- Jag hänger tavlorna så att linjen ligger 130 centimeter ovanför golvet. På duken löper linjen i enlighet med det gyllene snittets proportioner, som är en naturligt bra position. Ju närmare linjen hamnar mitten desto dödare blir tavlan, säger den svenske konstnären som just nu ställer ut på Nordens institut på Åland (Nipå).

Även om tavlorna är abstrakta är det svårt att inte tolka linjen som en horisont, över havet. Med ett slags dramatiskt undervattenslandskap och disiga öar och moln ovanför. 

- Jag brukar få höra att det ser ut att hända saker under ytan och det gillar jag. Jag vill att motiven ska vara öppna för betraktarens egen tolkning. Min dotter brukar hitta bläckfiskar och grejer.

På grund av artros i båda händer målar han inte med pensel utan med spacklar, spray, svamp och fönsterskrapa, vilket skapar ett distinkt uttryck i linjerna.

- Ofta har jag flera verk på gång samtidigt. Jag skissar aldrig utan leker på tills tavlan plötsligt säger åt mig att den är klar. Och ibland får den stå och skämmas en stund tills vi kommer på vad den behöver.

Han föredrar det rena grafiska uttrycket i svartvitt, förklarar han. Men flera av tavlorna har ändå gröna fält och lysande skikt i bladguld.

Färgen fick han från en annan konstnärs dödsbo som Niclas Zander hjälpte till att röja i.

- Dels tycker jag om nyansen, dels gillar jag det cirkulära i att låta färg som annars skulle ha kastats leva vidare i mina målningar.

Utställningen öppnar med vernissage imorgon söndag, den 2 februari, klockan 14–16. Den visas sedan till den 7 mars.