I början av november åkte Isac Eriksson ner till Australien för att delta i skörden på en bondgård i Lake Rowan, Victoria. I mitten av december, när jobbet var avklarat, flög han till Brisbane och Sydney på semester – de värst drabbade områdena.
– Man såg inte ens Sydney från flygplanet, det var så rökfyllt.
Väl i Sydney uppmanades han att inte lämna hotellfönstren öppna eftersom rummet riskerade att fyllas av aska.
– Folk tvättade sina bilar dagligen, det regnade så mycket aska där. Det var då jag kände att det inte var bra rent hälsomässigt att bli kvar där.
Isac Erikssons arbetsplats några timmar norr om Melbourne lämnades inte heller oberörd av bränderna. Gården hade inför årets säsong införskaffat två privata brandbilar som man successivt flyttade mellan åkrarna.
– Det råder konstant brandvarning där och temperaturen på mer än 40 grader hjälper inte till. Och då ska vi komma ihåg att de varmaste månaderna ännu ligger framför dem, det är skrämmande.
En dag fattade en stor hög halmbalar eld på gården, flera tusen ton halm förstördes men lyckligtvis spred sig inte den elden vidare till gården.
– Andra hade inte lika god tur, både gårdar och maskiner brann upp för dem, säger Isac Eriksson.
Varje gång det blåste östliga vindar, det vill säga vindar från Sydney, blev området kring gården fyllt av blårök.
– Jag vaknade en morgon av att rummet var rökfyllt, det är svårt att förklara och förstå innan man ser det med egna ögon, säger han.
Hann du bli rädd någon gång?
– Nja, inte direkt rädd. Jag var ändå en bit från de värst drabbade områdena, men de sista veckorna i Sydney gav mig en tankeställare.
För tillfället befinner sig Isac Eriksson hemma i tryggheten i Jomala, han vill avråda folk från att boka semesterresor till Australien i nuläget.
– Det är verkligen ett besvärligt läge som råder där nu, och luftkvaliteten kan vara direkt hälsofarlig. Jag skulle inte rekommendera en resa dit just nu.
I området där Isac Eriksson jobbade behövde ingen evakueras från sina hem. Däremot talade han med några backpackers från Sverige som körde bil från Melbourne till Sydney.
– De kunde endast hålla sig till huvudvägarna längs kusten, alla andra vägar var ofarbara.
Vilka känslor tar du med dig från upplevelsen?
– Det är svårt att säga, det rör sig om så ofantligt stora bränder att det är en svårgreppbar känsla.
I det här skedet av intervjun berättar Isac Eriksson om en upplevelse som verkar ha satt sina spår.
– Vi höll på lastade halmbalar till en stor djurgård i Queensland när de ringde och bad oss avbryta leveransen. När vi frågade varför, svarade de ”vi har nog inga djur kvar i morgon”. Den gården höll 3.000-4.000 tjurar, så det var hemskt, säger han.
Australiensare är vana vid årliga bränder, dock håller årets brand en värre kaliber än på länge.
– Normalt regnar det ungefär 300 millimeter per år men den här säsongen har varit extra torr med bara cirka 50 millimeter regn.
Vid flera tillfällen trodde Isac Eriksson att det brann i närheten av honom.
– Av den tjocka röken att döma trodde man ju det, det visar hur otroligt stora bränder det handlar om.
Har du blivit avskräckt eller kan du tänka dig att åka till Australien igen?
– Jag vill nog åka igen, men inte i år.

Peter Pussinen