Taina Dalberg är född i Kajanaland, till Åland flyttade hon med familjen 1985. Under några år bodde hon i Vindeln en bit utanför Umeå, men 2018 gick flyttlasset tillbaka till Åland och i dag bor Taina Dalberg i Lemland med sin man.
– Jag fick hemlängtan, barnen bor ju här. Och även om jag flyttat mycket mellan Finland och Sverige är det på Åland jag har bott den största delen av mitt liv.
På Åland har hon tidigare jobbat i olika arkiv, bland annat i landskapsarkivet, men även på bibliotek. Konst och kreativitet i olika former har alltid varit en viktig del av hennes liv, bland annat i form av ett intresse för fotografi. Måla har hon gjort länge, och tidigare var det ofta landskapsmotiv som växte fram på hennes dukar.
– Men jag tyckte att alla blev tråkiga och likadana.
Stora skillnader
En dag målade hon, mest på skoj, en skalbagge efter att ha sett en bild i en tidning. Och sedan fastnade hon. Hemma har hon böcker med bilder på småkryp, och efter att hon valt ut vilka hon ska avbilda förstorar hon dem för att få med alla detaljer.
Samtidigt som hon fascineras över hur hur olika skalbaggarna är i allt från kroppsform till färg och mönster verkar hon hysa tudelade känslor gentemot dem. Taina Dalberg berättar till exempel om hur håriga några av dem är när hon förstorar bilderna.
– Det är tur att de är så små. En del är fula och hemska, som små monster.
Fascinerande detaljer
På varje målning samsas två skalbaggar sida vid sida. Här finns bland annat en bärfis och en riddarskinnbagge men även en en randig strimlus.
– Jag hade aldrig sett en strimlus förrän det dök upp en på dörren därhemma förra sommaren.
Intill tronar en lysande röd liljebagge.
– Den är väldigt vacker men inte så rolig eftersom den äter liljor.
På Åland har granbarkborren varit på tapeten på sistone, den kan nämligen orsaka stora skador på skog om beståndet blir för stort. Även en sådan går att beskåda i utställningen.
Fiskskulptur
Taina Dalberg ställer också ut en skulptur, tanken var ursprungligen att den skulle ingå i en annan utställning men den passade inte riktigt in i konceptet den gången. Skulpturen, som föreställer en familj glittriga fiskar på väg på fest, gör sig fint där den hänger ovanför ett av bibliotekets bord.
– Jag har använt plåt från lysrörsarmatur, en bräda som jag hittat och gjutit in fenorna i cement.
Än har hon inte tröttnat på att måla skalbaggar, men det kan ändå bli så att hon tar sig an en helt annan insekt i framtiden.
– Jag kan inte måla människor eller andra djur, men spindlar tycker jag om.
Vernissage, med en viss begränsning vad gäller antalet personer i lokalen samtidigt, är det på torsdag kväll.
