Björn Snis har bott i Stockholm hela sitt liv, men för ett år sedan började han och hans fru fundera på om det inte var dags att flytta.
– Vi har varit gifta särbos, där hon har bott i Eskilstuna och jag i Stockholm. Vi tyckte att det började bli dags att flytta ihop, men jag ville inte bo i Eskilstuna och hon ville inte bo i Stockholm. Samtidigt var vi båda inne på att testa något annat än den storstadsmiljö jag bott i hela livet, att komma till en lugnare tillvaro och göra något nytt.
Björn Snis har ingen koppling till Åland, förutom att han varit här på kortare resor och alltid tyckt att det varit vackert.
– För knappt ett år sedan började vi fundera på Åland, men vi tänkte att det säkert inte finns några jobb här. Men jag sökte jobbet som chef över motorfordonsbyrån och fick det. Inte heller min fru, som jobbar på en förskola, hade några problem att hitta ett jobb.
Beslutet att flytta föregicks givetvis även av viss research.
– Vi googlade och kollade på Youtube. Det fanns faktiskt ett väldigt bra youtubeklipp med en minister med hästsvans. Han var fantastiskt bra på att göra reklam för Åland. Nu är det här på riktigt, vi planerar att bo här resten av våra liv. 
Började jobba statligt
När vi träffar Björn Snis på motorfordonsbyrån är han inne på sin tredje vecka som nyanställd chef för den åländska myndigheten. Någon nybörjare när det gäller chefspositioner inom den offentliga sektorn är han däremot inte.
– Jag har jobbat 25 år inom den svenska statsförvaltningen på olika myndigheter, de senaste 17 åren i olika chefspositioner. Mitt senaste jobb var som ekonomidirektör på Kronofogdemyndigheten.
Till utbildningen är han civilekonom från Handelshögskolan i Stockholm. När han tog examen 1992 var det lågkonjunktur i Sverige och ont om jobb. Att han började jobba för staten berodde därför delvis på att det var där han fick jobb.
– Jag är glad att det blev så, jag trivs med att jobba statligt. Jag har alltid varit samhällsintresserad och när man jobbar för staten känns det som man gör skillnad och arbetar med sådant som det står om i tidningarna. 
Vilket har varit ditt mest spännande jobb hittills?
– Jag jobbade inom regeringskansliet, på Jordbruksdepartementet, i mitten av 1990-talet när Sverige gick med i EU. Det var spännande att representera Sverige på olika möten i Bryssel. Men alla jobb jag haft har varit roliga, jag har inte vantrivts på något av dem.
Flera digitala tjänster
En skillnad mot Björn Snis tidigare arbetsuppgifter är att han för första gången blir högsta chef för en myndighet, även om det är en liten sådan.
– Det är ett ganska naturligt steg i min karriär. Jag räknar med att få ganska stor frihet att forma och utveckla myndigheten utifrån mina egna tankar, även om jag naturligtvis kommer att stämma av med landskapsregeringen och hålla den informerad.
Vad går din jobbeskrivning ut på?
– Jag ska leda och utveckla myndigheten, skapa en modern myndighet. Jag har lite tankar på hur detta ska gå till, bland annat ska vi ha kundens fokus i allt vi gör. Den här myndigheten har ett viktigt samhällsuppdrag, där vi både bidrar till att rädda liv och värnar om miljön. Vi besiktar bilar, ansvarar för register och anordnar förarexamen, men egentligen är vårt uppdrag mycket större än så.
Vad är motorfordonsbyrån bra på i dag?
– Mitt första intryck är att verksamheten rullar på bra, där vi besiktar ett hundratal fordon varje dag. Vi har också en väldigt kunnig personal. Sedan finns det saker som behöver utvecklas. Till exempel förväntar sig de nya generationerna att kunna utföra sina ärenden över nätet vilka tider på dygnet som helst, och här behöver vi ta ett kliv framåt.
Ska bli bäst
På en whiteboardtavla inne på Björn Snis kontor finns en box med en tidsaxel där slutåret är 2023. Under årtalet står det skrivet ”Ålands bästa myndighet”.
– Ja, jag har börjat skissa på hur vi ska bli Ålands bästa myndighet. Något som är viktigt för att nå detta mål är förtroendet för myndigheten, till exempel att alla som besiktar sin bil här är säkra på att de får en en objektiv bedömning. Det är något vi ska jobba hårt för att säkerställa under året.
– Något annat som är viktigt är att vi är en attraktiv arbetsgivare. Att vi har rätt kompetens är det absolut viktigaste för att bli Ålands bästa myndighet. Vi måste vara bra på att locka hit den personal vi behöver och se till att behålla och utveckla den personal vi har. Alla ska vara stolta över att de jobbar här.
En annan nyckelfaktor är enligt Björn Snis effektiviteten och produktiviteten, det vill säga att producera så bra tjänster som möjligt till lägsta möjliga kostnad.
Vilka morötter finns det för er att jobba med det med tanke på att ni är ett monopol utan krav på resultat?
– För mig handlar det mycket om självkänsla och stolthet. Det är också krav som landskapsregering och medborgare med rätta ställer på oss.
Hur stora kunskaper har du om bilar?
– Jag är varken fordonstekniker eller ingenjör, men det var heller inte det landskapet vill rekrytera, utan den kunskapen finns redan här. Men jag har varit med och praktiserat när personalen besiktat bilar.
Vad kör du för bil själv?
– Jag kör en Renault och frun en Citroën.
Vad säger din personal om att du kör franskt?
– De har faktiskt inte sagt något än, säger Björn Snis och skrattar.
Svensk mästare
Och hur var det då med fäktningen? Björn Snis säger att han ägnat sig åt sporten hela sitt liv och att den fortsättningsvis är ett av hans största fritidsintressen.
– Jag är ju inte ung och lovande längre, men jag har varit på elitnivå. Bland annat har jag blivit svensk och nordisk mästare vid några tillfällen, framför allt på 1980-talet. Jag kom aldrig med till OS, men 1988 var jag reserv på hemmaplan i det svenska OS-laget i fäktning. 
Hur mycket fäktas du nu?
– Från och till på motionsbasis. Jag brukar fäktas med Kerstin Palm en dag i veckan, som ju varit med i sju olympiska spel. Men jag tror inte att det finns någon fäktingsklubb på Åland, kanske jag blir tvungen att starta en.
Vem är den bästa fäktare du besegrat?
– Jag vet inte riktigt. Jag har varit med i en del världscuptävlingar och de gånger man lyckades slå någon italienare eller fransman var man nöjd, de var alltid väldigt bra.  

Fredrik Rosenqvist