Klockan 16.42 i lördags gick larmet om att två personer gått genom isen vid Saggö i Saltviks skärgård. Gränsbevakningen skickade bland annat en räddningshelikopter av modell Super Puma mot olycksplatsen.
– Vi skickade ut en ytbärgningsenhet, en tre man stark enhet med en räddningsplanka, säger räddningschef Lennart Johansson. 
Efter att de fått hjälp upp fördes de två unga kvinnorna nedkyla till akuten, men de var inte värre skadade än att de fick lämna sjukhuset samma kväll.
Fick lite panik
På söndagskvällen berättar en av kvinnorna om det som hände för Ålandstidningen.
– Vi åkte från Hamnsundet och runt några öar vid Saggö. Vi hade solen rakt i ögonen så det var svårt att se. Men eftersom det hade gått bra tänkte vi att inget händer, och det är förstås då det händer. Jag åkte i vattnet först och innan hon ens han reagera åkte även min syster i.
Vad tänkte du då?
– Första sekunden får man lite panik, men min syster sade att det bara är att andas lugnt. Jag tog mig upp och sedan kastade jag ut linan till min syster så hon också kunde ta sig upp. Vi hade torra kläder med oss i vattentäta påsar, så vi slet av oss våra våta kläder så fort vi kunde och bytte om. Vi ringde till vår pappa som ringde efter hjälp. Så när vi väl var uppe var vi lugna, vi visste att hjälp var på väg.
Torra kläder ett måste
Det var första gången någon av dem hamnade i vattnet under en skridskofärd. Båda känner att de lärt sig väldigt mycket  av det som hände, saker som de gärna vill dela med sig av. Till exempel att det gäller att alltid vara vaksam, att alltid leta efter tryggare vägar, att ta det lugnt och andas om man hamnar i vattnet och att ta sig upp själv innan man hjälper någon annan.
– Man ska också ha kläder och telefon med sig och allt måste hållas torrt om något händer. Det är också bra att kommunicera vart man ska. Vi kommer båda att åka vidare efter det här, men vi ska se till att vara ett större gäng nästa gång.
De säger också att det gäller att ha isdubbarna redo, att hålla lite avstånd från varandra på isen och att försöka ta sig upp från det håll man kom från om man faller i.
– Sedan fick vi jättebra hjälp, de som hjälpte oss ska ha ett stort tack. 
Några medlemmar ur Stockholms skridskoseglarklubb bidrog till att hjälpen kom fram ännu snabbare till de två kvinnorna. Klubben hade varit ute på en lång färd när de kom fram till Hamnsundet i Saltvik. Där möttes av både polis, brandkår och flera ambulanser med blåljusen på.
– Vi frågade vad som hade hänt och om vi kunde hjälpa till med något. De sade att två unga tjejer hade gått ner sig, så vi begav oss iväg mot dem. Två av oss hjälpte brandmännen som släpade på Hansabrädan samtidigt som jag och en annan åkte mot tjejerna, säger Ulf Silvander och fortsätter:
– När vi kom fram såg vi två personer på isen. Vi märkte att den ena är ganska kraftigt nedkyld, så vi värmde henne med våra kroppar tills räddningspersonalen kom. De satte henne på Hansabrädan och drog henne i land medan vi tog deras packning. 
Var du orolig?
– Jag var orolig innan jag såg vilket skick de var i. När vi väl kom fram förstod jag att även om det var klart allvarligt var det inte livshotande. 
Ingen farlig sport
Ulf Silvander säger att långfärdsåkning egentligen inte är en speciellt farlig sport.
– Nej, fler personer råkar ut för olyckor i bilen på vägen till isen än vad de gör på isen. Det handlar om kunskap och erfarenhet, men är man inte tillräckligt uppmärksam kan man gå igenom isen. Man ska alltid vara minst två, vilket de var. De här två tjejerna gjorde inget fel, utan de gjorde egentligen allt rätt. Inget man ägnar sig åt är helt riskfritt, oavsett vad det är. 
Hur du själv ofrivilligt gått genom isen någon gång?
– Ja, det händer med jämna mellanrum, ungefär vart tredje eller vart fjärde år. Varje gång beror det på att jag själv varit ouppmärksam. Men om man är förberedd löser det sig, att åka ner i plurret ibland är något man får ta.

Fredrik Rosenqvist