Vanföreställning ledde till mordet

Den yngre kvinnan hade en tvångstanke och vanföreställning om att den mannen som avled i det så kallade Eckerömordet misshandlade deras gemensamma barn. Det hävdar landskapsåklagaren Henrik Lindeman i sin slutplädering.

Rättegångens sista dag mot de två mordåtalade kvinnorna i Eckerömordet på annandag jul förra året ägde rum på onsdagen. Dagen ägnas åt slutpläderingar där åklagaren, målsägandebiträdet och de två åtalade kvinnornas juridiska ombud sammanfattar sina synpunkter kring händelsen.

Landskapsåklagaren Henrik Lindeman menar att rättegången har styrkt åtalet och kvalificeringsgrunderna för att händelsen ska klassas som mord. Han yrkar på att båda kvinnorna ska dömas till livstids fängelse. Dådet är synnerligen rått, grymt och kalkylerat, säger han.

Den infekterade vårdnadstvisten mellan den avlidna mannen och den yngre kvinnan spelar en viktig roll för vad som sedan hände, anser han fortsättningsvis.

– Den röda tråd som löper genom hela det här ärendet är (den yngre kvinnans) beredskap att ordagrant göra allt i sin makt för att få ensam vårdnad om (det gemensamma barnet).

Han lägger stor vikt vid vittnesmålet från socialarbetaren i Eckerö kommun, som menar att den yngre kvinnan på riktigt trodde att barnet for illa hos sin pappa.

Särskilt en specifik överlämning av barnet mellan föräldrarna blev en traumatisk upplevelse för alla tre, säger han.

Vanföreställning

Henrik Lindeman menar att kvinnan blev fullt övertygad om att barnet blev misshandlat hos mannen. Den finns indikationer på att hon agerat efter en tvångstanke, säger han.

– Det är den här fullständiga övertygelsen, eller vanföreställningen, som fick henne att ta saken i egna händer.

Den äldre kvinnan, väninnan, verkar inte ha förstått fullt ut vad agerandet skulle kunna få för konsekvenser, säger han.

Ingen har yrkat på sinnesundersökning för kvinnorna, men Henrik Lindeman betonar att tingsrätten har mandat att besluta att en sådan ska göras.

Han konstaterar att väninnan känt till att mordet planerats men inte gjort något för att ingripa. Hennes agerande i mordet överskrider dessutom gränsen för medhjälp till mord, säger han.

– Hon har haft en aktiv roll i främjandet av brottet. Hennes agerande har varit avgörande och bidragande för fullbordandet av gärningen.

Fortfarande häktade

Tingsrätten beslutar att båda kvinnorna fortsatt hålls häktade tills domen ges den 2 juni. Däremot hävs den kontaktbegränsning som gällt mellan kvinnorna eftersom rättegången nu är avslutad.

Den yngre kvinnan yrkar på att hon ska släppas på fri fot med hänvisning till att hon enligt henne själv inte har någon inblandning i brottet. Väninnan har ingenting att invända mot häktningen.

Kvinnorna nekar till brott

Den yngre kvinnan bestrider fortsättningsvis att hon över huvud taget skulle ha varit inblandad i mordet på sin exman. Hennes väninna medger att hon var där, men säger att det var för att försöka stoppa den yngre kvinnan, och att hon inte hade någon aktiv roll i mordet.

De två åtalade kvinnorna deltar i rättegången på länk från varsitt utrymme på Åbo fängelse där de sitter häktade.

Den yngre kvinnans ombud Markus Hamro-Drotz menar tvärt emot åtalet att vårdnadstvisten med den mördade mannen inte har med mordet att göra.

– Man ska komma ihåg att ett motiv inte visar att personen måste ha med de här händelserna att göra. Vårdnadstvisten har ingenting med nu aktuell mordhändelse att göra, det är helt irrelevant ur vår synvinkel, säger han.

Han hävdar dessutom att ingen bevisning knyter den yngre kvinnan till brottsplatsen. Bland annat nämner han de två telefonmaster som den yngre kvinnans mobiltelefon kopplat upp sig mot, och menar att informationen från dem går att tolka olika.

Väninnans medgivande och utpekande av den yngre kvinnan har ett ”mycket lågt” bevisvärde, menar han. Den yngre kvinnan yrkar på att åtalet mot henne förkastas, eftersom hennes uppfattning är att det inte blivit utrett utom rimligt tvivel att hon skulle vara delaktig i mordet.

”Fantasilek”

Väninnans ombud Riikka Nyström säger i sin slutplädering att väninnan berättar sanningen om vad som hände under mordnatten.

– Hon har trott att hon deltagit i en fantasilek och jag anser att det uppstår minst ett rimligt tvivel om (väninnans) skyldighet i ärendet, säger hon.

Väninnan har tidigare berättat att hon lyckades avstyra ett likadant mordförsök tidigare i december förra året.

– Hon har innerst inne tänkt att hon kommer att stoppa det här som förra gången, säger Riikka Nyström.

Hon ber tingsrätten att ta hänsyn till att den information som väninnan gett har varit till betydande hjälp för utredningen.

Från de svarandes sida är det bara väninnan som uttalar sig under slutpläderingarna.

– Jag ångrar att jag inte berättade för polisen om (den yngre kvinnans) planer. Jag beklagar sorgen för alla som har förlorat (den avlidna mannen).