Räknar man ihop de åländska kommundirektörerna sedan 2008 landar siffran på drygt 50, vilket tidningen Kommuntorget uppmärksammat tidigare. Endast två kommuner har haft samma kommundirektör under hela perioden, Föglö och Hammarland. På andra håll har det varit flitiga byten på posten.
Föglös kommundirektör Niklas Eriksson är, sedan John Wrede på Brändö gick i pension i höstas, den kommundirektör som suttit längst. Sedan han tillträdde 1988 har Niklas Eriksson hunnit få flera erbjudanden om tjänster på andra håll, och ibland också med högre lön, men han har alltid landat i att han trivs för bra på Föglö för att söka sig vidare.
– Vi har alltid haft ett bra klimat inom kommunpolitiken och jag har känt ett stöd från de förtroendevalda. Så varje gång jag ställts inför valet ”ska jag eller ska jag inte” har jag landat i ”nej, varför skulle jag”, säger han.
Känner du att ditt inflytande har ökat med åren?
– Det mesta sitter i ryggmärgen på mig, jag är utbildad inom området och har ett stort ekonomiskt intresse – och om man får säga det så känner jag att många, både generellt på ett åländskt plan och i kommunen, lyssnar på mig. Men i kommunen beror det förstås på hur det går för tillfället, går det bra brukar det vara lugnt och när det går sämre är det mer knorr i leden.
Ingen bromskloss
Ser du själv någon nackdel med att en kommun har en och samma direktör under lång tid?
– Är det en person som låser sig vid gamla grejer och inte är öppen för förändringar skulle det kunna vara en nackdel, men jag är framåtsträvande som person och nyfiken på förändringar.
Nu har alla förstås haft sina olika personliga skäl till att söka sig vidare, men vad ser du för generella förklaringar till att det är så många byten bland kommundirektörerna?
– Det är ett väldigt utsatt yrke. Man är aldrig riktigt ledig utan ska i princip vara anträffbar dygnet runt, året om. Blir det problem är det oftast kommundirektören som får stå till svars, på det viset är det ett ganska otryggt yrke där man fort kan hamna i obekväma situationer. Man ska tåla offentligheten. Själv har jag inget problem med det, men jag har pratat med tidigare kommundirektörer som sagt att det är skönt att slippa vara ansiktet utåt för kommunen längre. Men sedan kan ju kommundirektörstjänsten också vara en språngbräda vidare.
Påverkar arbetet
Eckerö har sedan 2008 haft sex kommundirektörer, sju om man räknar med Håkan Lundberg som var tillförordnad under några månader. Sven-Eric Carlsson (Ob) har varit med länge i kommunpolitiken, han är i dag kommunstyrelsens vice ordförande och har tidigare även varit ordförande i flera repriser.
– När det ofta byts personer på tjänsten påverkas de förtroendevaldas arbete mycket. Det är alltid en inkörningsperiod mellan oss och tjänstemannen, och den blir ännu längre om personen kommer utifrån eftersom vi har speciella regelverk på Åland, säger han.
– Personligen tycker jag att en kommundirektör ska vara så frigående som möjligt, ha idéer och visa vad han eller hon vill och kan. Men när de inte hinner komma in i jobbet får de aldrig visa det. Det blir ingen planering inför framtiden utan det är främst det mest akuta som görs.
Styrelsens ordförande har en viktig roll, och ska gärna ge utrymme för direktören att lägga fram sina idéer, säger Sven-Eric Carlsson. Sedan är det upp till de förtroendevalda att ta ställning till dem.
– Men man ska inte kväva idéerna på förhand.
Varför tror du att Eckerö har haft så många nya kommundirektörer under de här åren?
– Det är svårt att säga, men jag är ganska säker på att vi under en period hade ett fåmannavälde i kommunen. Blir det så i en styrelse, att det finns starka politiker och en majoritet som alltid vet att de har majoritet, kan man säga att ärenden i princip är avgjorda före mötet hålls. Då kan det bli svårt för en direktör att över huvud taget göra det han vill.
Arbetsro viktigt
Många minns säkert turerna kring kommunens uppsägning av Rasmus Basilier 2015. Han besvärade sig först till förvaltningsdomstolen som gav kommunen rätt, och sedan till Högsta förvaltningsdomstolen. Rättsprocessen avbröts när parterna förlikades, och kommunen betalade ut fyra månadslöner till Basilier. Något liknande vill Sven-Eric Carlsson inte att Eckerö ska hamna i igen.
– Jag var revisor i kommunen på den tiden, och när man ser en juristnota på 20.000 för konsultation kan man inte säga annat än att man blir förbannad. De ekonomiska ramarna är små, och vi kan använda pengarna till annat.
För ett år sedan tillträdde Raine Katajamäki som kommundirektör i Eckerö.
– Vi hoppas att vi klarar av att behålla honom en längre tid, vi är definitivt inte betjänta att börja om igen med någon ny, säger Sven-Eric Carlsson.
Nu behöver ni arbetsro?
– Ja, jag hoppas på det!
