Det var den 8 september som Selma i smyg steg på sin husses släpvagn i svenska Gråbo, några kilometer nordost om Göteborg, och åkte hela vägen upp till Stockholm och Viking Lines terminal på Södermalm.
Väl ombord på Cinderella fick hon för sig att spatsera  omkring på bildäck, och när däckspersonalen såg henne antog de att hon var den kända terminalkatten i Mariehamn och lät henne därför stiga av där.
Selma, som är en fyraårig sköldpaddsmönstrad bondkatt, tog sig därefter på eget bevåg från hamnen till Västernäs, där nioåriga Vidar Björk fick syn på henne.
– Den satt på ena sidan om matbutiken Punkten. Jag var där med två kompisar när vi fick syn på den, berättar han.
 
Han är i hamnterminalen med sin mamma Sofia Cederberg för att göra en sista insats för Selma: lämna över henne till hennes riktiga husse och matte.
De senaste veckorna har Selma bott hos dem, och tydligen trivts alldeles utmärkt.
– Hon är självständig och tar för sig, men hon är också kelig. Hon kan komma och lägga sig på en och slicka en, berättar Sofia Cederberg.
Familjen har en katt sedan tidigare, Morris, men den är inte alls lika sällskaplig. Vidar Björk har därför under en kort period haft en katt som velat umgås och sova i hans säng.
 
En månad efter Selmas äventyr började fick Katthjälpen kontakt med hennes ägare. Cia Borg från föreningen hade då genom en del detektivarbete hittat kontaktuppgifter till Mimmie Ruus och efter några försök fått tag på henne.
– Jag trodde först det var ett dåligt skämt, men då hon skickade en bild och hennes chipnummer så bröt jag ihop, minns den glada matten när hon äntligen håller sin Selma i famnen igen ombord på Viking Lines Rosella.
Omkring henne är inte bara mannen Roland Ruus och Selmas tillfälliga familj, utan även ett medieuppbåd och ett antal färjpassagerare som synbarligen undrar vad som pågår.
Allt detta är lite för mycket för Selma, som visserligen sitter stilla i sin mattes famn och låter sig bli omhuldad, men i övrigt stirrar ut i intet och antagligen hoppas på att få sitta i fred i sin bur igen.
 
Mimmie Ruus har idel tack och beröm för de åländska katträddarna. Hon ger presenter till alla och kallar dem hjältar. Ögon tåras och kramar delas ut.
Helt husdjurslösa har paret Ruus inte varit eftersom de har Sigge, jämngammal med och utseendemässigt lik Selma, hemma hos sig. Saknaden har ändå varit stor. Sedan de fick kontakt med Sofia Cederberg och hennes familj har de regelbundet fått bilder och filmer på Selmas upptåg.
Att det dröjt flera veckor att hämta henne beror på att Selma måste vaccineras och få ett pass för att få tillstånd att åka tillbaka.
 
När Sofia Cederberg stigit av färjan och lämnat Selma efter sig är hon glad över att ha spelat en roll i att äventyret fick ett lyckligt slut.
– Vi har ju varit inställda på att lämna tillbaka henne så länge, så nu känns det bra, säger hon.
Sonen Vidar får vänja sig vid att inte ha kattsällskap i sängen igen.
Cia Borg från Katthjälpen säger att den här händelsen visar hur viktigt det är att husdjur chippas och att det finns centrala register över dem.
– Som det nu är måste vi ringa runt till alla tre veterinärkliniker på Åland när vi läst av chippet på en okänd katt. Vi har erbjudit oss att ta hand om registret, men det finns inget beslut ännu, säger hon.
Hon har sett många bortsprungna katter och hittat deras ägare, men fallet Selma är den mest långväga återföreningen hon varit med om.

Henrik Herlin