En loggbok från en sommarseglats 1921 med segelbåten Salama dök för några år sedan upp på en auktion i Stockholm. Den lilla boken ser inte mycket ut för världen; sliten och oansenlig. Den är inte en regelrätt loggbok, utan snarare en lättsam resedagbok som innehåller många intressanta illustrationer från seglatsen genom Ålands skärgård.

Loggboken är fylld med studentikosa berättelser om de tre besättningsmännens eskapader. Hur verklighetstrogen skildringen är kanske kan diskuteras, men trots den överdramatiserande stilen finns värdefulla iakttagelser över landskapet och livet för ett sekel sedan. Med ombord var Jon Oscar Esti, Ragnar C. Hallquist och Birger Malmström. Den förstnämnda är den mest namnkunnige. Han var född i Nystad 1887 och dog i Pyttis 1955. Förutom att Esti var verksam som konstnär verkade han som chef för Helsingfors svenska teater 1905-1915. Han gjorde senare i livet ytterligare besök på Åland. Han har bland annat efterlämnat målningar från Geta skärgård och även bilder från Lemland Granboda. De två andra som var med på seglatsen 1921 torde båda ha varit från Sverige. Verk av Ragnar C. Hallquist finns ibland på mindre webauktioner i Sverige, då främst landskapsmålningar. Hans produktion är dock inte särskilt värdesatt och målningarna kostar på sin höjd hundra eller ett par hundra kronor. Några närmare uppgifter om den tredje mannen Birger Malmström har ännu inte framkommit.

Alla tre i besättningen har skrivit och tecknat i loggboken. De startade sin färd i Helsingforstrakten den 19 juli 1921 och seglade över till Åland. Färden gick via Föglö och den 23 juli anlände de till Degerby, för att samma dag fortsätta till Mariehamn. Av särskilt intresse är några teckningar av ett par fyrar som de passerade under genomresan.

Skildringen från Mariehamnsbesöket är omfattande med många roliga illustrationer bland annat från Västra hamnen. Texten kretsar mest kring det för seglare så viktiga vädret och några damer de träffat. De unga männen frekventerade Socis där deras intresse riktades mot några servitriser. Deras syn på kvinnor avspeglar måhända den tidens jargong, och är kanske inte lämplig att i detalj här redogöras för.

Inför avfärd noterar besättningen att spritlagret ombord på Salama är slut. Loggboken berättar om ett besök hos stadsläkaren: ”Jag hade en lång hjärtelidande historia klar för mig att rabbla upp, men fick knappast börja förrän han sade – ’Ja det gäller väl sprit’. Ja visst ja naturligtvis gällde det de. Vi fingo varsitt recept om 250 gram med påskrift ’1 matsked i mjölk vid behov’”.

Det här var under förbudstiden, då sprit endast kunde erhållas antingen genom köp av smuggelgods eller genom köp på apoteket genom recept utskrivet av läkare.

Efter stoppet i Mariehamn fortsatte sällskapet över till svenska sidan och de sista anteckningarna i boken noterades i Furusund den 26 juli. På väg över Ålands hav tyckte man sig se en mina bara tio meter från segelbåten. Illustrationen i loggboken har titeln ”Minspöket” så det kanske bara rörde sig om en illusion.

Papperet i loggboken är linjerat och inte av bästa kvalitet. Texten har skrivits med tunn blyertspenna och är på många ställen mycket svårläst. I ett annat sammanhang kan kanske den renskrivna texten publiceras i sin helhet tillsammans med illustrationerna. Det oansenliga häftet med hårda pärmar hade lätt hamnat i soporna, men i det här fallet så insåg ägaren dess kulturhistoriska värde och lämnade det till en auktionsfirma. Priset, drygt 400 euro, var ungefär vad auktionshuset räknat med. Även om loggboken inte innehåller oumbärliga uppgifter ger den ännu en pusselbit till bilden av Åland för etthundra år sedan.

Kjell Ekström