Bo-Erik Sandell, som brukar släktgården Östergård i Markusböle, Finström, odlar i dag främst grönsaker och lök på nio hektar.Delar av den sex hektar stora grönsaksodlingen ligger intill Markusbölefjärden, och de tre hektar som han arrenderar för lökodling i Åsgårda, Saltvik, ligger nära Åsgårda träsk (sammanbundet med Lavsböle träsk, som är en dricksvattentäkt för Bocknäs vatten, reds anm.)– Jag drabbas dubbelt av ett strängare vattenskydd, säger han på fredagsförmiddagen.Bo-Erik Sandell var en av de odlare som i höstas kontaktade Ålands producentförbund, ÅPF, när förslaget till de nya skyddsföreskrifterna var ute på remiss.– Vi markägare kontaktades överhuvudtaget inte. Ett antal av oss framförde våra åsikter till ÅPF:s dåvarande vd Henry Lindström under hösten.Han är besviken över det begränsade genomslag som producenternas oro fick i slutprodukten.– Reglerna om hur många djur som får beta i skyddszoner ändrades något, men för oss odlare finns farhågorna kvar.Oklara utfallVilka effekter de allmänna och riktgivande skyddsföreskrifterna får står klart först efter förrättningar, som kommer slå fast vattenskydden kring enskilda täkter.Producenternas oro kretsar främst kring storleken på nya så kallade primära skyddszoner, som väntas bli cirka 100 meter breda och inom vilka användning av såväl gödsel som bekämpningsmedel förbjuds.– Med sådana begränsningar blir marken i primära skyddszoner icke-odlingsbar. Jag räknar med att förlora till exempel åkerbitarna närmast Markusbölefjärden, säger Bo-Erik Sandell.Hans största farhåga gäller ändå nya skyddszoner kring större diken.I föreskrifterna heter det att ”minst 50 meter breda” buffertzoner ska ”omfatta alla tillflöden i form av åar, bäckar och större diken och täckdiken från vilka rinntiden till vattentäktszonen är beräknad till 12 timmar”.– Beroende på vad som räknas som större diken riskerar jag förlora den mest lönsamma marken i Åsgårda. Det kan gå så illa att jag inte kan fortsätta.En viktig näringBo-Erik Sandell visar en knappt fyra hektar stor åker intill Markusbölefjärdens nordvästra sida.– Här och där skördade jag 13 procent av den stjälkselleri som odlades i hela Finland i fjol. Det är en gröda jag försöker hitta min nisch inom, säger han och pekar.Många förstår viljan att stärka skyddet kring vattentäkterna. Varför anser du att de nya föreskrifterna går för långt?– Inte vill jag att det ska rinna ut näring och bekämpningsmedel i dricksvattnet. Min poäng är att landskapsregeringen och Ålands vatten inte har varit intresserade av någon dialog med oss producenter. Jag är inte övertygad om att de vet hur vi redan har begränsat utsläppen.Han pekar på den ett par meter breda, icke-odlade, gräsremsan längs med åkerns kanter.– Det är en åtgärd för att minska utsläppen. Och inte har jag annars heller råd med att näring rinner ut i vattnet. Gödslingen är noggrant dimensionerad.Längre uppåt land, där det utfallsdike som rinner från fotbollsplanen vid Breidablick passerar mellan åkrar och äppelodlingar på väg mot en våtmarken intill fjärden, pekar Bo-Erik Sandell på den mark han ser risker med att måste sluta brukas.– Diket är ganska stort. Särskilt 50 meter äppelodling blir mycket pengar.Han vill framhålla den åländska grönsaksodlingens förtjänster.– Mellan 15 och 20 procent av min omsättning kommer från offentliga stöd. Inom andra primärnäringar kan förhållandet vara det omvända.Vad borde den nya landskapsregeringen göra?– Få till en bättre dialog med markägare, och förtydliga hur ersättningarna kommer att se ut om vi inte kan odla. Just nu ser jag stora risker i väntan på förrättningarna.

Robert Vickström