I dag utkommer Sonja Nordenswans sjätte roman, “A.Lena Persons hjärtehotell” på Litorales förlag. Romanen handlar om två ungdomar som växer upp i mitten av 1970-talets Nyland med avstamp i en skola på den fiktiva orten Svartskog.
–  I början handlar den om typiska tonårsvåndor –  känslan av att man inte passar in, att alla andra är tröga och tråkiga och att man själv är annorlunda. Sedan tar den en lite surrealistisk vändning och blir som en “road movie” ute i Europa.
Inspirerad av rockmusik
Det är ingen psykedeliskt infuserad surrealism, försäkrar Sonja Nordenswan och drar i stället paralleller till Jakob Wegelius roman “Mördarens apa” i vilken huvudpersonen är en kvinnlig gorilla som skriver på maskin. 
–  Det är en fråga om läsaren kan acceptera vändningen det tar och fortsätta leva sig in i berättelsen eller om den kommer att tycka att “nu spårar det ju ur”, säger Sonja Nordenswan och skrattar.
Sonja Nordenswan har delvis inspirerats av sin egen ungdom och hennes uppslukande fascination för rockmusiken. 
–  Jag tyckte alltid om att läsa texterna till låtar. Ibland fanns det en bra story gömd i låttexten, men eftersom den var så kort tilläts den aldrig att riktigt utvecklas. Jag har vävt in ett antal rocklåtar och låtit dem styra handlingen.
Hon avslöjar inte gärna vilka låtar det gäller, utan hoppas att den rockintresserade läsaren själv ska känna igen dem. Hon har ändå tackat några artister i slutet av boken: Lennon-McCartney, Jimmy Henrix, Harry Chapin och Chris de Burgh.
Hur självbiografisk är romanen?
–  Början kännetecknas ganska mycket av mina egna upplevelser eftersom A.Lena i mångt och mycket är mitt alterego. Sedan mynnar det ut i någonting helt annat –  man skulle kunna säga att A.Lena gör det som jag aldrig vågade göra. 
“Det frigjorda 70-talet”
Enligt Sonja Nordenswan har romanen nostalgiska drag. Samtidigt påpekar hon att hon själv inte tyckte att 70-talet var någon särskilt spännande tid att växa upp i. “Sonja Nordenswans roman tar oss med på en nostalgitripp till det frigjorda 70-talet, eller hur var det nu riktigt?”, står det på bokens baksida.
–  Det är en blinkning till att det kanske inte alltid var så frigjort egentligen, berättar Sonja Nordenswan. 
Sjuårigt projekt
Processen med boken har fått ta tid. 
– Jag tror det är sju år sedan jag började skriva på boken och fast jag inte tyckte då att den var riktigt bra ännu har jag låtit den ligga och tagit upp den igen flera gånger. Jag har hela tiden tyckt om den själv och inte velat ge upp på den. Sedan skickade jag den till mitt förlag på skoj och de ville ge ut den. 
Sonja Nordenswan håller samtidigt på med en uppföljare till de historiska romanerna “En sång ur kylan” och “Frihetens pris” som utkommer nästa år.

Jorunn Lavonius