Polismästarens tjänsterum på andra våningen överblickar korsningen Strandgatan-Styrmansgatan och är rymligt, ljust och än så länge ganska tomt. På väggen hänger ett porträtt av Julius Sundblom och en av Maria Hoikkalas företrädare och i ett av fönstren ligger en kasserad pistol, en batong och ett par handklovar av äldre modell.
Maria Hoikkala är civilklädd och har precis avslutat förmiddagens rundtur med kollegorna. För två veckor sedan fyllde hon 44, för en vecka sedan fick hon veta att hon fick jobbet som polismästare och nu – efter att att Viking Grace lyckats lägga till i den blåsiga tisdagsnatten – är hon alltså på plats på Åland för första gången som tillträdande polismästare.
Polishuset besökte hon senast då hon intervjuades för tjänsten. Dessförinnan var hon här i tjänsten som överkommissarie vid polisinrättningen i Sydvästra Finland för drygt två år sedan.
Vilka har dina arbetsuppgifter varit?
– Framför allt förvaltning och stöduppgifter till polisens operativa arbete, till exempel administration, personal- och ekonomifrågor.
Tränar du som skrivbordspolis fortfarande med tjänstevapnet?
– Som skrivbordspolis har jag skjutit minst en gång per år och de kvinnliga polismännen skjuter en Glock 19. Jag hann inte göra det förra året, så det ska jag ta tag i före jag börjar tjänsten här. Som tur är har jag inte behövt använda vapnet annat än i träning.
Organiserad och gränsöverskridande brottslighet
Sex år av den 17 år långa poliskarriären har Maria Hoikkala tillbringat vid centralkriminalpolisen i Åbo. Enheten är inriktad på allvarlig, organiserad och gränsöverskridande brottslighet – inte direkt de problem som den åländska polismyndigheten dagligen tampas med.
Maria Hoikkala vänder sig ändå emot frågan om hon kommer från ”polisens elitenhet”.
– Alla poliser har samma målsättning, nämligen att trygga rätts- och samhällsordningen, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga och reda ut brott. All polisverksamhet utgår från polislagens första paragraf, vi finns till för medborgarna och bör därför ha ett kundservice-perspektiv.
Polismästarens mobiltelefon ringer plötsligt.
– De ringer från Turun Sanomat. I Åbo fungerar jag som presstalesperson, säger Maria Hoikkala.
Hur kommer den erfarenheten att ta sig uttryck i din nya roll?
– Vi har haft en bra kontakt med media i Sydvästra Finland. Det handlar om att bygga upp ett ömsesidigt förtroende och respektera varandras roller. Jag är intresserad av kommunikationsfrågor, så det är en arbetsuppgift jag gärna fortsätter med.
Bestämde sig som sjuåring
Maria Hoikkala blir troligtvis den första polismästaren på Åland som också är utbildad kosmetolog.
– Den utbildningen gick jag mest för att få ett yrke snabbt efter studenten. Jag hade polisskolan i tankarna och deklarerade redan som sjuåring att jag skulle bli polis.
Varför?
– Det är ett omväxlande yrke med människokontakt. Och en viktig uppgift för samhället.
Vilket fall har påverkat dig mest?
– Exceptionella fall minns jag förstås. Till exempel rånet mot Finlands bank, ett uppmärksammat kidnappningsfall och så rånet mot Ålandsbanken 2006 då jag kom hit och deltog i utredningen. Jag hittade faktiskt bilder på den brinnande Mitsubishin när jag städade mitt skrivbord här om dagen. 
Språket ska underlätta arbetet
En helt ny roll för polismästaren – som har chefserfarenhet från tidigare yrkesroller – gäller språkfrågan.
Den livliga debatten har tidigare gällt huruvida polismyndigheten ska insistera på att kommunicera uteslutande på svenska eller om finsktalande poliser ska använda den språkkunskapen till att underlätta utredningar då myndigheten samverkar med sina systerinrättningar i Finland.
Maria Hoikkala skriver för tillfället på sin avhandling i offentligt ledarskap ”Språkkunskapskraven inom den offentliga förvaltningen”.
Vilken är din inställning?
– Utgångspunkten är förstås att vi så långt som möjligt ska verka på svenska. När det gäller utgående material, till exempel en skrivelse till polisstyrelsen i Finland, är det helt klart att vi alltid använder svenska. Men vår uppgift är också att på bästa sätt utreda ett ärende och då ska inte språket stå i vägen.
– Man får inte glömma bort att det här är ett problem som alla myndigheter tampas med. Vår uppgift ser jag framför allt som att arbeta för att det i det långa loppet ska vara möjligt att sköta all kommunikation på svenska.
Talar fyra språk
Överlag ser polismästaren fram emot nya utmaningar.
– Jag har tillbringat 17 år i korridorerna i Åbo polishus, så det känns roligt med något nytt.
Till nackdelarna med flytten hör att sambon och Parson Russell Terriern ”Papu” tillsvidare bor kvar i S:t Karins.
Löprundorna med hunden ska nu ersättas av gymbesök.
– Att skaffa gymkort blir bland det första jag gör nu.
Utöver svenska, finska och engelska talar polismästaren även tyska. Språkkunskaperna försöker hon hålla i skick med läsning.
Har du någon favorit bland de många fiktiva poliserna?
– Faktiskt inte. Jag läser nog deckare, men är inte överdrivet intresserad. Den varan får jag tillräckligt av på jobbet.
 
Robert Vickström
robert.vickstrom@alandstidningen.ax
tel: 26642

Robert Vickström