Paf går från klarhet till klarhet. Men i kölvattnet av succén växer misären. Det är de allt fler spelberoende som är andra sidan av guldmyntet och spelmarkern.
SPELMISSBRUK Det är människorna som fastnar vid spelautomaterna eller spelar nätpoker dygnet runt. Fast beslutna att förvandla de växande förlusterna till vinst.
"Jag gjorde av med alla pengar jag hade"
Per är en 26-årig mariehamnare. För tio år sedan var han flitig besökare vid Pafs spelautomater. Per tror att det är första steget in i ett beroende.
-Det är spelautomaterna som är boven i dramat hos de flesta spelare. Det är enkelt att spela och man får ut vinsten direkt, säger han.
I dag ser han att flera minderåriga står vid spelautomaterna på casinot, olika caféer och färjor. Men det finns ingen där och kontrollerar det hela.
-Det står moppekillar och spelar lite överallt. Lyckan blir inte gjord av att få jackpotten om man tänker på hur mycket man påtat in i automaten, säger han.
Han besöker ganska ofta kasinot och ser att det är samma människor som varje gång står vid spelautomaterna.
I farozonen
Han vet vad han talar om. Per beskriver sitt beteende som i farozonen, nära ett spelberoende.
-Visst hade jag lika gärna kunnat halka ner. Jag var så här nära ett missbruk, berättar han och visar ett litet utrymme mellan med tummen och pekfingret.
I dag spelar han fortfarande. Men automaterna försöker han undvika. I stället är det livepoker som gäller. Han deltar i de större arrangerade turneringarna.
-I poker får jag sitta flera timmar och kämpa, ibland från klockan 15 till 20 en lördagseftermiddag. Dessutom är det en social kontakt. Det är lite som att spela badminton. Det är roligare och jag känner att jag har kontroll. Jag lägger in en viss summa och stannar där.
Per säger att i dag har han kontroll över sitt beteende.
-Nu för tiden spelar jag tryggt. Jag måste, jag har andra prioriteringar. Det handlar om att ha lite jävlar anamma i sig och säga i från.
Stort på nätet
Nätpoker har vuxit de senaste åren och blivit allt större. Tillgängligheten 24 timmar om dygnet gör att många fastnar framför datorskärmen. Det händer även Per.
-Ja, det är lättare att pengarna försvinner. Just då tycker man inte att det blir så mycket, men det blir en hel del.
Han har en definition på hur man vet om en närstående har drabbats. Tydliga tecken på missbruk är att man inte har råd att betala hyran, mat, amorteringar, kläder och så vidare.
-Det är svårt att se det på individen. Det syns oftast inte utåt. Men det beror på hur gravt det är. Om man börjar låna pengar för att spela och ignorerar räkningar, då har det gått för långt.
Vad kan man som anhörig göra för att hjälpa?
-Det enda man kan göra är att säga att man inte accepterar det hela. Låna inte ut pengar, utan följ med och tanka bilen om det är pengar till bensin den beroende ber om. Fråga om man får ta hand om personens ekonomi ett tag.
Vems är ansvaret?
När det handlar om spelmissbruk och ansvar är det tre parter som är inblandade. Individen, Paf och landskapet. Per tycker att det till största delen är individens eget ansvar att ta sig ur ett beroende.
-Varken Paf eller landskapet kan hjälpa någon som inte vill. Om Paf stänger av någon från sina sajter så hittar han eller hon på något sätt att spela i alla fall. Kanske åker man till Sverige. Visst, det blir svårare. Men tvång fungerar aldrig.
Per tycker att Paf ska erbjuda mycket information om spelmissbruk och kontrollera åldern på de som spelar. Landskapsregeringens roll borde vara att se till att det finns kompetenta människor som hjälper de som hamnar i ett spelberoende.
-Men det hela borde bekostas med Paf-medel. På det sättet skulle båda bidra. Paf kan ta bort lite sponsorpengar från idrotterna och satsa det på att hjälpa de som är spelberoende. Satsa på något som verkligen behövs.
Saknas kompetensen?
Per tycker att kompetensen att hjälpa spelberoende saknas på Åland i dagsläget. Ofta måste man åka till Sverige eller Finland för att få bra hjälp menar han. Han skulle gärna se en stödgrupp som leds av en föredetta missbrukare.
Missbrukarvården uppger att de har fem sex klienter som vårdas för spelberoende. Enligt Per finns det ett stort mörkertal.
-Det kanske inte har gått så långt. Men det finns många flera. Jag känner många som spelar för mycket och har en kompis som är spelmissbrukare.
Fotnot: Namnet Per är fingerat.

Ålandstidningen