Per-Åke Pettersson berättar att han tillsammans med vännen Helene Manelius, efter att ha firat påsk på stugan på Kumlinge, under måndagsmorgonen satte sig i flygplanet för att flyga tillbaka till Mariehamn.

– Enligt väderprognoserna skulle två kallfronter dra över Åland under förmiddagen. Vi släppte förbi den första och hade enligt prognoserna två timmar på oss innan den andra skulle komma.

Det var alltså med god marginal man gav sig upp i luften innan klockan 9 på måndagsmorgonen. Att flyga till Mariehamn tar cirka 20 minuter. En flygning som Per-Åke Pettersson gjort många gånger.

– Men kort efter start insåg vi att den andra kallfronten redan hade dragit in över Åland, och därför tvingades vi gå upp ovanför molnen.

Västerut enda vägen

Eftersom instrumentflygning kräver särskild behörighet kunde Per-Åke Pettersson därefter inte gå ner genom det låga molntäcket ovanför Åland.

– Och jag visste att det var ännu värre österut, därför tog vi kontakt med den svenska flygledningen som anvisade oss västerut.

Utanför Kapellskär kunde Per-Åke Pettersson en stund senare ta ner flygplanet genom en lucka i molntäcket.

– Där låg vi och cirkulerade i väntan på räddningshelikoptern som sedan, med hjälp av instrumentflygning, lotsade oss till landningsbanan i Görla. När vi landade lyste solen klart och några timmar senare kunde vi tanka upp planet och flyga tillbaka till Mariehamn. Värre än så var det inte.

Ingen stress

Enligt Per-Åke Pettersson hade flygplanet bränsle kvar för 40 minuters flygning när man landade på Görla landningsbana.

– Så det fanns marginal.

Hur upplevde du allt från luften?

– Man får aldrig bli nervös. Det gäller att ta allt minut för minut och det här var som sagt ingenting märkvärdigt. Man får plocka fram allt man lärt sig och det här var förstås en ny lärdom. Samtidigt är jag förstås glad att Sjö- och flygräddningscentralen skickade ut en helikopter.

Han säger också att han förstås inte gett sig upp i luften om han på förhand hade känt till vad som skulle hända.

– Nej, så klart inte. Vädret var inte perfekt men helt klart flygbart och vi trodde vi hade god tid på oss till den andra kallfronten. Det viktiga när man ger sig upp i luften är att man har tillräckligt med bränsle och det hade vi. Det kan alltid hända grejer, särskilt med vädret, och då vill man inte bekymra sig över hur mycket soppa man har kvar. Man vill kunna fokusera på annat då.

Förutom  Sjö- och flygräddningscentralen, kustbevakningen och den frivilliga sjöräddningen var polisen och ambulansen involverade i räddningsarbetet.