Anna-Lisa Andersson, kalaskokerska och matmamma berättar att under krigstiden var det svårt att få tag på det mesta. Men till jul slaktades det grisar, kalvar och får för att man skulle ha mat till julbordet.
– Nästan alla hade en gris eller något annat djur som slaktades. De som inte hade det fick eller köpte kött till julen. Allt togs tillvara på djuret. Inget fick gå till spillo, säger hon.
Grishuvudet kokade man till pressylta, rullsylta gjorde man av fläsket runt magen som fylldes med de kryddor och kött man hade till övers.
– Man skar ut en fyrkantig bit som man sedan rullade ihop och kokade i köttspadet. Likadant gjorde man med slaktgrynen som också var vanligt att äta efter slakten. Skinkan saltades och var lagom salt till julen.
Köttet förvarades så kallt som möjligt och lutfisken lutade man själv. Under kriget fanns det ibland inte torkad fisk att få och då blev det i stället julgädda.
– Man köpte torkad fisk som man lade i blöt och lutade hemma. Den sköljdes sedan många gånger för att vara bra då den skulle kokas till jul. Det finns ett talesätt att lutfisken skulle läggas i blöt på Annadagen, säger Anna-Lisa Andersson.
Hon berättar att det också fanns sill på julbordet men inte i den utsträckning som i dag.
– Hel sill i saltlag fanns och den gjorde man sedan inläggning av. Skomakarlax var också vanligt på julbordet. Det mesta man serverade var kött i olika former.
Alla hade julkalas
Risgrynsgröt var heller inte så vanligt under kriget. I stället kokade man gröt på hirsgryn.
– Det var som mannagryn men lite större, säger Anna-Lisa Andersson.
Gröten åts till lunch på julaftonen. Annandag jul blev det oftast stek och till efterrätt saftsoppa av blandad frukt.
– Saftsoppan kunde man också ha till gröten.
När det blir tal om de olika lådor som finns på julbordet i dag kommer Anna-Lisa Andersson bara ihåg potatislådan.
– Kanske för att jag tyckte att den var så god. Vi odlade kålrot hemma men jag kan inte minnas att vi gjorde kålrotslådor och morotslådan kom med i bilden mycket senare liksom Janssons frestelse.
När ändrades julbordet till det som finns i dag?
– Det har blivit mer och mer mat efter hand. Nu finns det väldigt mycket fler olika sillar och annan fisk på julbordet än vad det fanns förr. I dag hör också köttbullar till julbordet men det fanns inte då.
Det fanns inte heller kryddor att köpa på det sätt som finns i dag. Det man främst använde sig av var de örter man odlade själv.
– Ibland fick man tag i lite peppar av olika sort. Salt fanns det däremot alltid.
Hur var det med smör och andra mejeriprodukter?
– Man sparade och separerade mjölk, fast man inte fick. Sedan kärnade man smör så man hade. Allt kontrollerades, mjölkmängd, hur många djur man hade och så vidare. Man fick vara lite listig för att alls ha något kvar, säger Anna-Lisa Andersson.
Julkalasen var också viktiga och stod som spön i backen under jultiden.
– Alla hade julkalas. Men barnen fick lov att vara hemma. Jag minns att farmor ofta tog något gott i näsduken med sig hem till oss barn.
Licens på mjöl
Vid jul var det även kaffebrödets tid. Man malde mjölet själv i väderkvarnar som det oftast fanns i varje by. Men skulle man ha vitt mjöl fick man åka till stan och mala.
– Man fick licens på hur mycket mjöl man fick mala. Men hade man egen kvarn var det ingen som kollade upp det, säger Anna-Lisa Andersson och skrattar.
Till julen skulle det alltid finnas en fylld bullkrans. Vad man fyllde den med berodde helt på vad man hade tillgång till.
– Sedan skulle det finnas kakor av olika slag förstås.
För Anna-Lisa Andersson och hennes familj är det julmaten som är det viktiga på julaftonen.
– Vi har inte julklappar förutom till de minsta utan vi satsar helhjärtat på maten.
Vad ska finnas på ditt julbord?
– Oj, det är allt möjligt. Fyra lådor potatislåda, kålrotslåda, morotslåda och Janssons frestelse. Jag brukar laga glasmästarsill och senapssill. Gravad och rökt lax med såser. Sedan sillsallad, grönsallad och en kycklingsallad. Naturligtvis också köttbullar och skinka. Ja, lutfisken får man inte glömma, den är viktig. Till kaffet blir det alltid något gott också.
Blir det ingen risgrynsgröt under julen hos dig?
– Ja, den äter vi till lunch.
På Anna-Lisa Anderssons och hennes familjs julbord är all mat lagad från grunden.
– Jag har aldrig köpt något halvfabrikat. Nej, hemlagat ska det vara och det ska gärna vara mycket mat, säger hon glatt.
