Kommundirektör John Eriksson författade förslaget att avsluta planläggningsprocessen med hänvisning till Högsta förvaltningsdomstolens beslut. Han säger att kommunen fram tills dess gjorde allt som den rimligtvis kunde göra för att detaljplanen skulle bli verklighet.
– Det här är en fråga som kommunen verkligen har prioriterat, inte minst genom att överklaga förvaltningsdomstolens beslut.
Enligt honom överraskades kommunen lika mycket som Christoffer Gustavsson av domsluten.
– Högsta förvaltningsdomstolens dom visar att rättsläget har ändrats, trots att plan- och bygglagen är densamma som tidigare. Rättspraxis har skärpt kraven på utredningar i anslutning till detaljplanering, och man kan säga att de kraven i dag närmast motsvarar dem som ställs vid delgeneralplanering.
Kommunen arbetade fram tills för ett par år sedan med en delgeneralplan för det aktuella området.
– Men det arbetet lades ned eftersom motståndet från markägarna var kompakt. Frågan är därför inte aktuell.
Ingen skyldighet enligt PBL
Enligt Christoffer Gustavsson har kommunen, som har givit honom signaler att detaljplanen skulle godkännas, ett ansvar för att han får fortsätta planeringen. Håller du med?
– Kommunen har ingen planläggningsskyldighet, och att en anhållan om detaljplanering inte förverkligas är inte särskilt ovanligt. Jag beklagar markägarens prekära situation, men kommunen överraskades som sagt av det sätt på vilket rättsläget har ändrats.
I fullmäktiges beslut hänvisas till ”omfattande arbete”. Hur kan sådant uppstå, när markägaren anlitar en planerare som gör jobbet?
– Det är kommunen som håller i processen, och inte minst med tanke på den utökade utredningsskyldigheten blir det många handlingar som ska granskas och godkännas.
Bekymmersamt prejudikat
John Eriksson påpekar att kommunens beslut är en avvägning mellan den förväntade arbetsbördan och den uppskattade sannolikheten för att detaljplanen ska vinna laga kraft.
– Domstolen är tydlig med att likabehandlingsprincipen måste säkerställas genom utredningar, och sist och slutligen blir det en fråga om att hushålla med samhällsmedlen. Kommunen har redan spenderat åtskilligt på den här planen, och vi bedömer nu att domstolens slutsatser gör det svårt att få planen godkänd.
Han exemplifierar med att flera av de utredningar som efterfrågas sannolikt förutsätter grannarnas samtycke.
Enligt John Eriksson kommer Högsta förvaltningsdomstolens utslag sannolikt att påverka långt fler markägare än Christoffer Gustavsson vad tiden lider.
– Något förenklat kan man säga att domen visar att det nu för tiden krävs utredningar på delgeneralplansnivå för detaljplanering av ett oplanerat område, så länge som en enda granne lämnar in besvär.
– Jomala kommun står väl rustad i sammanhanget, eftersom vi sedan en tid tillbaka arbetar fram delgeneralplaner för Kungsö och Kalmarnäs. Men andra kommuner kommer sannolikt att drabbas hårdare, eftersom generalplaner är mycket tungrodda och tidsdryga processer. Det har genom domen blivit svårare att bygga på Åland.
 

Robert Vickström