När Ålandstidningen träffar lantrådet Veronica Thörnroos har det hunnit förflyta två månader sedan de två första coronafallen bekräftades på Åland. Inledningsvis hölls dagliga presskonferenser för att nå ut med information till allmänheten. Tillfällena har nu skurits ned till ett i veckan.
När arbetet var som mest intensivt jobbade hon och tjänstemännen ungefär 80 timmar i veckan.
Om du ser tillbaka på de första intensiva veckorna, vad tänker du då?
– Jag vet inte om jag tänker så mycket. Jag är lite kvar i ”flowet” ännu, jag har inte riktigt hunnit reflektera över det. Men med tanke på att vi byggde upp vår organisation i princip från scratch tycker jag att det har fungerat väldigt väl. Det beror på att alla har bjudit till. Oberoende avdelning – ingenting har varit omöjligt.
Slår snett
Fortfarande kretsar mycket av landskapsregeringens (LR) arbete kring coronasituationen. LR fattade på onsdagen beslut om ytterligare en skrivelse till Finlands regering där man vill ha större utrymme att fatta regionala beslut om restriktioner.
– Grundbekymret är att beredskapslagen är ett trubbigt instrument, alla dras över samma kam, säger Veronica Thörnroos.
I smittskyddslagen finns större utrymme att styra än genom de förordningar som tas via beredskapslagen, menar hon.
– Men man vill ändå politiskt att det ska vara lika i hela landet. Det är inte förnuftigt. Landet har olika förutsättningar, vissa delar har inte haft någon samhällssmitta alls och andra har haft väldigt mycket. Det gör att lagstiftningen slår väldigt snett. Då tycker vi att eftersom vi har självstyrelse så borde vi kunna ges det förtroende som vi har i vanliga fall, att vi kan göra en bedömning här vad vi finner mest ändamålsenligt.
Att Finlands regering har gått in för samma regler i hela landet är ”finsk standardmentalitet”, säger Veronica Thörnroos. 
– Jag vet inte om det är politiskt, eller varför man inte vågar och vill använda smittskyddslagen på ett mer effektivt sätt än vad man gör. Å andra sidan vet jag inte vilka THL:s (Institutet för hälsa och välfärd reds. anm.) rekommendationer är heller. Det kan ju hända att det finns information i bakgrunden som inte jag känner till. 
”Kan inte acceptera”
Under undantagstillståndet har LR samlat mycket av diskussionerna, konkreta detaljer i beslutsordningen, för att ta med i det fortsatta arbetet med revideringen av självstyrelselagen.
– Det är på detaljnivå, men på det övergripande planet sattes självstyrelsen ur spel till vissa delar. Det är ofrånkomligt. Sedan kan det möjligen vara så att det har varit grundtanken med beredskapslagen att den ska sätta självstyrelsen ur spel, det vet jag inte, men jag tycker inte att vi kan acceptera det flera gånger på det här viset.
I en intervju med Ålandstidningen i april säger Ålandsminister Anna-Maja Henriksson (SFP) att det nu handlar om att hantera en akut kris och att självstyrelsefrågor får komma senare, i samband med utvärdering av beredskapslagen. Vad tänker du om det?
– Jag delar hennes analys. I ett läge där landet är i beredskapsläge och vi styr om allt som finns gäller det att få det praktiska livet för medborgarna att fungera i första hand och i andra hand sedan se efter var det har gått snett och försöka säkerställa att det inte sker fler gånger.
Men kan självstyrelsen hanteras så här i fortsättningen?
– Nej, det kan den inte. Det här är alldeles för ostrukturerat – det går inte. Gråzonsområdet är så brett att man har svårt att se var det börjar och var det slutar. Även om man har ett land i beredskapsläge, vilket kanske kan ske fler gånger, behöver man dra lärdom av det. Det gäller inte bara oss och relationen Helsingfors-Mariehamn, utan även Finlands regering och riksdag behöver allvarligt fundera på hur de förbereder sig bättre ifall det kommer flera gånger.
Den här gången har det inte funnits något val, säger Veronica Thörnroos. 
– Valet var i första hand att säkra befolkningens hälsa, det har varit prio ett.
Det psykiskt tunga har varit ovissheten, att det inte finns någon tidsram för när samhället återgår till det normala, säger Veronica Thörnroos.
”Tar inte striden nu”
I allmänhet har kontakten med Helsingfors varit bra, enligt Veronica Thörnroos. Det har funnits en förståelse för Åland, tycker hon.
– Men man har haft stora interna problem inom den egna förvaltningen, eftersom man inte har varit förberedd på att landet ska sättas i beredskapsläge i ganska snabb takt. Startsträckan från det att man fattade beslutet till att verkställigheten ska börja blev så pass kort att det inte fanns tid för analys eller reflektion. 
Självstyrelsens möjligheter i relation till beredskapslagen har inte prövats på riktigt tidigare. Veronica Thörnroos säger att det kan ha funnits misstankar om att de inte är kompatibla.
– Sedan har vi haft ett Helsingfors där det inte funnits tid för analys, utan där det varit snabba beslut hela tiden som inte alltid varit så väl grundade. Det gjorde att vi kunde få tre olika beslut samma dag, i samma ärende, från samma ministerium. 
Besluten kunde röra så väl det substantiella innehållet som juridiken och behörighetsfördelningen. När LR snabbt har processat ett beslut kunde det sedan komma direktiv om att det inte var åländsk behörighet i alla fall.
– Då har vi konstaterat att då är det väl så då, vi tar inte den striden nu, utan vi försöker få det att fungera i verkligheten.
Litenheten en styrka
Både vad Finlands regering gått ut med för direktiv och det juridiska har varit ”svajigt”, tycker Veronica Thörnroos. ”Det mest svajiga”, säger hon, har dock varit att direktiven som följt de politiska besluten dröjt. Ett beslut kan ha kommit på måndagen, medan detaljerna för vad det innebär har kunnat dröja till fredagen.
– Då har vi haft tre eller fyra dagar där folk själva har behövt fundera på vad som eventuellt skulle kunna hända. Det skapar en jättestor osäkerhet, säger hon och fortsätter:
– Det här skulle aldrig ha gått om inte tjänstemännen skulle ha jobbat 24/7. Och kollegorna – vi har haft plenum vid de mest märkvärdiga tidpunkter med fyra minuters framförhållning. 
LR:s litenhet har varit en styrka och en fördel, säger Veronica Thörnroos.
– Vi kan vara ganska agila – vi är snabba, vi känner alla tjänstemän, alla tjänstemän känner oss och vet ungefär var vi finns. Det är det som har varit vår styrka – vår litenhet och viljan att hjälpa.
Tvingade hem ministrarna
Liksom alla andra visste LR i början inte mycket om coronaviruset och smittspridningen. Veronica Thörnroos tvingade då övriga ministrar att vara hemma. 
– Det var inte direkt så att de uppskattade min omtanke, om man säger så. Men då visste vi inte – kommer vi alla att få covid-19, och slås hela LR ut, vad gör vi då? Därför fattade jag beslut att vi måste separera oss.
Har det varit ett medvetet val att du är den som synts utåt, till exempel på presskonferenser, i nästan alla frågor som rört coronaläget?
– Både och. Jag var den enda som satt i ledningscentralen och de första fyra veckorna var frågorna av otroligt skiftande karaktär. Jag var i princip den enda i LR som hade totalbilden. Därför blev det inledningsvis jag som stod där. 
– Jag tror inte att LR:s prioritet var vem som får stå på presskonferensen och synas, utan att vi måste få det att rulla och att alla gör sitt.
Något som Veronica Thörnroos tror att var svårt för ministrarna att anpassa sig till i ledningscentralen var att arbetet där inte byggde på en dialog, tvärt emot det politiska arbetet.
– I en ledningscentral finns ingen demokrati. Det finns en som bestämmer och i den riktningen går man. Det finns inte tid att fundera. 
Godkände all information
Hon har varit hård med att ingen information som rör corona har fått gå ut utan godkännande av henne eller förvaltningschefen Dan E Eriksson.
– Det tog ett litet tag innan vi fick upp rutinerna och det väckte kanske en liten irritation på någon avdelning. Men vi var stenhårda, vi måste styra informationen. När folk är rädda och stressade kan det inte stå ”bör” på ett ställe och ”ska” på ett annat. 
Vad som började med en informationskoordinator blev sedan tre som jobbade om varandra dygnet runt. De kontrollerade all information som kom till LR och höll ordning på alla finska pressmeddelanden och presskonferenser.
– Skulle vi ha haft en färdig organisationsmodell som vi kunde ha smällt upp på bordet och sagt ”nu kör vi” hade det förstås varit enklare. Nu fick vi bygga den. Det tog också tid och det fanns inget facit.
Finns det ett facit nu?
– Inte ännu, men vi har allting dokumenterat väldigt väl, så det finns efter sommaren när allt ska gås igenom och tittas på.
Vill inte ha en ”polisstat”
Den här sommaren måste marknadsföringsresurserna riktas mot Finland, tror Veronica Thörnroos. På tisdagen hade LR ett möte med Ålands näringsliv och Visit Åland.
– Vi försöker fundera ut en gemensam strategi som också har en acceptens hos ålänningarna. Vi vill inte hamna i samma dilemma som på Gotland, där näringslivet säger ”välkomna hit” och ortsbefolkningen säger ”kom inte hit”. Därför behöver vi också ha en diskussion med ålänningarna, säger hon och fortsätter:
– De som har kommit hit från Sverige är här i ett aktuellt ärende och man måste utgå från att de har förstått och tagit till sig regelverket. Annars blir det här någon form av polisstat där man anmäler varandra. Ett sådant samhälle vill vi inte ha.

Fredrika Fellman