Eva Ringwall har diagnosticerats med recidiverande depression och posttraumatiskt stressyndrom (se faktaruta). Hon är sjukpensionär och fick hemtjänst för första gången när hon var 20 år. I dag är hon 49. Enligt läkarutlåtanden är de psykiska besvären resistenta mot rehabiliteringsförsök.
Hon bor i en lägenhet i Mariehamn och klarar sig delvis på egen hand. Men vissa dagar går det inte alls. Att borsta tänderna, lägga sig, eller klä på sig blir oöverstigliga projekt. För att inte tala om att ta sig utanför hemmet.
– Även om jag klarar av vissa saker klarar jag inte av allt. Man har ingen kunskap om hur traumasjukdomar uttrycker sig, säger hon med hänvisning till socialförvaltningen och domstolsbeslutet.
I Eva Ringwalls handikappserviceplan från 2014 redogörs för hennes funktionsnedsättning och behov av hjälp. På kvällar och helger är behovet som störst. Bland annat kan hon drabbas av svår ångest då hon ska lägga sig. Därtill lider hon av social fobi och hundskräck.
Behöver flexibelt system
Eva Ringwall har haft, och skulle fortsättningsvis få, hemtjänst. Men hon har tackat nej av två orsaker. Dels måste hon betala för tjänsten, vilket hon inte har råd med, dels kan hemtjänsten inte göra besök på de tider hon önskar. Det senare framkommer också av domstolsbeslutet.
– De erbjöd hembesök mellan klockan 18.30 och 19, men det är inte då man börjar göra sig i ordning för natten, säger hon.
Detta kan jämföras med de tvåtimmarsbesök hon fick då hon hade boendestöd.
– Det är mer stressande än ett stöd när folk rusar in och ut.
Och att få besök på morgonen, när hon på grund av ångest inte kommit i säng förrän fyra–fem på morgonen, blir kaos.
– Dessutom blir det extremt jobbigt med en massa olika människor som kommer. När jag hade hemtjänst för ett och ett halvt år sedan räknade jag till tolv olika personer under en månad.
Hälsan försämrades kraftigt
Det var när Eva Ringwalls psykiska hälsa kraftigt försämrades för fem år sedan som psykiatrin ansåg att hon behövde mer stöd i sin vardag än vad specialsjukvården kunde ge. Då rekommenderades en personlig assistent. Hon fick avslag på ansökan och erbjöds i stället boendestöd från personalen på Miranda, ett stödboende för personer med psykisk ohälsa.
– Det fungerade mycket bra. Ett halvår senare lades Miranda ner med motiveringen att ordet boendestöd inte finns i lagen och i stället får nu alla vanlig hemtjänst som i sin utformning inte är anpassad till psykiska funktionshinder. Den enda stödform i lagen som motsvarar boendestöd är personlig assistent, därför ansökte jag om det på nytt., säger hon.
Med en personlig assistent skulle det, säger Eva Ringwall, bli mer flexibelt. Vissa dagar klarar hon inget alls, medan andra dagar är mer okej. Det kunde man anpassa den personliga assistansen efter.
En assistent skulle därtill göra saker med henne, inte åt henne, som hemtjänsten gör. Det är en viktig skillnad, menar hon.
– Det finns många evenemang jag skulle vilja gå på, men jag klarar inte av att göra det ensam. Att aktivera sig är viktigt för rehabiliteringen.
– Min fysiska hälsa har havererat på ett sätt som den aldrig gjort tidigare. Och i och med att den fysiska hälsan försämrats har även den psykiska gjort det.
Dubbla budskap från staden
Att hon nu i högsta instans nekats personlig assistans slår hårt, och hon förstår inte att hennes handikapp inte klassas som gravt. Hon berättar att i samma veva som socialförvaltningen meddelade henne att man tagit hennes ärende till Högsta förvaltningsdomstolen satte man henne på, vad hon kallar, ”suicide watch”, vilket i praktiken betydde att hon dagligen fick ett samtal från hemtjänsten för att kontrollera att hon fortfarande var vid liv.
– Det visar att de vet i hur dåligt skick jag är. 
Eva Ringwall har också ansökt om en stödperson, men fått avslag i socialnämnden. Ärendet ligger nu i Ålands förvaltningsdomstol för prövning.
I stället har socialförvaltningen, säger hon, hänvisat henne till Röda korsets väntjänst.
– Det är på ideell basis, och det är ganska begränsat vad vi kan göra tillsammans.
Skillnaden med en stödperson eller assistent är att den personen är avlönad, och att det ingår en aktivitetspeng så att man kan göra saker ihop.
– Välfärdssystemet som är till för att hjälpa dem i nöd har helt havererat, och jag ser inget parti som vågar ta ställning för det.
– Vi är en lätt grupp att köra över eftersom vi är så tysta. Men ända sedan jag var ung har jag varit öppen med hur jag mår.

Sandra Widing