När de första anmälningarna om strömavbrott kom på nyårsdagens kväll kunde ingen ana att det var början på en historiskt omfattande utslagning av elnätet på den åländska landsbygden. Som mest var 90 procent av elandelslagets abonnenter utan ström. Flera centralorter och bykärnor fick strömmen tillbaka redan på eftermiddagen den 2 januari. För enstaka hushåll med fast bosättning dröjde reparationsarbetena nästan två veckor.– Vi har lärt oss mycket under det senaste året. Framför allt när det gäller linjebyggnadsstrategier och behovet av beredskap. Vi kommer att öka investeringarna i elnätet när det gäller vädersäkring, dels övergång till jordkabel och dels ökat byggande längs vägar. Jordkabel övervägs när det är möjligt och ekonomiskt försvarbart, förklarar  David Karlsson.Han påpekar att ellinjer som dras längs befintlig väg innebär att det blir längre sträcka än rakt fram, men reducerar risken för fallande träd med hälften.– Samtidigt blir underhållet lättare och reparationer går snabbare. Att ha vädersäkrat elnät till alla kunder är en omöjlighet. Bredare ledningsgator kan bli aktuellt på enstaka platser.Ovärderlig hjälpNär omfattningen av skadorna började klarna insåg man snart att den egna kapaciteten inte skulle räcka långt.– Det första dygnet kom man inte ens fram längs vägarna eller till ellinjerna. Vi var tvungna att röja bort träden först. Det handlade om flera tusen fel utspridda över hela Åland. Utan extern hjälp hade vi nog inte varit klara ännu, slår David Karlsson fast.Hjälpen kom från andra elbolag och inhyrda entreprenörer i Sverige och Finland.– Det var sex-sju olika grupper med rutinerade montörer som hade egna arbetsledare med sig och som  jobbade självständigt. Härifrån skötte vi koordinationen av entreprenörer, skogshuggare, grävare och alla som var igång. Det var intensiva veckor, säger linjebyggnadschef Mikael Martens.Att uppröjningen och reparationerna tog tid beror på att det på många ställen var svåra förhållanden.– Ibland låg det hela travar av stammar över stolparna, fyra-fem meter högt. Det var svårt att ens se var ledningen hade gått. Annars är det oftast värst ute på holmar.Godby en prövningFörsta prioritet var att få ström till kommuncentra, så att kommunkanslier, skolor, daghem, brandkårer, äldreboenden, arbetsgivare och större bosättningar kunde komma i gång.– Om stommen får ström snabbt så går det att få fart på samhället. Skolor och daghem är viktiga för annars kan inte föräldrarna komma på jobb.En första insikt om hur svårt det skulle bli kom i Godby.– Vi började förstå läget gradvis. Genom sektionering av nätet kunde vi se vad som fungerade och inte. Vår första prognos var att Godby skulle ha ström på eftermiddagen, men situationen vid ställverket var tuff. Det lyckades först på natten, tolv timmar senare än väntat.Han framhåller att det var tur att vädret för ett år sedan var så gynnsamt.– Tack och lov hade vi plusgrader, men om det varit minus 10 hade vi haft ett helt annat läge med snabb nedkylning av bostäder och liknande.Förebygger avbrottElandelslagets nya strategi innebär att stommen i elnätet ska vara vädertålig inom 15 år och att all gammal oisolerad ledning ska byggas bort inom 25 år.– Det kan tyckas som väldigt långsamt, men man ska minnas att vårt ledningsnät är 3.300 kilometer långt. Det motsvarar sträckan Helsingfors-Lappland tre gånger om, påpekar David Karlsson.Han förklarar att större delen av 1960-talets ledningar bytts ut och att nätet från 1970-talets stora tillväxt nu närmar sig 50 år och har ett renoveringsbehov.– Problemet med blankledningarna är att om det ligger en kvist på kabeln ute på en udde så blir det ett avbrott ända till ställverket tio kilometer bort och då drabbas alla kunder på linjen. Med isolerade kablar undviker man den typen av problem. Sedan början av 2000-talet görs all nybyggnad med isolerade ledningar.Betydande kostnaderAtt driva elnät är långsiktig verksamhet och investeringarna måste vara försvarbara.– Vi har lagt ribban så att kundernas kostnader inte skenar, en rimlig säkring till rimlig kostnad. Det måste finnas en balans mellan investering och nytta.På tal om kostnader, vad blev er nota för Alfrida?– Totalt hamnar vi på 3,7-3,8 miljoner euro. Det motsvarar en och en halv gång våra årliga investeringar. Det blev mycket övertid och extra kostnader. Hela första halvåret gick åt till reparationer.Hur har responsen från kunderna varit?– Övervägande positiv. Vi har känt ett stort stöd och fått förståelse och uppmuntran. Visst förekom det lite frustration också under den andra veckan, men någon blir sist. Vi måste också se till arbetssäkerheten. Den höga arbetstakten började märkas i våras. Personalen var sliten.Samtidigt med allt extrajobb som Alfrida förde med sig pågick projekteringen av bolagets nya kontorshus.– Vi var mitt i den processen, så visst, vi har hållit oss sysselsatta, säger David Karlsson en smula ironiskt.Utanför det tillfälliga kontoret i Norrböle öser regnet ned, precis som det gjort nästan hela hösten. Någon vinter syns inte till.Tiofaldig ökningVid sidan av väderfenomen finns en mängd andra felkällor som inte kan byggas bort.– Det förekommer åska, trädfällning som misslyckas och djur som tar sig in i transformatorer. Sedan kan det uppstå tekniska fel, men då är det på enstaka platser. Generellt blir elförsörjningen lite bättre varje år.David Karlsson understryker att den samhälleliga utvecklingen också påverkar förväntningarna på elbolagen.– Kraven ökar och vi upplever att tröskeln för avbrott nu är lägre än för 30 år sedan. Samtidigt får elen en allt större betydelse i samhället, för uppvärmning, för industri, för bilar och inte minst digitaliseringen som förutsätter energi.I sammanhanget vill han understryka att den åländska elförbrukningen tiofaldigats på fyra decennier.– Mellan 1971 och 2018 har den ökat från 20.000 till 200.000 megawattimmar (MWh), säger David Karlsson.Hårdare kravHan tillägger att det finns många andra faktorer som påverkar elnätets utveckling.– Den tekniska utvecklingen och behoven är två faktorer. Vi vet inte hur elen ska användas i framtiden eller hur snabbt elbilarna slår igenom. El är ett miljöverktyg. Ibland får vi även nya stora förbrukare på oväntade platser, som Fifax fiskodling i Storby.Han tycker också att krisförebyggande åtgärder kunde betonas mera i samhällsplaneringen.– Det blir allt mer fast bosättning på perifera platser, men ofta har man bara elvärme. Där borde man i byggnormerna kunna ställa krav på att det måste finnas en vedspis i huset och kanske ett reservkraftsuttag för extrema situationer.

Jonny Mattsson