Den som bor vid havet vet hur olika det kan te sig från dag till dag, och till och med från timme till timme. I utställningen ”Havets humör – från vemod till eufori” har Anna Lind Bengtsson gestaltat just de där skiftningarna, från det nästan hotande blåsvarta stormiga, till en stilla vattenyta som speglar en pastellfärgad himmel. 

Kontrasterna är slående, de 30 oljemålningarna som presenteras i utställningen fungerar nästan likt fönster ut mot vattnet, där betraktaren kan ta del av ögonblicksbilder av skepp som stävar mot en okänd hamn, av tranor i en dimmig dans eller av skir växtlighet vid vatten.

– Utställningen tog sina första steg med havstolkningen när jag var på en kurs i collageteknik. Tiina Tahvanainen sade något som fastnade hos mig, hon sade att ”havet är alltid vemod”.

Men Anna Lind Bengtsson hade en annan känsla. För hon har personligen alltid förknippat havet med eufori. 

– De mest glädjefyllda ögonblicken i mitt liv har varit i förbindelse med havet eller på havet. Det fick mig att fundera kring havets olika humöryttringar. Kan man försöka att med penseln gestalta och ge uttryck för det? 

Betraktarens frihet

Utställningen visar halvabstrakta motiv. Hon tilltalas av det icke-perfekta, målar helst inte något exakt som det ser ut i verkligheten. Det halvabstrakta ger helt enkelt betraktaren en större frihet, säger hon. 

Anna Lind Bengtsson, till vardags kommunikationsansvarig och projektledare vid Nordens institut på Åland (Nipå), är född i Sverige 1974 och är sedan 2003 bosatt på Åland. Här har hennes verk presenterats i flera utställningar, bland annat på Galleri Skarpans där konstnären tolkade Edit Södergrans poesi. 

Den här gången har Anna Lind Bengtsson skrivit egna dikter som presenteras intill målningarna. I ”Eloge till modet” hyllas de som vågar ge sig ut i världen och som använder havet som en väg till något nytt och okänt. En av de längre dikterna finns vid en målning föreställande en sörjande sjömanshustru. Första versen lyder: 

”Snälla ta mig med

Jag har inget kvar

Bara tomma ord

Andas.”

– Det största vemodet jag kan tänka mig är att någon vi älskar slits bort från oss på grund av havet, säger Anna Lind Bengtsson. 

Lyfter miljöfrågor

Ibland spelar havet huvudrollen, ibland anas det bara i periferin. 

– Man kan inte bara ha med horisonter, konstaterar hon. 

Vissa av motiven har också mer miljömässiga vinklingar, ett av dem skildrar till exempel hur även den minsta fågel – här dras en parallell till det åländska miljöarbetet – kan vara en föregångare och fungera som havets väktare. 

Vernissage för utställningen är det på onsdag. Verken visas sedan till söndagen den 24 oktober.