Granbarkborren är en vanligt förekommande parasit på granar som orsakat hårda skador på nordeuropeiska skogar. 
I slutet av april påbörjades de första mätningarna av det åländska beståndet av granbarkborrar, vilket Ålandstidningen skrev om den 2 juni. Årets svärmning kom igång i slutet av maj och nu har de första äggen börjat kläckas.
– Som mest uppmätte vi 5.695 barkborrar i medeltal per fälla under vecka 22. Sedan dess har fångsten varit stadigt nedgående och nu är den ibland nere på bara några hundra exemplar per fälla, säger landskapsforstmästare Mikael Sandvik. 
Ingen andra svärmning
Det är för tidigt att avgöra om populationen är ovanligt stor, eftersom det inte finns några tal att jämföra med. De första jämförelserna kan istället väntas om några år.
– Vi har helt klart god tillgång på granbarkborre den här sommaren, men i det här skedet kan vi inte säga om det är mer än normalt, menar Mikael Sandvik. 
Granbarkborren kan med gynnsamma väderlekar svärma två gånger per sommar, men någon andra svärmning har ännu inte kommit igång. Blir sensommaren varm kan insekterna föröka sig en gång till. 
– Det är ett gott tecken så här långt, men det är också nu skogsägarna ska vara uppmärksamma på om de ser växande granar skifta färg i kronan och tappa bark högt uppe på stammarna. I så fall gäller det att försöka få bort sådana träd fortast möjligt. 
Kan skada friska träd
Granbarkborren ger sig i första hand på träd som försvagats av till exempel stormar eller varma och torra väderlekar, men kan också ge sig på friska växande granar om populationen växer till sig för mycket. Man har inte mottagit rapporter om större angrepp på stående skog, enligt Mikael Sandvik. 
– Det har noterats angrepp fläckvis väldigt sporadiskt, men sådant är helt normalt. Vi var rädda för en riktig massförekomst på grund av de stora skadorna efter Alfrida, men än så länge har vi inte sett det. Det kan komma nu också, så det gäller att vara uppmärksamma  hela tiden. 
Kommer ni att lägga ut fler fällor? 
– Jag tror inte det. Vi använder dem för att uppskatta när de svärmar och för att få en uppfattning om populationstätheten. Det skulle behövas sådana enorma mängder fällor för att minska antalet granbarkborrar att det inte vore ekonomiskt försvarbart.
Han menar istället att den effektivaste lösningen är att vara uppmärksam på skador på skog och försöka få de drabbade träden avverkade och bortförda innan äggen hinner kläckas. 

Jorunn Lavonius