I början av 1970-talet fick Ålands kulturstiftelse i uppdrag av den dåvarande landskapsstyrelsen att ta fram ett komplett verk över den åländska historien. Sju delar i serien har getts ut sedan dess och nu är även den sista volymen, som behandlar Ålands politiska historia från Ålandsfrågans dagar till Ålands inträde i EU, färdigställd. Samma tidsperiod togs upp i volymen ”Det åländska folkets historia 1920-1990” av Erik Tudeer (Ålands kulturstiftelse, 1993) men där från ett allmänhistoriskt perspektiv.

Den här gången läggs i stället stor vikt på de internationella skeenden som spelat en avgörande roll för Ålands politiska ställning och uppkomsten och utvecklingen av självstyrelsen. Lektor Dan Nordman är huvudförfattare och den som har haft ett övergripande ansvar för helheten. Han säger att tanken har varit att de fyra medverkande forskarnas texter ska kunna läsas separat, så att läsaren inte behöver bläddra fram och tillbaka för kolla upp olika hänvisningar i boken.

– Även om det är vissa upprepningar har vi alla olika perspektiv som kompletterar varandra.

Ideologiska brytningar

Dan Nordmans fokus i texterna ligger på Ålandsrörelsen och självstyrelsens uppkomst och utveckling. Bland annat har han tittat närmare på olika schatteringar inom Ålandsrörelsen, och även på omsvängningen när man beslutade att trots allt acceptera Nationernas Förbunds lösning trots att den gick emot det Ålandsrörelsen kämpat för.

Dan Nordman säger att Ålandsrörelsen ofta har beskrivits som en monolitisk rörelse, och att oppositionen hittills hamnat lite i skymundan.

– Det fanns ju ålänningar som var mot Ålandsrörelsen och som ville fortsätta tillhöra Finland med självstyrelse.

Han skriver också om mellankrigstiden och den hårda dragkamp som då förekom mellan Åland och Finland samt om utvecklingen efter andra världskriget och den självstyrelsepolitiska väckelsen på 1950-1960-talen.

– Det hela utvecklar sig sedan till en ny självstyrelselag i början av 1990-talet.

Internationellt spel

Medan Dan Nordmans tyngdpunkt legat på de åländska förhållandena har två andra författare tagit sig an den internationella behandlingen.

Tom Gullberg, filosofie doktor och universitetslektor, avhandlar det storpolitiska maktspelet, och täcker i sina texter början av 1900-talet och hur man såg på Ålandsfrågan bland annat i Sverige och i Ryssland. Ida Scherman, doktorand i mänskliga rättigheter, tar vid hösten 1919 och skriver bland annat om hur diplomater och politiker runt om i Europa diskuterade Ålandsfrågan och om behandlingen i Nationernas Förbund.

– Jag ägnar ganska mycket utrymme åt de argument som användes av de olika sidorna och även åt jurist- och rapportörskommissionens rapporter.

Andra världskriget

Filosofie doktor Kenneth Gustavsson har ur en militärhistorisk synvinkel tagit sig an Åland i anslutning till andra världskriget.

– Det är något jag sysslat med ganska mycket tidigare, men då bara delar här och där. Att sammanfatta alltihopa på det här sättet har mig veterligen inte gjorts tidigare, säger han.

Hans text sträcker sig från hösten 1939, via vinterkriget med finska trupper på Åland och sovjetiska ubåtar i Ålands hav. Han skriver också, bland annat, om det som hände efter fredsavtalet i mars 1940, när Finland började bygga permanenta befästningar på Åland, och om ubåtskriget ute i Ålands hav 1942.

– Då angrep sovjetiska ubåtar konvojtrafiken mellan Mariehamn och den svenska sidan.

Av utrymmesskäl har Kenneth Gustavsson fått lämna bort vissa saker och särskilt åren 1944-45 och fram till fredssamtalet 1947 hoppas han i någon form kunna återkomma till och skriva mer om senare.

– De är viktiga år men har varit väldigt dunkla i åländsk historieskrivning.

Väckt reflektioner

Även om de fyra författarna är väl bevandrade i den åländska historien har de alla ett eller flera exempel på sådant som överraskat dem under arbetets gång.

– För min del tycker jag det är spännande att man lite grann framställt Ålandsrörelsen som att det – om jag raljerar – var tre ledare som ledde en fårskock. Men jag har sett att det finns många andra viktiga personer inom Ålandsrörelsen, säger Dan Nordman.

Den mest radikala av dessa var återföreningsaktivisten Otto Tamelander som flera gånger tänkte starta olika uppror, men som inte fick de mer moderata krafterna med sig. Ett annat sådant namn som lyfts fram i boken är Hugo Sommarström, som var en viktig länk mellan Sveriges regering och Ålandsrörelsen.

Ida Scherman har i sin tur reflekterat över att de europeiska politikerna och diplomaterna ofta verkade säga det de trodde att de åländska, finländska och svenska representanterna ville höra.

– De ville lugna stämningarna, och då kunde det bli så att både den svenska och finländska sidan samtidigt trodde att saken var till deras egen fördel.

Sista delen

Tanken var ursprungligen att verket skulle kommit ut 2017, men som Ålandstidningen berättat tidigare har projektet fördröjts då stiftelsen fått invänta Tom Gullbergs material. Inledningsvis var endast han och Dan Nordman vidtalade att skriva boken. När Kenneth Gustavsson och Ida Scherman vidtalades som medförfattare för något år sedan kunde projektet slutföras.

– Tanken var att Tom skulle skriva lite mer, men där kom sedan Ida in och hjälpte till, säger stiftelsens preses Pia Rothberg-Olofsson.

Boken slutar som sagt med EU-inträdet 1995, och med det avslutas också serien ”Det åländska folkets historia”.

– Ålands kulturstiftelse fick ett uppdrag om åtta volymer, och därför stannar det här.

Boken, som är på 542 sidor, har sakgranskats av filosofie doktor Janne Holmén vid Uppsala universitet.