Henry Lindström håller upp tidningen Ebl som ges ut av Finlands svenska skolungdomsförbund. 
– Här propagerar man för att äta vegetariskt eftersom det är dåligt för miljön att äta kött, säger han.
Det är bara ett exempel i raden. Trenden just nu är att dra ner på köttkonsumtionen för att gynna klimatet, men Henry Lindström, tycker det är att göra det för lätt för sig. 
– Det här är något som odlas i många debattforum. Att djuren rapar och pruttar så att det förstör miljön, och att djuren behandlas dåligt. Det stämmer inte alls överens med situationen här. Det finns avarter av djurhållning – som inte accepteras här – och det är det som det hänvisas till. Faktum är att vi har för lite djur här. 
Henry Lindström är vd för Ålands producentförbund och Lena Brenner är landsbygdsutvecklare på Ålands landsbygdscentrum. I sitt arbete försöker de på olika nivåer nyansera debatten om klimatet och maten, men det är svårt att nå fram. 
Svenska lantbruksproducenternas centralförbund, SLC, har tillsammans med Ungmartha tagit fram ett material för skolelever om inhemsk mat. På Åland har skolorna hittills inte alls varit intresserade. 
Nu går även Mariehamns stad inför att servera mer vegetarisk och ekologisk mat i skolor och daghem, med klimatet som motivering. Vad tycker du om det?
– Det är en idé som inte bygger på vetenskap utan det är politiker som driver en linje utgående från felaktiga uppgifter i växthusdebatten. Ur miljösynpunkt skulle man göra bättre genom att servera närproducerat, säger Henry Lindström.
Vad är det då som är så problematiskt med mantrat om att nötkött är så dåligt? 
– Om man hänvisar till att korna ökar växthusgaserna så utgår man inte från fakta. Det är en väldigt liten andel som kommer från djurhållning. Det största problemet är de fossila bränslena, bilar och transporter överlag. Men det är inte så spännande att klanka ner på den heliga bilen, säger Henry Lindström.
Enligt honom beror växthuseffekten till 80 procent av koldioxid och cirka 60 procent av koldioxiden kommer från fossila bränslen. Cirka 15 procent av växthuseffekten beror på metanutsläpp och där kommer två tredjedelar av utsläppen från idisslare.
Lena Brenner påpekar att man på Åland, i Finland, Sverige och Norge har en av de strängaste djurlagstiftningarna i världen, men att man på andra håll håller djur på helt andra sätt. Hon visar bilder från USA och Sydamerika där nöt hålls tätt packade i stora hagar, så kallade feedlots. Djuren har ingen chans att beta naturligt, utan vadar snarast i gödsel. 
– Där har man enorma problem med gödsel och sjukdomar. Djuren får antibiotika i förebyggande syfte. Det är det här köttet vi ska minska på och i stället ska vi satsa på kött som kommer från bra förhållanden.
Behövs fler kor
Lena Brenner hänvisar till ekologen Allan Savory som till och med går så långt som att påstå att korna kan rädda klimatet, alltså om de blir fler till antalet. 
– Korna binder kol när de äter gräs och stallgödseln ökar mullhalten i jorden. Vi behöver korna för att behålla den biologiska mångfalden. 
Vallodlingen, alltså gräs som odlas för att bli foder till djur, är ett av de bäst sätten att binda kol i marken, alltså att sänka koldioxidhalten i luften.
– Allt som växer förbrukar koldioxid, det är det som är fotosyntensen. När man slår gräset eller djuren betar, stimulerar det växten att växa mera och så binder det ännu mera kol, säger Henry Lindström.
Skog binder också kol, men inte lika effektivt. 
Förutom att djurhållningen på det här viset binder kol, så håller vallodlingen landskapen öppna och bidrar till den biologiska mångfalden, i synnerhet på de åländska naturbetena.
Redan nu syns negativa följder av att betesdjuren försvunnit från skärgården, bland annat Seglinge och Brändö som håller på att växa igen.
– Den vackra naturen, som turisterna vill se, kommer inte av sig själv. Om vi inte har djur och jordbruk blir allt bara skog, säger Henry Lindström. 
Ingen konflikt mellan eko och konventionellt
Djurhållningen är viktig också ur två andra perspektiv. En stor del av den åländska jordbruksmarken lämpar sig bäst för vallodling. Och för de odlare som vill odla ekologiska grönsaker krävs stallgödsel, eftersom konstgödsel inte är tillåten. Från djurproduktionen får man också benmjöl, som är en viktig fosforkälla i ekologisk odling.
Henry Lindström och Lena Brenner ser gärna att man slutar sätta ekologisk och konventionell odling mot varandra. 
– I den åländska livsmedelsstrategin har vi gått in för att alla ska bli mer hållbara och inte tagit ställning för eller emot ekologisk eller konventionellt jordbruk. Man borde ta de bästa bitarna från båda typerna och föra samman dem. 
Östersjöns övergödning
Hur är det Östersjön då? Med jämna mellanrum påtalas att jordbruket är den största källan till övergödningen av Östersjön. Hur ska vi förhålla oss till det?
– De nordiska ländernas utsläpp har blivit mycket bättre. Problemet för Östersjön är att man inte får ordning på de ryska utsläppen och än mindre på utsläppen som kommer från Vitryssland och som rinner rakt ut i Östersjön. Där har man överhuvudtaget ingen hantering av gödseln, utan allt rinner ut i Östersjön, säger Henry Lindström.
Han är besviken på Världsnaturfonden som nyligen, genom en svensk representant, åter en gång hävdade att det är jordbruket som smutsar ner havet och är det stora problemet.
– Det är sådant som föder debatten. 
Lena Brenner håller med. 
– Det är tröstlöst för jordbrukarna när man gör bra saker, men ändå bara får höra att det är ”ert fel” att Östersjön mår dåligt. 
Enligt Henry Lindström finns det en bransch som kommer för lätt undan i diskussionen om övergödningen: sjöfarten. 
– Vi kämpar med landskapsregeringen som försöker gömma undan sjöfartens negativa påverkan. Det är så att den samlade sjöfarten runt Åland står för en större andel av utsläppen än vad det åländska jordbruket gör. Men ingen vill säga det. 
Förutom det finns även flygtrafiken. 
– Det är svårt att sätta åt flygbolagen, utan det är lättare att peka på Pelle Karlsson i Jomala som sitter på sin traktor. 
Hur göra?
Vad ska då jag göra om jag vill äta klimatsmart? 
– Då ska du äta så närproducerat som möjligt och så hållbart producerat som möjligt, säger Henry Lindström.
Och i köttdisken tycker Lena Brenner att man kan välja nötkött framför utländsk kyckling eller gris.
– Ofta förespråkas kyckling som klimatsmart, men kycklingen föds upp till stor del på soja och kyckling- och grisproduktionen ger inte samma ringeffekter på naturen som nötproduktionen ger.
Duon har också ett par råd till den som tycker att lokalproducerat blir för dyrt: Planera inköpen och se till att äta upp det du köper, för att minska matsvinnet. 
– Maten har aldrig varit så billig som den är nu. På 1950-talet lade vi hälften av den disponibla inkomsten på mat. I dag är det 12–13 procent, säger Lena Brenner. 
Innan vi avslutar intervjun skjuter Lena Brenner in två saker: Det kan vara bra att minska köttätandets för hälsans skull och att hon absolut inte är emot vegetarianer eller veganer, men att hon inte vill att man pratar illa om kött på fel grunder. 

Emma Harald