Byggandet av Pommerndockan i Västerhamn inleddes i november i fjol. ”En herrans massa stålspontar” formar tillsammans dockans ram.– De bildar själva ”badkaret” som man sedan pumpar vatten ur, säger Bengt Eriksson, som är vd för entreprenören Byggab.Inne i själva dockan finns 43 stycken grova stålpålar som i slutändan ska bära hela dockan. Själva stålsponten har alltså egentligen bara en stödjande funktion tills betongen är gjuten.– Och all stål man ser i dag, både på in- och utsidan, blir betong i slutändan. Vissa saker blir betong av konstruktionsskäl, andra av estetiska skäl. Beställningen är sådan att man inte vill ha synligt stål, säger Bengt Eriksson.Betongen ska sedermera kläs i trä.DragstagPålningen är avklarad och just nu arbetas det med de sista stålspontarna uppe i det norra hörnet.– Vi håller också på med borrning av djupa hål inne i berget.Hålen är i medeltal 30 meter djupa. I berget gjuts så kallade dragstag fast. De är viktiga för att allt ska hållas på plats. För trots att det ska finnas en 1,5 meter tjock betongplatta i botten så räcker den vikten bara till en tredjedel av den kraft som behövs för att det hela ska vara stadigt.– Varje gång vi ska pumpa vattnet ur dockan kommer den att försöka flyta som en båt. Det är det vi ska förhindra med de här stagen.Flera försökStagningen ska vara klar till sommaren. Sedan är det dags för ett av de mest kritiska skedena: att tömma dockan första gången. Målsättningen är att göra ett första försök strax före midsommar.– Det brukar inte lyckas första gången. Man brukar behöva släppa på vatten och täta där det läcker och sedan prova igen.Sidorna borde dock vara täta, säger Bengt Eriksson. Alla spontar innehåller nämligen en specialtätning som gör att de blir vattentäta efter att de slagits ned.Utmanande sjöbottenSjöbottnen på platsen bjuder på flera utmaningar. Första lagret består av 2-3 meter lera, sedan följer ett 7-8 meter tjockt moränskikt.– Det är fruktansvärt hårt och ser ut som hårdnad cement. Geologiskt karaktäriseras det som kalksten i hårdhet.Slutligen kommer man ner till berget.– Marklagrena skiftar också, med olika tjocklekar och olika hårdheter. På något ställe tror vi att vi till och med har delar av en rullstensås.Dockan blir 103 meter lång och bredden, när betongen är gjuten, blir 17 meter. Vid dockans östra vägg är djupet 6,5 meter. 18 meter längre bort, i dockans yttre kant, har djupet ökat till 11 meter.– Och berget under har samma struktur och lutar alltså lika mycket som bottnen, konstaterar Bengt Eriksson.Håller tidsplanenArbetet ska vara slutfört i december i år. Just nu ligger man före tidsplanen. För att hela tiden komma vidare pågår fyra till fem olika arbetsskeden samtidigt och varje morgon ser man över situationen och ommobiliserar personer mellan olika arbetspositioner om det behövs.– Just nu borrar vi för stagen, slår sista sponten, har dykare som formar och gjuter korrosionsskydd ner till 1,5 meters djup och så har vi vanliga hantverkare som formar och armerar en 1,70 meter bred kantbalk så att man ska kunna gå runt alltihopa sedan.Dessutom monteras rör tvärs över dockan.– De ska hålla allt på plats när vi pumpar ur dockan. Det blir ett stort vattentryck och kommer att knaka i fogarna här.Just nu pågår även bottenarbeten, där den befintliga bottnen täcks in med en fiberduk. På den fylls det på med 4.000 kubikmeter grus.– När det är gjort börjar dykarna gjuta en platta som gör det hela tätt mot vatteninpressning underifrån. Det jobbet tar ungefär tre månader.Efter det läggs pumparna i och förhoppningsvis kan man pumpa ur vattnet. Då dockan är torrlagd ska betongväggar och en platta gjutas.– Sedan är det bara finliret, att klä in allt med trä, kvar.Port och kobryggaI dockans bakre ända ska det finnas en port där fartyget kan tas in eller ut. Porten kan närmast beskrivas som en ponton på högkant som hålls på plats av vattentrycket från utsidan.– Den här veckan börjar vi även tillverka den så kallade kobryggan, en stålkonstruktion med trädäck.Via kobryggan, som byggs i Polen, ska besökarna kunna ta sig mellan sjöfartsmuseet och Pommern.Hittills har arbetet flutit på utan några större missöden. Däremot har man haft en del strul med materialleveranserna.– Den sista leveransen har vi väntat över en vecka på.En hel del nyfikna åskådare har följt med arbetet från vägen.– Folk säger ”jaha, blir det så här stabilt?”. Många har nog sett framför sig ett badkar som sänks ner. Men varje spont vi lyfter ner väger sju ton och vi har ganska många av dem. Så det finns förutsättningar att det här ska bli bra.

Annika Kullman