Östersjöfondens stora pris på 20.000 euro går i år till den lettiska kampanjen Mana Jura. Sedan 2012 arrangerar man 30 dagar lång vandring längs med Lettlands 500 kilometer långa kust. Vandringarna lockar numera 500-800 deltagare. Förutom miljöinsatsen och den sociala samvaron hålls dessutom olika evenemang längs vägen som konserter, historieberättande och konstprojekt. – På det sättet engagerar vi lokalbefolkningen och skapar uppmärksamhet för vår sak.Under de 50 år som Sovjet ockuperade de baltiska staterna var större delen av kusten stängd för vanliga människor. – Så på sätt och vis håller vi på att återupptäcka vår kust. En konsekvens av den tidigare avstängningen är att kusten är relativt oexploaterad. Men det håller på att ändras snabbt. Det finns stora ekonomiska intressen som vill bygga ut, säger Janis Ulme, initiativtagare till Mana Jura, som drivs av FEE Latvia (Foundation for Environmental Education).Samlar in dataDen vetenskapliga delen av arbetet bygger på att man upprättat 42 kontrollpunkter där man noga kartlägger mängden och vilken typ av skräp man hittar. – Innan vi började med detta fanns ingen data alls om kusternas nedskräpning. Vi har med vetenskapliga metoder samlat ihop nog med uppgifter för att kunna sammanställa användbar statistik över problemet. Våra uppgifter ligger till grund för politiska beslut. Vi märker tydligt hur allmänhetens medvetenhet om kustskräpet ökat på de sex år vi hållit på.Tyvärr har mängden skräp också ökat. Trenden pekar åt fel håll. Och som på andra ställen är platsavfallet det största problemet. På frågan vad Jani Ulme skulle ändra om han fick absolut makt svarar han: – Jag skulle förbjuda tillverkningen av plastartiklar för engångsbruk. Och i synnerhet tops. Sedan skulle jag införa ekonomiska styrmetoder som gör det lönsamt att verka miljövänligt. Och jag skulle höja böterna för nedskräpning rejält.Engagerat miljöarbeteCarina Aaltonen, belönas med årets Lasse Wiklöf-pris på 10.000 euro för ”sitt engagerade arbete för vattenmiljön och för hållbarhetsfrågor”, både privat och som politiker.Som social- och miljöminister tog hon initiativ till ”Omställning Åland - strategisk planering för en hållbar framtid 2013-2051”, vilken lagtinget godkände enhälligt. – Tanken med programmet var att om det ska bli något gjort måste vi göra det tillsammans och på lång sikt. Programmets omspänner därför nio regeringar.– Vi vet ju vad som behöver göras och det gäller att göra det i rätt ordning, börja med de stora föroreningskällorna.Den stora utmaningen framöver är att få vårt tillväxtfixerade samhällssystem att inse värdet av en hållbar utveckling.–  För det kostar att göra insatser. Och det kan vara jobbigt när man måste ändra livsstil.Hon hoppas att miljömedvetenheten ska få samma genomslag som medvetenheten om sexuella övergrepp.– Precis som vi fick ett #metoo behöver vi ett #seatoo. Vi här på Åland med vår höga levnadsstandard har en mycket stor påverkan på Östersjön, räknat per capita. Ålänningarna har en stor skyldighet att ta sitt ansvar.Bryr sig om bottenÅrets åländska pris går till Johan Mörn som belönas med 3.000 euro för ”sitt starka engagemang för skärgården och Östersjön.” – Jag har alltid intresserat mig för havet, och inte bara den vackra ytan utan även för botten. Jag minns när det fanns stora tångrev med 2,5 meter höga tångruskor. I dag är de på sin höjd 20 centimeter höga. Det är deprimerande.Även siktdjupet har minskat när vattnet grott igen av övergödning. – Medan jag fortfarande tyckte att sportfiske var roligt, på 1980-90-talet, kunde kan se draget på 40 meters avstånd och styra det genom vattnet. Den sortens fiske finns inte längre. Nu kastar man på måfå.Han förmedlar sina minnen och sin kunskap till besökarna på Silverskär och de restaurerade fiskelägena ute i havsbandet. – Jag hade gäster från S:t Petersburg som till slut kallade mig för Mr Greenpeace, säger han och ler. – Det är bra ju fler som kan använda Östersjön och få sin utkomst från den, för då bryr sig fler. Och det är det som krävs, att folk börjar bry sig.Apropå hållbar livsmedelsproduktion har han myntat begreppet axgan. – En axgan äter huvudsakligen mat som producerats på Åland och Åland är faktiskt världens bästa ställe för den som vill äta lokalproducerat. 
 

Petter Lobråten