Den mångåriga debatten om behovet av fler psykologtjänster inom ÅHS:s primärvård tog åter fart i januari, när ett stort antal undertecknare i en insändare i Ålandstidningen efterlyste en ny psykologtjänst för barn och unga i åldrarna 7–17 år. Enligt undertecknarna skulle den nya tjänsten dels borga för bättre behandlingar före problem växer i omfattning och kräver specialistvård, dels avlasta barn- och ungdomspolikliniken liksom skolornas elevvård, vilkas uppdrag egentligen inte omfattar tidig vård av ungas psykiska ohälsa.Nu ger sig även Sonja Dolke, innehavare av den drygt tre år gamla psykologtjänsten vid ÅHS för 0-6-åringar, in i debatten. I en insändare i dagens Ålandstidningen stöder hon de tidigare undertecknarnas önskemål, men efterlyser samtidigt ett bredare grepp och en mer långtgående reform.– En ytterligare primärvårdspsykolog för 7–17-åringar är ett viktigt första steg, men en ny tjänst löser inte alla dagens problem. Det är hög tid att tydliggöra arbetsfördelningen mellan ÅHS och kommunernas resurser, säger Sonja Dolke.Eftersatt områdeSommaren 2016 sammanfattade hon erfarenheterna från det då knappt två år gamla projektet med psykologhjälp till 0–6-åringar i en 30 sidor lång rapport. Något förenklat kretsar de flesta av hennes slutsatser kring att psykologhjälpen för unga i landskapet är ordnad på ett föråldrat sätt.– Erfarenheter från såväl Finland som Sverige visar att vi hjälper barnen mest effektivt när vi beaktar hela familjens situation. Det lyckas vi endast delvis med i dag.Problemen gäller enligt henne dels att unga personer som borde få träffa en primärvårdspsykolog ofta hänvisas till skolornas kuratorer och hälsovårdare, dels att den hjälp som föräldrarna får från kommunen inte alltid är synkroniserad med den hjälp som deras barn väl får vid ÅHS.Är psykologresurserna för unga det mest eftersatta vårdområdet på Åland?– Det kan jag inte uttala mig om, men det är eftersatt till exempel i jämförelse med våra närområden.Vad beror det på?– Det är svårt att säga, men om jag spekulerar tror jag att det till stor del beror på otydligheten i vilken organisation som ansvarar för vad. Det har funnits en uppfattning att dagens struktur fungerar, eftersom man har trott att unga kan få motsvarande hjälp från den elevvård som kommunerna ansvarar för.Du efterlyser nu större enheter för bättre samarbete. Bör dessa ligga under kommunerna eller landskapet?– Arbetet med kommunernas gemensamma socialtjänst är så förvirrande att jag i dag svarar landskapet och ÅHS.Många föräldrar får hjälpKopplingen mellan ÅHS:s psykologhjälp till unga och kommunernas socialtjänster är något snårig för dem som inte följer frågan på nära håll. Enligt Sonja Dolke kan saken ändå sammanfattas som att en stor andel av föräldrarna vars barn behöver hjälp från ÅHS antingen erhåller eller borde erhålla olika typer av stöd från kommunen.– Det hänger samman med att en familjemedlems svårigheter oftast påverkar de andra familjemedlemmarna.– I dag förekommer situationer där jag som psykolog träffar barnet, och andra från socialvården träffar föräldrarna i samma ärende. Med bättre samarbete skulle inte endast vården förbättras, vi skulle också få mer vård för samma pengar eftersom vi undviker dubbelarbete.Hög tid att ageraSonja Dolke poängterar att hon inte för fram några egentliga nyheter.– Erfarenheterna från större enheter och bättre samverkan har varit entydiga under lång tid. Jag efterlyser inga fler utredningar, utan vill föra fram att det är hög tid att agera. Att jag spred rapporten från sommaren 2016 till beslutsfattare har tydligen inte varit tillräckligt.– Psykisk ohälsa blir med hög sannolikhet den vanligaste typen av sjukdom i Norden om ett par år, och det mest effektiva sättet att möta den utvecklingen är tidiga insatser före problemen växer sig allvarliga för de unga.

Robert Vickström