Jomala frivilliga brandkår, grundad 1935 och allt sedan dess en av de större kårerna i landskapet, huserar sedan 2010 i lokaler i Prestgårdenby med enkelt tillträde till såväl Nya Godbyvägen som den gamla dito.– Det blev ett stort lyft för föreningen att flytta hit. Utrymmena är tio gånger större än i den gamla depån, säger Dan-Ola Westerlund när Ålandstidningen träffar honom i branddepån på tisdagseftermiddagen.Han är sedan två år tillbaka sekreterare i föreningen som han anslöt till som 24-åring 1995. Vid årsskiftet tar han över som ordförande, när Edgar Kalm avtackas för en 25 år lång insats på posten.– Det känns spännande och roligt,  men några stora förändringar blir det inte. Mitt uppdrag blir till största delen att förvalta det vi redan har, och jag fortsätter som aktiv brandman, säger Dan-Ola Westerlund.Som operativt ansvarig fortsätter kårchef Ralf Manelius.– Han har varit kårchef sedan 1998, så det finns gott om kontinuitet.35 medlemmar och 22 juniorerJomala FBK:s 35 aktiva seniormedlemmar – med en medelålder på drygt 30 år – har liksom tidigare år hunnit med omkring 40 övningar sedan januari. Även de nuvarande 22 juniorerna, i åldrarna 10–16 år, övar en gång per vecka med undantag för sommaren.– Återväxten är ganska god i dag, men ungdomsverksamheten är ändå det område jag vill prioritera mest. Vi ska dels få fler aktiva juniorer, dels minska arbetsbördan för ledarna som drar tunga lass i dag.Fler än 70 larm i årKåren har under de senaste åren ryckt ut på mellan 60 och 70 uppdrag årligen.– I år är vi uppe i fler än 70 larm. 15 av dem har varit assistansuppdrag i bland annat Lemland och Finström, och resten olika uppdrag i Jomala, säger Dan-Ola Westerlund.Han uppskattar att den första bilen sällan lämnar depån senare än fem minuter efter att medlemmarna har meddelats per sms. Än snabbare ska det gå i höst, när flera medlemmar väntas ha flyttat in i lägenheter i nya Fab Brandkåristen, som just nu uppförs på av kåren utarrenderad mark.– Det är inte ofta som det tar längre än en kvart före vi har den första bilen framme vid olycks- eller släckningsplatsen i Jomala.Hur fungerar samarbetet när flera frivilligkårer deltar i samma uppdrag?– Väldigt bra. Utbildningarna är desamma i alla kommuner, och räddningsledaren beslutar vilka enheter som behövs oberoende av var de kommer i från. Men visst tror jag att vi har att vinna på fler gemensamma övningar.Mer effektivt brandförsvarKårens i särklass största intäktskälla är årliga kommunala bidrag om drygt 40.000 euro. En handfull avtal med företag som köper brandlarmstjänster bidrar med knappt 1.000 euro.– Vår omsättning är liten eftersom det är kommunen som äger lokalerna och fordonen. Det är klart att fordonen är väldigt dyra.Många är tacksamma över frivilligarbetet, men kritikerna menar att verksamheten är dyr och att ett professionellt brandförsvar vore billigare. Hur ser du på saken?– Räddningsverkets arbete är betydligt dyrare än vår verksamhet. De använder samma utrustning, men har personal som avlönas dygnet runt. De frivilliga brandkårerna är en kostnadseffektiv lösning.Skeptisk till ny myndighetDan-Ola Westerlund säger att landskapsregeringens pågående arbete med en framtida, för hela Åland gemensam räddningsmyndighet är en känslig fråga.– Det är klart att saken diskuteras i kåren, men vi har ingen officiell åsikt. Vad jag kan säga som blivande ordförande är att vi är nöjda med vårt nuvarande avtal med Jomala kommun.Vilken är din egen uppfattning om landskapsregeringens planer?– Jag tror inte att det leder till någon förbättring. Men det är som sagt min personliga åsikt, och ingen av Ålands frivilliga brandkårer har hittills hörts av landskapsregeringen.Att göra skillnad belöningenDan-Ola Westerlund tror inte att landskapets frivilliga brandkårer kommer att drabbas av medlemsbrist i närtid.Varför är det som lockar till engagemang?– Det allra viktigaste är viljan att hjälpa till. Gemenskapen är en viktigt del av vår verksamhet, men drivkraften är att ge tillbaka till samhället.Han har svårt att välja något favoritminne från sin tid i kåren.– Jag är glad över alla tillfällen när vi har hunnit fram i tid och gjort en skillnad. Den känslan är belöningen man får av engagemanget.Hur länge tänker du sitta som ordförande?– Vi väljs på tre år, och jag tar tre år i taget.

Robert Vickström