På åländska sterbhusauktioner förekom förr inte sällan ”stannioltavlor” med bibelspråk. Tavlorna med en glasskiva som målats svart på undersidan med ursparningar för text och dekorationer hade ofta fantasifulla ramar med snäckor och korkbitar. Det silverglittriga som syns på det avsnitt av glaset som inte målats svart är en tunnvalsad plåt av tenn; ”stanniol” efter latinets stannum. Inte sällan finns det stavfel i texten på tavlorna.
När man frågar äldre personer på Åland varifrån dessa tavlor kom är det sällan någon har ett svar. Maj-Len Lindholm i Gölby berättar att hon har en dylik tavla i sin ägo: ”Tavlan skulle ha varit pappas farmors, Wilhelmina Nordberg från Grönören, hon lär enligt vad min farmor berättat, ha köpt den av en man som gjorde dessa tavlor och gick runt i hem och gårdar och sålde dem.” Rainer Kronstam i Tärnebolstad berättar att han hört att en man i Saltvik Främmanby tillverkade stannioltavlor.
Jörgen Johansson i Knutsboda donerade för flera år sedan en jättelik stannioltavla till Önningeby hembygdsförening. Tavlan har en bred ram som dekorerats med bland annat skivor av flaskkork och snäckor. Han hade hört att den skulle vara tillverkad av Frans Viktor Nummelin, arbetare i Knutsboda. Nummelin var född 1868 i Eura och flyttade till Åland 1906. Han avled 1920 i Knutsboda. Det är okänt var han skulle lärt sig hantverket. I Jörgen Johanssons hem fanns flera släktfotografier med ramar som måste vara gjorda av samma upphovsman.
I torpet Finos i Önningeby fanns då fastigheten såldes på 1980-talet två stannioltavlor. Dessa hade inte de vanliga bibelorden som motiv. Den ena, daterad 1898, föreställer en sadlad häst medan den andra, daterad 1915, är namnsdagsgratulation till dottern i huset; Viktoria Eriksson. Ramen kring namnsdagstavlan påminner om Nummelins ramar med kort och snäckor.
I Sjöbloms emigrant- och torparmuseum i Önningeby hänger en liten stannioltavla med texten ”Tro dig igenom”. Tavlan hittades på en loppis i USA och är donerad till museet av Yvonne Törneroos.
Det finns ytterst lite skrivet om dessa stannioltavlor. De verkar vara betydligt allmännare i Finland än i Sverige. Tavlorna var vanliga i Österbotten där de kallats ”rysstavlor”, de flesta från decennierna kring sekelskiftet 1900. Håkan Genberg vid Malax museiförening berättar: ”Bakgrunden till benämningen rysstavla troligen är den att värnpliktiga soldater, som tjänstgjorde i 3:dje Wasa finska skarpskyttebataljonen under de två sista decennierna av 1800-talet, lärde sig tekniken att tillverka tavlorna under sin värnpliktstid vid Kasernområdet i Vasa. Området kallades också Ryssbacka. Kommandospråket var ryska och värnpliktstiden var 3 år för de flesta. Bataljonens skarpskyttar deltog i läger- och manövermöten i Krasnoje Selo sydväst om S:t Petersburg. Det är möjligt att soldaterna under sina vistelser i Ryssland lärde sig konsten att tillverka eglomisé-tavlor, som är benämningen på glasmålningstekniken. I S:t Petersburg fanns det den här tiden många tyska och franska hantverkare som kunde den speciella glasmålnings och dekorationstekniken. När soldaterna återvände till sina hemtrakter tog de med sig kunskapen om taveltillverkningen och spred den vidare.”
Det är troligt att de ålänningar som tillverkade stannioltavlor lärt sig tekniken under samma omständigheter. Muntliga uppgifter om detta har förekommit på Åland. Om någon läsare har ytterligare information om stannioltavlor och deras ursprung – tag gärna kontakt med artikelförfattaren per mejl: kjell.ekstrom@aland.net eller per telefon 0405533804.
Kjell Ekström
Källor:
Håkan Genberg vid Malax museiförening.
Sandberg, Leena: ”Österbottnisk silverpapperstavla”. Skö-
na slöjd‒Mainiot taidot. Vasa 2014.
Klockars, Ralf-Erik: ”3:dje Wasa finska skarpskyttebataljon
1881‒1902”. Österbottnisk årsbok 1980. Vasa 1981
