Andreas Numelin och Eeva Palm var på väg hem från Andreas föräldrar när olyckan hände. De cyklade hem och hade två hundar med sig, den ena var i koppel och den andra, Wilma, sprang bredvid.
– Hon brukar springa lös för hon håller sig till oss, säger Andreas Numelin. 
Klockan var halv två på natten och båda hundarna hade reflex.
– Jag såg en bil komma och skrek till Wilma att hon skulle stanna. Hon stannade men hann inte komma undan. Föraren kom i jättehög fart och Wilma kom in i sidan på bilen, säger Andreas Numelin.
Hade Wilma inte stannat så hade hon blivit påkörd. Nu klarade hon sig undan med ett sår på tassen, och ömmande höft. 
Föraren stack direkt från platsen, utan att kontrollera hur det gick med hunden.
Kan det ha varit så att föraren inte märkte vad som hände?
– Nej, de måste ha märkt det, det small ju till i bilen. Och min tjej var framför oss och de måste ha sett henne. 
De har varit i kontakt med veterinär och ska åka in till veterinären under måndagen för att försäkra sig om att Wilma inte har fått några invärtes skador. 
– De sa att vi skulle avvakta. Hon har en blodig tass och lite ont när man klämmer runt höften. 
På vägsträckan råder en hastighetsgräns på 50 kilometer i timmen. 
– De körde jättehårt, de måste ha kört i 80-90, säger Andreas Numelin. 
Andreas Numelin och Eeva Palm vill nu komma i kontakt med föraren till bilen, en BMW, för att få en förklaring till att de inte stannade och varför de körde så snabbt. 

Petra Dahlgren