Ålands framtids representation under de kommande fyra åren är inte skriven i sten.
Om till Centern avhoppade lagtingsledamoten Anders Eriksson blir minister tar partiordföranden Pia Eriksson plats i lagtinget. Vad som händer med Anders Erikssons plats i Jomalafullmäktige är ännu ovisst.
Mycket talar ändå för att Rolf Granlund, som med 46 röster valdes in i stadsfullmäktige, blir Ålands framtids enda förtroendevalda under mandatperioden.
– Så kan det bli. Pia Eriksson fick fler röster än mig i kommunalvalet, men Lumparland har en samarbetslista, säger Rolf Granlund.
Hur ser du på att som ensam förtroendevald företräda ÅF?
– Det är ledsamt att vi gjorde ett dåligt val, och det är ledsamt att Anders Eriksson såg sig tvungen att lämna partiet. Med det sagt ser jag ändå en framtid för oss.
En hurdan framtid?
– Jag kommer åtminstone arbeta för våra visioner i stadsfullmäktige. Övriga frågor kommer partistyrelsen diskutera i morgon kväll (läs i kväll).
Ett borgerligt parti
Anders Eriksson och Veronica Thörnroos sade vid måndagens presskonferens att det är rimligt att ÅF får delar av det partistöd som Anders Eriksson hade uppburit som ÅF-ledamot i lagtinget.
Hur påverkar de medlen partiet?
– Det har jag ingen uppfattning om i dag. Vi har hittills inte nyttjat partistödet i lagtinget för annat än vårt arbete där, säger Rolf Granlund.
Ålands framtid förknippas främst med den självstyrelsepolitik som lagtinget beslutar om. Vilken profil har ÅF i kommunerna?
– Vi är ett borgerligt parti, ett företagarvänligt mittenparti.
Påverkar hjärtefrågan om åländskt självbestämmande politiken i kommunerna?
– Det är andra frågor som gäller i kommunerna, även om partiet arbetar för kommunernas självbestämmande. I stadsfullmäktige arbetar ÅF för bland annat ett levande centrum.
Vilka är ÅF:s kännetecken vid sidan av arbetet för åländskt självbestämmande?
– Som jag sade arbetar vi för kommunernas självbestämmande och för goda villkor för företagare. Att många inte känner till detta är ett problem, det är svårt för oss att som litet parti nå över nyhetströskeln.
”Har gjort vårt jobb”
Anders Eriksson sade i måndags att alla partier, till stor del tack vare ÅF, i dag prioriterar självstyrelsen högre än 1999. Håller du med?
– Ja, vårt dåliga val förklaras delvis av att de flesta av våra konkurrenter i dag lägger större tonvikt vid självstyrelsen. När vi i den senaste valrörelsen började tala om en union med Finland var Moderaterna snabba att haka på.
Kan du ge konkreta exempel på hur diskussionen har ändrats sedan 1999?
– När vi började tala om självständighet och svenskans hotade ställning kallades vi för allt från brunskjortor till anarkister, särskilt av Nya Ålands dåvarande chefredaktör Nina Fellman (S). I dag ses det som naturligt att konstatera att svenskan på Åland är hotad.
– Att den av Gunnar Jansson (Lib) ledda kommittén i självstyrelserevisionen, med stöd från alla partier, föreslog vad jag vill kalla för en ramlag är ett ytterligare bevis på att Ålands framtid har gjort ett viktigt arbete.
Toppade 2011
Rolf Granlund säger att partiets bästa tid enligt honom var 2011.
– Splittringen när Harry Jansson lämnade våren 2009 var tuff, men 2011 hade vi fått tillbaka energin. Vi hade kontakt med andra minoriteter och hade levererat flera utredningar. Den höga energin märktes i att vi fick tre mandat i lagtinget.
Vad gick fel därefter?
– Det har jag svårt att svara på. Att andra partier har närmat sig våra självstyrelsepolitiska ståndpunkter har bidragit till tillbakagången, och att Anders Eriksson åkte ur lagtinget 2015 var en smäll.
Axel Jonsson var populär som partiledare, men med facit i hand övertog han ett parti med tre mandat och lämnade över ett parti på väg mot ett katastrofval. Är det skäl för kritik?
– Axel Jonsson var en enastående partiledare. Han gjorde ett hästjobb särskilt i självstyrelserevisionen.
– Partiets problem har snarare varit att vi efter att Axel lämnade över partiledarposten har haft svårt att locka kandidater och få fram våra profilfrågor.
 
Ålands framtids mandat i lagtinget:
1999–2003: 0*
2003–2007: 2
2007–2009: 2
2009–2011: 1
2011–2015: 3
2015–2019: 1
2019–2023: 0**
*Ställde inte upp kandidater i valet.
** Om Anders Eriksson inte blir minister.
 
Historik
– 1999: Ålands framtid grundas inför valet som en tankesmedja för åländsk självständighet. Tongivande är bland andra Anders Eriksson och Thorvald ”Tusse” Eriksson.
– Hösten 2003: ÅF ställer för första gången upp kandidater i lagtings- och kommunalvalen. Partiordföranden Anders Eriksson samt Brage Eklund väljs in i lagtinget.
– Hösten 2007: ÅF samlar 1.070 röster i lagtingsvalet och behåller partiets två mandat. Anders Eriksson (284 röster) och Harry Jansson (213 röster) tar plats i lagtinget.
– Maj 2009: ÅF skakas av ett bråk mellan Anders Eriksson och Harry Jansson. Harry Jansson lämnar ÅF för regeringspartiet Centern.
– Hösten 2011: ÅF ökar till 1.286 röster i lagtingsvalet och får tre mandat. Anders Eriksson sitter kvar och Brage Eklund gör comeback. 19-åriga Axel Jonsson, partisekreterare sedan 2009, tar plats i lagtinget för första gången.
– Våren 2012: Axel Jonsson efterträder Anders Eriksson som partiledare.
– Hösten 2015: ÅF får 1.016 röster i lagtingsvalet och backar från tre till två mandat. Axel Jonsson och Brage Eklund fortsätter, Anders Eriksson åker ur. ”Vi får bryta ihop och komma igen”, säger Axel Jonsson under valvakan.
– Oktober 2018: Pia Eriksson efterträder Axel Jonsson som partiledare.
– Oktober 2019: ÅF får 659 röster i lagtingsvalet och backar till ett mandat. Flest röster får Anders Eriksson (185 röster), Pia Eriksson (163 röster) samt Brage Eklund (130 röster).
– Den 28 oktober 2019: Anders Eriksson byter parti till Centern. ÅF saknar representation i lagtinget. Sannolikt är Rolf Granlund från och med årsskiftet partiets enda förtroendevalda, i stadsfullmäktige.

Robert Vickström