Det traditionsenliga mötet mellan DUV och IFK spelades i fjol, som så mycket annat, under rådande pandemiförhållanden. I stället för en stor folkfest på WHA möttes lagen i en träningsmatch utan publik på konstgräset vid Strandnäs skola.
Tisdagens möte som är det femtonde officiella mötet mellan lagen är därför efterlängtat för både lagen och publiken.
Matcherna mellan DUV och IFK brukar vara målglada tillställningar och årets möte är inget undantag. Redan tidigt i matchen börjar målen hagla in åt båda håll och lagen går till halvtidsvila vid ställningen 4-4.
Tydligt är också att matchen precis som alltid sprider glädje bland både spelare och publik. Det bjuds inte bara på många fina mål utan även en hel del skratt.
Tog till tjuvknep
I den andra halvleken fortsätter målen rulla in och i takt mot slutet av matchen blir IFK alltmer desperata i jakten på sin första seger mot DUV. Calle Svensson blir plötsligt skadad och utburen på bår av sina lagkamrater för ett kort därpå återansluta till spelet, Vahid Hambo lägger bollen under tröjan och Mark Nordqvist försöker i smyg flytta på målen för att ge IFK fördelar. Tjuvknepen uppmärksammas dock varje gång av domare Krille Mattsson och när slutsignalen ljuder är ställningen 9-9.
Straffläggning alltså. Precis som varje gång de två lagen ställts mot varandra. Med fjorton segrar i ryggen är det förstås också DUV som går in i straffsparksläggningen med ett psykologiskt övertag.
Helt utklassade
I normala fall brukar straffsparksläggningarna vara jämna tillställningar där DUV:s kyla slutligen blir avgörande. Den här gången är det emellertid inget snack om saken. Medan DUV spelarna säkert rullar in sina straffar har de psykade IFK-spelarna svårt att sätta sina förbi DUV:s målvaktsduo Anja Dennstedt och Erik Weyand.
Efter att alla spelarna slagit en straff fastställs slutresultatet till 24-15 och efter matchen omfamnar de två lagen varandra med samma respekt som varje år. Därefter väntar den traditionsenliga lagbilden innan de två lagen gemensamt beskådar en avslutande fyrverkerishow.
En som är märkbart glad efter matchen är Julia Folgar.
– Det var häftigt att spela inför publik på WHA igen. Det var nästan för roligt och jag längtar redan till nästa år.
Också Anja Dennstedt, som gjorde sin tionde match mot IFK, är glad efter slutsignalen.
– Det var riktigt kul. Äntligen fick vi spela på WHA igen. Det är extra roligt när man får spela inför publik och så är jag glad att jag inte blev skadad.
