För ett par veckor sedan handlade det om rullgardiner i denna artikelserie. I dag är det ett annat fönsterrelaterat objekt som står i fokus: kornischen eller gardinstången, -listen.
I många moderna hem ratas gardinerna i dag. Också i gamla hus ser man tendensen till gardinlös inredning. Egentligen är det en återgång till ett äldre ideal. Det är inte helt klarlagt när gardinerna gjorde sitt intåg i allmogehemmen, men det är troligen ganska sent. Fönstren var länge väldigt små i enklare bostäder och behovet att skärma av för insyn eller solljus fanns helt enkelt inte.
På 1800-talet blev fönstren större även i enklare hus. Därtill gjorde tapetserarstilen som blev populär framförallt efter världsutställningens marockanska avdelning i Paris 1855 att gardiner och olika textila förhängen och draperier blev allmänna.
I högreståndskretsar finns det mycket gamla belägg för gardiner förekom. Filip V av Frankrike ska till exempel ha beställt gardiner för fyra fönster till sitt slott inför kröningen år 1316. I de åländska hemmen kan man förmoda att draperier framför våningssängarna – så kallade sparlakan – blev allmänna tidigare än gardiner framför fönstren. Genom att förse sängarna med dylika bevarades värmen i sängen bättre.
När väl gardinen blev ett vanligt inredningsobjekt uppkom behovet av praktiska och dekorativa anordningar för att hänga upp dem. De olika inredningsstilarna som avlöste varandra på 1800-talet hade alla sina olika modeller. De kunde bli verkligt komplicerade med ornamentik och utstickande detaljer.
I allmogehem var det vanligt med en vanlig trälist där gardinen fästes direkt i träet eller i ett band som fästs med stift eller spik. Senare kom den fjädrande spiralvajern. På 1900-talet blev kirschstången populär: en metallist i två delar som träds in i en sydd tunnel och fästs i upphängningsbeslag. Denna uppfinning som har sitt ursprung i USA 1907 kom till Norden cirka 1920. Den gjorde att man inte behövde kornischer.
Ett annat populärt sätt att hänga upp gardiner var med så kallade mormorsstänger; mässingsrör med nypor i utanpåliggande ringar. Denna typ var ett tag omodern och utmanövrerad, men har återkommit och är fortfarande gångbar.
Eftersom gammaldags kornischer lämpar sig enbart i gamla hus är utbudet större än efterfrågan. Ofta slängs gamla kornischer bort vid renoveringar. Högreståndskornischer bjuds emellanåt ut på kvalitetsauktioner och för verkligt konstfullt utförda kan man få betala några hundra euro för ett par eller ett helt parti.
De rikt utsirade med dekor av pastellage (en mjuk gipsblandning som används för att gjuta ornament som ersättning för skuren trädekor i listverk, tavelramar med mera) är sköra och kräver ibland lite reperationsåtgärder, men delar kan gjutas i gips och förgyllas med ganska enkla medel.
Kornischen är ett förbisett inredningsobjekt väl värt omtanke och tillvaratagande. Dessutom ofta överkomlig för väldigt lite pengar och en betydligt roligare inredningsdetalj än de stora möbeljättarnas massproducerade gardinstänger.
Text och foto: Kjell Ekström
