I många hem på Åland finns brickor av ädelträ med dekorativa mönster utformade av fjärilar. De har för de mesta hämtats hem av sjömän som seglat på Sydamerika på 1950-60-talen. Liknande dekor har även gjorts på många andra produkter som tavlor och bord. Dekoren är ibland kombinerad med underglasmålning och vyer från Rio och liknande platser. I dag torde föremål av detta slag inte tillverkas längre. Produktionen måste ha inverkat oerhört på vissa fjärilsarters populationer eftersom verksamheten verkar ha varit väldigt omfattande.
Ute i värden säljs brickor, tavlor och bord med fjärilsdekor fortfarande på auktioner och näthandel. Priserna är i vissa fall ganska höga. I Sverige har handel med produkterna kritiserats så hårt att många organisationer helt enkelt plockat bort dem från sitt sortiment – även om det alltså handlar om föremål som är femtio år gamla och mer.
På internet kunde man för en tid sedan läsa följande kommentar när ett auktionsbolag i södra Sverige försökte sälja en fjärilsbricka: ”Att xxxx Auktionskammare försöker sälja en bricka delvis gjord av fjärilsvingar är pinsamt. Den har dessutom legat ute länge. Stadsmissionen, Myrorna med flera organisationer har generellt slutat med dylika dumheter sedan länge och gör numer sällan misstag i vårat upplysta tidevarv. Jordbruksverket i Sverige skriver under rubriken fjärilar: ’Även insekter kan vara hotade genom handel och behöva CITES-skydd. Det finns både CITES A- och CITES B-listade fjärilsarter. En – eller kanske flera – av de vackra fjärilarna på tavlorna som ofta säljs i Asien kan vara CITES-listad. Det kan vara en art ur familjen riddarfjärilar, till exempel fågelfjärilar (fågelvingar)’. Skönt att allmänheten har den goda smaken att låta bli att bjuda. Auktionsbolaget, ni skriver inget om CITES i er katalogisering av brickan. Vilka arter rör det sig om? Har ni hört talas om Brasiliens regnskogsproblem?”
Hursomhelst så har de gamla sjömanssouvenirerna med infällda fjärilsmotiv i ädelträramar ett dekorativt och kulturhistoriskt värde. De vittnar visserligen om en förlegad inställning till naturresurserna, men om de produkter som redan tillverkats hamnar på soptippen för att de inte går att sälja kan man fundera över om det är en bra lösning.
På Ålands Sjöfartsmuseum har man en samling föremål i genren. Anna Grönholm berättar att hon inte kunnat finna särskilt mycket information om tillverkningen. De har sålts ännu på 1950-60-talen och tillverkningen verkar i det närmaste ha varit industriell. På vissa objekt finns etiketter som främst berättar om återförsäljaren. I litteratur om sjömansminnen finns inte mycket information, om någon alls, om dessa fjärilsvingefrosserier.
Försäljningen av fjärilssouvenirerna var allmän i Brasilien. Åtminstone ännu på 1970-talet förekom de i handeln där. Kanske det ännu finns sjömän som minns dem? Hur såldes de? I butiker eller av kringresande försäljare? Det finns exempel på brickor med fartygsporträtt – kunde man beställa en bild av sitt fartyg på en tavla eller bricka med fjärilsdekor? När upphörde försäljningen?
Birgitta Andersson i Mariehamn arbetade som telegrafist och seglade även på Sydamerika. Hon har själv aldrig stött på fjärilsprodukterna under sina resor, men hon berättar att hennes man Stig i slutet av 1970-talet köpte mattor av djurhudar i Brasilien. Då fick han på köpet en väggtallrik med dekor helt uteslutande av blåskimrande fjärilsvingar. Inramningen är dock inte av ädelträ utan består av en metallram med glas.
Eftersom handeln med fjärilsvingebrickor och -tavlor ifrågasätts i Norden är det svårt att säga något om priser och efterfrågan. I Amerika och i Brasilien verkar det finnas en livlig handel med produkterna på andrahandsmarknaden och vissa har betalats med hundratals dollar, medan andra går för några tior. Om man har ett sådant här objekt är det viktigt att det förvaras på ett bra sätt: utsätt det inte för fukt och temperaturväxlingar och ej heller för direkt solljus. De sköra fjärilsvingarna bleks lätt och faller så småningom sönder. Avslutningsvis kan man väl konstatera att det är bara att hoppas att tillverkningen av dylika produkter helt avstannat, men att de som finns tas om hand på bästa sätt. De berättar på flera olika sätt om en tid som flytt och om ”sjömans-exotism” –- tycker man om kitschigt dekorativa saker är de absolut ”rätt”.
Kjell Ekström
