Född år 1811 i Sund på häradsskrivarbostället i Berg och senare i barndomen bosatt på kronofogdebostället i Tosarby samt i Saltvik Bertby. Georg August Wallin skulle bli en av Europas främste upptäcktsresande och vetenskapsman i sin tid och som i vetenskapliga kretsar ansågs placerat Finland på världskartan. Wallin var en bland ett fåtal som dittills hade utforskat Orienten. Hans forskningsresor förde honom till Egypten, ja långt upp längs Nilfloden, till Arabiska halvön, Syrien och Persien. Han var en av få utlänningar som tagit sig in till Mekka och detta gjorde han förklädd till beduin. Han gick där under namnet Abd-al-Wali. Han talade och skrev obehindrat arabiska.

Jag vill här i denna artikel berätta om denne mans fantastiska levnadshistoria ifrån att i skolan varit en vild bråkmakare som slogs på skolgården, vägrade läsa läxor samt under sina universitetsstudier en tid blev relegerad, men som efter sin korta levnadsbana blev hyllad av en hel forskarvärld.

Vem var Georg August Wallin?

För min berättelse om honom har jag tagit fram två böcker ifrån min bokhylla. Svenska litteratursällskapet i Finlands artikel av Knut Tallqvist samt ”Alldeles hemlikt” av Sofia Häggman.

Redan år 1799 hade Wallins far fått en tjänst som kronofogde i Tosarby samt därefter som häradsskrivare i Berg. I släkten fanns präster i flera generationer. I sexårsåldern flyttar familjen till Saltvik Bertby och bosätter sig i moderns barndomshem. Efter en tid flyttar familjen till Åbo och unge Georg går där i katedralskola. Denna tid ska präglas av ständiga problem och lärarna undrar vad det skall bli av denne bångstyrige pojke. Georgs självrådighet och företagsamhet bragte honom i ständiga konflikter med skolans ledning och senare även med polisen. För den unge grabben som själv kallade sig ”Ojan” var det troligtvis en för stor omställning att klappra sig fram på kullerstensgator då han kom från det lilla Tosarby i Sund med sandvägar och kostigar. För Georg skulle dock hembygden vara kär och han återvände ofta sommartid till sitt kära Åland.

Efter en tid i Åbo flyttar hans föräldrar till Helsingfors men Georg stannar kvar en tid i Åbo. Här får han uppleva Åbo brand år 1827 och han deltar aktivt i släckningsarbetet. Han vistas även i Raumo en tid emedan skolan flyttat dit. Skolåren där ska kantas av otaliga slagsmål och Georg var inte att leka med, han kunde ensam gå emot ett flertal.

Men med tiden kommer han att förändras och man kan ana ett begynnande intresse för humanism och estetik. Hans rättspatos var starkt. Han utmärkte sig skickligt i olika bollspel och allehanda kroppsövningar, han var en kraftkarl som åtnjöt sina kamraters beundran. Detta epitet skulle följa honom genom hela livet och som dessutom var kryddat med rykten om otaliga kvinnoäventyr.

Georg var även intresserad av segling och simning. Han gjorde långa simturer och seglatser på Åland, i Åbo samt i Helsingfors skärgårdar. Hans musikintresse var omvittnat och han trakterade ett flertal instrument. Inom välkända musikkretsar hade han många vänner. Tonsättaren Pacius var en nära vän. Georg gav även själv musiklektioner.

I Helsingfors inleder Georg sina universitetsstudier och här studerar han moral, filosofi och estetik. Hans intresse för språk var omvittnat och han kunde med tiden tala grekiska, latin, tyska, franska, engelska samt arabiska. Däremot märkligt nog inte finska. Samtidigt med studierna tränade han sin kropp för framtida orientaliska resor genom att nattetid sova under bar himmel på brädbädd. Han hade redan i tidig barndom fängslats av bibelns berättelser om österns länder och utan att han förstod det i början hade hela hans kropp och själ trimmats för sina framtida forskningsresor.

Men även under universitetstiden tar pojkvaskern plötsligt överhanden. Under senhösten 1834 händer sig att en grupp ledd av Georg sammankallar ett protestmöte emot en av lärarna och det hela utmynnar i ett slagsmål på skolgården. Som straff för detta blir Georg relegerad hela läsåret. Då händer det märkliga att professor Lagus ger honom jobb som informator för sin son Wilhelm på Svidja gård i Sjundeå. Till våren reser de till Åland och här finner vi dem i dels Tosarby, dels på Haga kungsgård. Tiden för Georg fördrivs med studier i världslitteraturens giganter Goethe och Shakespeare. Inte att undra på att professorn ställer frågan: vad ska det bli av denne man? Nåja, i alla fall får Georg möjlighet att midsommardagen gästpredika i Saltviks kyrka. Detta hindrade dock inte honom att klå upp kaplanen efter dennes påstådda fusk i kuckukortspel. Det antyddes att den charmanta mannen även haft en affär med kaplanens hustru.

I Helsingfors ska Wallin därefter avsluta sina universitetsstudier och i april 1836 avlägger han filosofie kandidatexamen. Hans kunskaper i de klassiska och orientaliska språken översteg normalnivå. Den 21 juni samma år vann Georg lagerkrans vid promotionen och han ansågs vara den mest lovande av hela gruppen och känd som ett språkgeni.

Fortfarande kvarstår frågan vad ska det bli av denne man? Ja han vet det inte ännu själv. År 1840 inleder Georg universitetsstudier i Sankt Petersburg med inriktning på orientaliska språk. Här finns han i två år och den fortsatta framtiden är ännu höljd i dunkel. Men av en händelse träffar Georg en shejk och en perser och nu får han upp ögonen för Orienten på riktigt. De berättar för honom långa historier om det sagolika landet Arabien. Han lyssnar på deras sagor och berättelser, hör deras sånger, ser i andanom de dansande kvinnorna och nu stärks hans längtan efter att få se detta med egna ögon. Nu frammanas barndomens läsning om detta sagans underland.

Hösten 1841 ser Georg att man anslår stöd att söka inom ramen för orientaliska forskningsresor. Han lägger upp en diger resplan om tre olika resor. Ingen finländare har tidigare gjort en så omfattande forskningsresa. Han ville undersöka de arabiska språkets olika dialekter. Han ville utforska hela den arabiska halvön även besöka det för ickemuslimer förbjudna Mekka. Han ville taga sig in så långt som möjligt längs Nilfloden och utforska de olika folkens levnadssätt och deras språk. Denna resplan var så omfattande och som ingen europé tidigare förverkligat. Varje steg var förenad med livsfara.

Hans ansökan bifölls och i december 1841 erhåller Georg stipendiet och han fastställer en start till våren 1843. Före sin resa studerar Georg medicin och denna kunskap skulle visa sig vara oerhört nyttig i framtiden.

Vid nyåret 1843 tar så Georg August Wallin avsked av sin syster i Åbo och de ska inte ses på sju långa år. Efter hemkomsten utnämnes Wallin år 1851 till professor i orientaliska språk. Som sådan verkar han endast drygt ett år.

Georg August Wallin, i barndomen kallad Ojan, inom litterära kretsar Georg Sundensis, bland muslimer Abd-al-Wali och på finska Yrjö Aukusti Wallin avlider plötsligt den 23 oktober 1852 dagen före han skulle fyllt 41 år. Hans grav finns på Sandudds gamla begravningsplats och minnesstenen restes av vänner.

Johan G. Granlund

Godby