017 sänkte lagtinget rösträttsåldern i kommunalval till 16 år. Högsta domstolen ansåg att lagtinget hade överskridit sin lagstiftningsbehöriget. Enligt grundlagen står det nämligen att varje finsk medborgare som har fyllt 18 år har rätt att rösta.
Men innan rösträttsåldern infördes i grundlagen fanns bestämmelsen om rösträttsåldern i en landskapslag och ansågs höra till lagtingets lagstiftningsbehörighet. Enligt Sten Palmgren måste man ”ställa sig starkt kritisk” till att en grundlagsändring medför att det som tidigare har varit lagtingets behörighet överförs till Finland.
Det hade varit rimligt att landskapet inte hade fått försämra rättigheterna för sina invånare, jämfört med hur det är i resten av landet. ”Men i det här fallet var det fråga om att utvidga individens rättigheter”, skriver Sten Palmgren.
”Värt ett försök”
I artikeln föreslår han olika formuleringar som skulle kunna infogas i självstyrelselagen för att förhindra att riksdagens rätt att lagstifta om grundläggande rättigheter inskränker lagtingets lagstiftningsbehörighet.
Det skulle kunna ske i samband med kontrollen av åländsk lagstiftning eller genom olika tillägg till den paragraf i självstyrelselagen som fastslår riksdagens behörighet att stifta, ändra och upphäva grundlag.
Är det här helt nya förslag?
– Exakt de här formuleringarna är nya, men tankegångarna varit aktuella tidigare. 1991 fanns ett liknande förslag som ströks av grundlagsutskottet under behandlingen i riksdagen, säger Sten Palmgren.
Är en sådan här förändring möjlig att få igenom nu?
– Jag är inte med i förhandlingarna och kan inte bedöma hur tongångarna är där. Det handlar om svåra frågor, även lagstiftningstekniskt. Därför är det svårt att sia om möjligheterna. Personligen skulle jag tycka att det är värt ett försök.
För Ålands del?
– Ja, det är något som skaver i systemet ur åländsk synvinkel. En förändring skulle vara ägnad att ge större klarhet i frågan.
Mardrömsscenario
Sten Palmgren lyfter även upp vad som kan hända vid ett ”mardrömsscenario” i sin artikel. Kan en nationalpopulistisk riksdag, som är fientligt inställd till Åland, beskära lagtingets lagstiftningsmakt genom ändringar i grundlagen eller genom en ändrad tolkningspraxis i grundlagsutskottet?
Svaret är i princip nej, skriver han. Men det finns ändå några gråzoner i konstitutionen där en illasinnad riksdag kan tänkas ställa till med oreda.
– Riksdagen tolkar grundlagen. Om det blir problematiska tolkningar ur självstyrelsens synvinkel kan man i ett värsta scenario tänka sig att det uppstår problem i konkreta situationer, säger han.
Grundlagen finns dock till för skydda individen från övertramp av både riksdagen och lagtinget.
– Det här är viktiga och delikata frågor. Eftersom revisionen av självstyrelsen är aktuell skulle det vara ett bra tillfälle att få en lösning på förhållandet mellan grundlagen och självstyrelselagen. En lösning som stakar upp gränserna för maktfördelningen mellan riksdagen, lagtinget, Högsta domstolen och presidenten, säger Sten Palmgren.
